Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
holländsk boskap; 5. Ardenner- och 6. Campineboskap, båda till följd av de
karga naturförhållandena småvuxna och obetydliga och av mycket växlande
utseende. Dessa efter de olika landsdelarnas särskilda förhållanden
uppkonstruerade raser äro ännu så att säga under utbildning.
I början av 1900-talet har i alla provinserna införts obligatorisk
besiktning av alla tjurar, som upplåtas till betäckning, samt premiering, särskilt
riktad på att bevara framstående avelstjurar (i Ost-Flandern även
bevaringspris för tjurar efter vilka 5 med viss point belönade avkomlingar) uppvisas.
En mängd lokala tjur- eller avelsföreningar (syndicats) ha bildats (år
1910 var deras antal i Belgien 500), vilka hålla avelstjurar åt medlemmarna
samt föra avelsregister, vilka ligga till grund för de stamböcker, som föras
av de sällskap för kantoner, vari de lokala föreningarna sammanslutit sig.
Dessa äro vidare sammanslutna i 6 provinsförbund (fédérations), vilka hålla
årliga besiktningar med premiering samt föra stambok för hela provinsen.
Staten lämnar understöd åt de lokala föreningarna. Därjämte har på det
nya århundradet börjat bildas kontrollföreningar (Vee-bonden) enligt danskt
mönster.
I båda staterna är utfodringen mestadels mycket intensiv. I stora delar
av Belgien tvingar den långt gångna jordstyckningen till uteslutande
stallfodring, men även där beten finnas, stallfodras djuren vanligen under en
del av dygnet, varigenom vinnes tillgång på gödsel för den intensiva
åkerodlingen.
Nötboskapsskötseln har i senare tid blivit starkt specialiserad i olika
riktning i olika delar av Belgien. I Condroz och Ardennerna, där tillgången på
betesmarker är god, uppfödas ungdjur till försäljning till andra trakter,
under det att man i en del trakter med intensivt jordbruk och ringa
betesmarker säljer de kalvar, som ej behövas för stammens rekrytering, och i
andra trakter särdeles i närheten av de stora städerna driver kalvgödning i
stor skala även med från andra trakter uppköpta djur. I andra trakter godes
boskap, som till stor del inköpes från andra håll, på gräsbete i polderna
och genom stallfodring vid Mellanbelgiens intensiva jordbruk. Över allt utgör
mjölken försåld till direkt förbrukning eller förädlad till smör en viktig
inkomstkälla.
FÅRSKÖTSELN har här som annorstädes gått tillbaka i omfattning, i
den mån allmänningsbetena skiftats och odlingen gått framåt i intensitet.
Starkast har denna tillbakagång varit i Belgien, emedan jordstyckningen och
hedarnas uppodling gått längre än i Holland. Under det att antalet får i det
förra landet år 1816 uppskattades till 969,630, hade det år 1910 nedgått
till 185,373, men Hollands fårstock från 941,000 år 1875 minskats blott
till 889,036 år 1910. I Belgien är det egentligen blott i skogs- och
hedtrakterna i Ardennerna, nedre Luxenberg och Campine, som fårskötsel bedrives
i någon avsevärd omfattning. I Hennegau är vanligt, att större jordbrukare
årligen från annan ort inköpa ett antal får för att avbeta stubbåkrarna och
därefter gödas på betmassa och blast. Belgiens fårstam är därför mycket
blandad, med spår av korsning med finulliga spanska och köttrika engelska
slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
