Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1897 tillsattes en särskild kommission för att befordra utvecklingen av
lantbruk och. husflit i överbefolkade distrikt. Denna kommission har
skaffat jord till bildande av nya småjordbruk och att öka redan förefintliga
gårdars jordvidd, skaffat bättre avelsdjur, som utstationerats, och utsäde av
förädlade sorter o. s. v.
För att utsträcka dessa åtgärder för det mindre jordbruket även till övriga
delar av landet, beslöts år 1911 en lag gällande för hela Skottland, Small
landholders (Scotland) act, vilken tillerkände småjordbruk av högst 50 £ värde
eller 50 acres areal de förmåner, som införts genom dofters act, och tillika
förklarade småbrukarna (crofters) och de smaarrendatorer (small tenants),
vilka bekostat byggnader eller andra ständiga förbättringar av egendomen,
som innehavare av sina gårdar med ständig besittningsrätt (landholder),
och övriga åbor för lagliga smaarrendatorer (statutory small tenants) med
optionsrätt till förnyelse av utgående arrende. Jordägaren äger icke rätt att
utan särskilt medgivande indraga småbrukslägenheter. Lagens
bestämmelser gälla endast sådana arrenden, som gällde, då lagen trädde i kraft, men
landrätten kan, där så synes lämpligt, med eller mot jordägarens vilja skapa
nya lägenheter att innehavas med nu nämnda besittningsrätt eller utöka
redan befintligas jordvidd.[1] Genomförandet och övervakandet av
tillämpningen av denna lags bestämmelser uppdrogs åt det samtidigt inrättade
skotska jordbruksministeriet och en land-rätt, Scottish land court, under det
att de ovannämnda kommissionerna upphävdes.
I Irland[2] bildade också jorden stora besittningar, tillhörande i England
boende ägare, och var styckad i smålägenheter, som innehades på 6 månaders
uppsägning men utan kontrakt av landbor, vilka i allmänhet voro djupt
nedsjunkna i fattigdom och okunnighet. Den av potatissjukan 1843 och följande
år förorsakade missväxten samt därav framkallad hungersnöd och
utvandring, minskade på 10 år landets befolkning med nära 40 proc,
huvudsakligen av de minsta lägenhetsinnehavarna. Till följd härav nedgick antalet
lägenheter med 1—5 acres under åren 1845 från nära 50 till 15.5 proc. av
alla gårdar, under det att sådana på minst 15 acres ökades från 18.5 till 50.9
proc.
Insikten om att de bestående jordbesittningsförhållandena (ständigt
frånvarande jordägare, mellanman och utfattiga brukare) utgjorde huvudorsaken
till eländet, framkallade reformer, åsyftande att giva brukarna en tryggare
ställning eller skaffa dem äganderätt till jorden. Genom Encumbered estate
act, år 1849, försökte man befordra försäljning av skuldbelastad jord, vilken
kunde framtvingas mot ägarens vilja, om en för övervakande av dessa
angelägenheter tillsatt landcommission ansåg det önskvärt. Härvid erhöll
arrendatorn rätt att förvärva sitt jordinnehav till eget mot en bestämd låg ränta å
egendomen, men i verkligheten ledde denna lag till att egendomar, vars
försäljning framtvangs, köptes av kapitalister, som sökte skaffa sig högsta
möjliga inkomst av egendomen utan hänsyn till dennas brukare. Genom
sammanslutning och förföljelse av omedgörliga förvaltare (»boycott») lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
