Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid samtliga landets tre högre lantbruksskolor ha institut för
vetenskapliga undersökningar inrättats.
Först på senaste tid har staten trätt till understödjande och organiserande.
År 1909 anslogs en betydande fond för jordbrukets, skogshushållningens,
vägförbättringars och fiskets främjande (Developement and road
improvement fund), och med understöd från denna har ett stort antal
forskningsanstalter på lanthushållningens olika områden inrättats, dels fristående, dels
i samband med undervisningsanstalter.[1]
Växtförädling för frambringande av värdefullare sorter av de odlade
växterna var redan vid århundradets början föremål för stort intresse. Ett
flertal av nya sorter berömdes och spredos, vilka härrörde från en tillfälligt
påträffad planta med i ett eller annat avseende avvikande fördelaktiga
egenskaper. De första försöken till planmässig sortförädling, vilka utfördes av
Le Couteur på 1830-talet och F. F. Hallet 20 år senare grundade sig
på urval av »bästa kornet i bästa axet», och kunde ej leda till något
bestående resultat. Större framgång hade däremot några utsädesfirmor, Martin
J. Sutton i Reading, Carter & Son samt Garton å Warington, vilka
framställt ett stort antal av nya sorter av trädgårdsväxter, ärter och potatis,
utan att det använda tillvägagångssättet är känt.
Under det nya århundradet, sedan studiet av ärftlighetsläran genom
kännedomen om Mendels läror bragts in på nya, fruktbara banor, har
detta studium i stor omfattning och med mycken framgång bedrivits i
England. Bland dem, som därvid ägnat sig åt förädling av jordbruksväxter,
märkes främst R. H. Biffen i Cambridge, vilken med framgång strävat
efter att förbättra vetets bakningsduglighet.
FÖRENINGAR. Under de tryckta tiderna efter de långvariga krigen hade
de under 1700-talet i rikets särskilda delar bildade jordbrukssällskapen, med
undantag dock för det skotska Highland Society, avmattats i sin verksamhet.
Det på 1830-talet uppvaknande livligare intresset för jordbruket visade sig
även i en återuppblomstring av dessa sammanslutningar.
Det skotska sällskapet förändrades år 1834 genom ett kungligt brev till
Royal Highland and agricultural Society, och sällskapet har alltsedan dess
utövat den centrala ledningen av åtgärderna för lantbrukets främjande i
Skottland. Sedan år 1822 har det, i regel varje år, anordnat en
lantbruksutställning för hela landet och därjämte understött lokala möten. Det har
uppmuntrat husdjursaveln genom utdelande av pris för framstående avelsdjur,
anordnat fältförsök i olika delar av landet, för sina medlemmar anordnat ett
kemiskt laboratorium, verkat för lantbruksundervisning samt genom sin
årsskrift (Transactions från 1799), spritt meddelanden om nya
vetenskapliga och praktiska rön o. s. v.
I England bildades år 1838 ett liknande sällskap, som år 1840 fick titeln
Royal agricultural Society. Bildat av landets mest betydande jordägare i
förening med naturvetenskapsmän och kapitalister, fick det från början stort
anseende och rika finansiella tillgångar och har alltjämt fullföljt samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
