Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ångmaskinen började på 1850-talet få allmän användning ej blott som
motor för stillastående maskiner men även för tyngre ställförflyttande
redskap såsom plog (av balansplogtypen), grubber, alvluckrare m. fl.
Redskapen för plöjning och grubbning med ånga utarbetades och tillverkades först
av Fowler och fingo snart rätt stor användning.
VÄXTODLING. Upplösningen av ägosamfälligheten medförde i regel snart
övergång från det gamla sädesbruket till mer givande växtföljder. Denna
förändring gestaltade sig mycket olika.[1] I trakter med lätt jord infördes det
berömda Norfolkomloppet (sid. 314): rotfrukter, korn, klöver, vete, men
vanligen förlängdes växtföljden med 1—2 grödor men med bibehållande av
växelbrukets grundsats om baljväxt eller rotfrukter mellan varje sädesgröda.
Avvikelser från denna regel gjordes ofta. Sålunda var rätt vanligt att låta korn
omedelbart följa efter vete, likasom också att rotfrukter togos 2 år å rad. Så
t. ex. i Wiltshireomloppet: kålrötter, rovor, vete, korn. De två
rotfruktsskördarna motiverades med önskemålet att kunna vinterföda många får och de
två sädesgrödorna därmed, att den starka sammanpackning av jorden, som
fåren under avbetningen av rotfrukterna på fältet åstadkommo, passade väl
för vete men ej för korn, vilket dessutom blev mindre lämpligt till malt, då
det togs omedelbart sedan de betande fåren gödslat jorden, än sedan vetet
borttagit överflödet av kvävenäringen. Av baljväxter användes i synnerhet
hästbönor, mindre allmänt ärter, mellan sädesgrödorna, och i de södra starkt
veteodlande trakterna, såsom i Hampshire, förekom att odla dessa två grödor
i omväxling, som t. ex. vart 8:e år avbröts av en rotfruktsgröda. Rent trade
förekom mer sällan utan ersattes vanligen med halvträde av ett eller annat
slag. Sädes-vallbruk var mindre vanligt, och angives blott för sydvästra
England, såsom för Cornwall, där en växtföljd: halvträde, vete, bönor, vete, rovor,
vårsäd, 3 års vall, var vanlig samt för västra Skottland, där det blev bruk
att efter 3 sädesgrödor taga vall, som första året skördades till hö och därefter
betades vissa år.
Det förekom också att idka ett växelbruk med valet av grödor beroende
på tillfälliga omständigheter, och dylikt fritt jordbruk synes senare hava
blivit allt mer vanligt.
Av sädesslag var vete under århundradets förra del Englands huvudsäde,
under det att havre intog en betydligt större areal i Skottland, Irland och
Wales och under senare delen av 1800-talet även i England vunnit på vetets
bekostnad. Under 1820-talet och följande årtionden framställdes åtskilliga
nya, på sin tid berömda sorter av vete genom renodling av avkomman efter
påträffade enstaka plantor, vilka dock numera till större delen torde hava
undanträngts av nyare sorter. Bland engelska vetesorter har det av skotten
Samuel D. Shirriff renodlade square-head fått en ofantlig betydelse
genom att den på grund av sin rika avkastning och sitt styva strå använts
som utgångspunkt för framställande av ett stort antal förädlade sorter, vilka
fått en mycket stor användning i Danmark, Tyskland och Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
