Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KREDITVÄSEN. Till de förut inrättade statens kreditanstalterna (sid.
336) för godsägarna kom från början av 1800-talet ömsesidiga
hypoteksföreningar efter mönstret av de tyska Landschaften (sid. 270), först i
Östersjöprovinserna och Polen samt senare i det egentliga Ryssland. Efter
bondefrigörelsen, vilken för godsägarna medförde stort behov av kapital, bildades
ett antal hypoteksbanksbolag i de olika guvernementen och år 1884 den
Adliga hypoteksbanken, en statsanstalt, vilken skaffat lånekapital genom
obligationslån och lämnat lån på adelsgods intill 75 proc. av deras värde.
För böndernas kreditbehov började år 1871 bildas kooperativa
kreditföreningar med understöd av semstvoerna, men denna rörelse bortdog på
1880-talet. Då tillkom i stället den ovan omtalade Statens bondebank, vars
uppgift först var att lämna bönder smärre lån för förvärv av jord men, som
å föregående sida nämnts, från 1895 utsträcktes till att direkt handhava inköp
och styckning av gods till bondgårdar. Är 1906 fick banken även rätt att
övertaga på bondgårdar vilande hypotekslån och lämna driftslån med
bondgårdar som säkerhet samt att utfärda obligationer för betalning av inköpt
jord.
Reformsträvandena i början av innevarande århundrade föranledde en
förordning år 1904 om kreditanstalter för bönder, hantverkare och andra
mindre bemedlade. Under de följande åren bildades sedan på initiativ dels
av regeringsmyndigheter, dels av semstvoer låne- och sparkassor med
understöd av allmänna medel. De förra följde Schultze-Delitzsch-kassornas
grundsatser (sid. 526), de senare bildades enligt »rysk modell», vilken icke fordrade
insatser av medlemmarna och ej medgav vinstutdelning. Kreditkassorna ha
sedan sammanslutit sig till 11 centralkassor. För anskaffning av medel åt
kreditkasserörelsen inrättades en andelsbank för Polen och en för hela
Ryssland. Kreditkassorna efter »rysk modell», vilka erhålla rörelsekapital från
folkbankerna och stå under dessas kontroll, bildades i rätt stort antal, under
det att andelskassorna efter tyskt mönster, vilka äro beroende av insatser
från utanför stående och därför måste hålla högre räntefot, icke vunnit
någon större framgång. Är 1894 började staten lämna lån på spannmål, och
år 1911 började riksbanken bygga elevatormagasin för mottagande av
spannmål till belåning.[1]
I vilken mån denna kreditorganisation överlevt revolutionen, är okänt för
förf. År 1923 inrättade centralregeringen 32 jordbrukskredit-sällskap i rikets
viktigaste orter och år 1924 en central jordbruksbank.
FÖRENINGSVÄSENDET har, även oavsett kreditföreningarna, fått en
jämförelsevis ringa utveckling i Ryssland. Lagstiftningen gjorde ingen
skillnad mellan föreningar med och utan direkt ekonomisk verksamhet, och det
saknas därför grund för beräkning över den ekonomiska kooperationens
omfattning. Är 1909 uppskattades[2] alla föreningarnas antal till omkring 1,800,
men år 1913 lantbrukels inköpsföreningar till omkring 5,000. Även
föreningar utan angivet ekonomiskt syfte handhava ofta anskaffning av
förnödenheter åt sina medlemmar. Regeringen har sökt leda den ekonomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
