Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ång- eller explosionsmotorer. I hur hög grad Ryssland i detta avseende var
beroende av utlandet, visas därav, att bristen på redskap angives som en av
de viktigaste orsakerna till jordbrukets förfall under revolutionstiden.
GÖDSLINGEN har sedan gammalt varit i hög grad försummad och
förekom alls ej inom den svarta jordens område, där nötkreatursspillningen
mest användes till bränsle. Inom det norra skogsområdet var av gammalt
vanligt att använda torv till jordens gödsling antingen direkt eller efter att
först ha brukat den till strö. Framåtskridandet under senare delen av
1800-talet har dock visat sig även på detta område. Jämte naturlig gödsel har
man även i alltjämt stegrad omfattning börjat att använda det fosfat, som
finnes i landet i lätt åtkomliga lager. Detta fosfat har sedan gammalt
använts som vägbyggnadsmaterial, och där så skett, har vägsmutsen haft gott
anseende som gödslingsmedel. Nu beredes fosfatet fabriksmässigt till
konstgödsel.
JORDBRUKSSÄTTET samt de odlade växternas och husdjursskötselns
art växlar naturligtvis efter natur- och avsättningsförhållandena i det
vidsträckta riket.
I den nordliga åkerbrukszonen, de stora skogarnas område, idkas ännu
allmänt svedjebruk med korn- och potatisodling som huvudsak, och folket
här är för sitt uppehälle övervägande beroende av skogen och
nötboskapsskötsel. I den mån varaktigt åkerbruk spritt sig, har treskiftesbruk vunnit
insteg.
På den söder därom utbredda rysk-polska slätten, vanligen betecknad
havre-råg zonen, har ordnat treskiftesbruk numera blivit det vanliga, men å
ena sidan förekommer ännu flerårigt trade och å den andra har
sädes-vallbruk med fleråriga vallar och i de västra landsdelarna växelbruk blivit allt
mer förhärskande. I de starkt grönsaksodlande centrala
gammalmoskovitiska landsdelarna drives åkerbruket vanligen utan bestämd växtföljd.
Inom det bördiga svarta-jordsområdets västra del har, särdeles med
sockerbetsodlingens införande, ett intensivt växelbruk vunnit insteg, under det
att öster därom mellan Don och Volga, där åkerbruk först i början av
1800-talet undanträngde de fritt betande hjordarna, ännu nyligen var vanligt att
efter en ytlig bearbetning använda jorden till oavbruten odling av höstvete,
solrosor, vallmo, anis m. m. samt sedan lämna den att åter gräsgå och flytta
odlingen till ett nytt stycke, men i den mån folkmängden ökats, har även här
regelbundet treskiftesbruk blivit förhärskande. Liknande är förhållandet i det
södra stepplandet utefter Svarta havet och kring nedre Volga, där vårvete
blivit huvudsädet. Krim och Kaukasien jämte angränsande delar av Asien
bilda en subtropisk zon, inom vilken odlingen under senaste halvsekel
betydligt ökats med odling av vårvete, majs, solrosor, bomull och vin.
Råg odlas som vårsäd i de norra landsdelarna men eljes huvudsakligen
som höstsäd, under det att midsommarråg, som tidigare var mycket allmän,
dels enbär, dels i blandning med korn, numera odlas långt mindre än förr.
Av vete har Sandomir-sorten åtnjutit stort anseende för härdighet och
hög kvalitet och spritts över de nordöstra landsdelarna. I söder odlas såväl
vanligt vår- som höstvete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
