Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiften och de övriga av potatis och trade. I bygderna kring Kristianiafjorden
blev under nyodlingsperioden i århundradets förra del vanligt att artvända
den nyodlade jorden till fortsatt havreodling, tills jorden blivit utsugen,
varefter den fick ligga för fäfot i flera år, tills den åter hämtat kraft och åter
kunde giva lönande havregrödor. Detta även i angränsande svenska trakter
intill senaste tid förekommande brukningssätt upphörde i allmänhet på
1850-talet.[1] Hittills hade alla stråsädesslags odling ökats i ungefär samma mån
som den odlade jordvidden, men under årtiondet 1845—55 tilltog odlingen av
vete och råg samt i vissa trakter korn långt mer än av havre och blandsäd,
vilket anses ha berott på de förra sädesslagens företräde som skyddsäd för
vallanläggning, vilken från denna tid fick stark utbredning i de större
jordbruksbygderna, under det att sädesskiftena inskränktes till 3—6 i 10-åriga
omlopp.
Skördarna ökades tack vare den förbättrade odlingen. Vid 1800-talets
början beräknades de till 4 gånger utsädet eller något högre men vid
århundradets slut till 8:e kornet, varvid dock är att märka, att utsädesmängden av
vårsäd per arealenhet avsevärt minskats. Medelskörden beräknades vid denna
tid till 17—18 dt. vete, råg och havre, gott 19 dt. korn samt 155 dt. potatis,
således i det hela och särdeles av vårsäd och potatis högre skördetal än i
Sverige.
Veteodlingen ökades starkt intill 1860-talet och blev sedan ungefär
oförändrad intill århundradets slut, varefter den något ökats, men är alltjämt
inskränkt till landets sydöstra delar och jämförelsevis obetydlig. Mest odlades
vårvete, huvudsakligen av inhemska sorter.
Rågodlingen, som förr förekom huvudsakligen i södra Norge och kring
Trondhjemsfjorden, har småningom utsträckts till alla landsdelar ända upp
till Tromsö utom i fjälltrakterna. Den förr allmänna vårrågen har under
senare delen allt mer undanträngts av höstråg.
Korn, som vid århundradets början var huvudsädet även i
låglandsområden, vann ökad areal intill 1870-talet, men sedan har dess odling minskats
med omkring 1/3. Korn är huvudsäde blott i höglandet. Jämte allmänt odlade
sexradiga sorter fick tvåradigt till en tid insteg i landets bättre sädesbygder
men förlorade åter odlarnas bevågenhet till följd av sina större fordringar
och senare mognad. Än mer har odlingen av blandsäd, som ännu på
1880-talet var huvudsäde i vissa bygder, avtagit, under det att den rena
havreodlingen starkt ökats. Havre var redan vid 1800-talets början huvudsädet i
kusttrakterna och är numera i åtskilliga av dessa så gott som enda sädesslaget.
Av utländska sorter fingo plym- och potatishavre stor spridning under
1860-till 1870-talet. Sedan mot århundradets slut en ordnad försöksverksamhet
kommit till stånd, har ett flertal sorter prövats, varvid jämte en del tidigt
mognande inhemska sorter Duppauer- och Ligovo- visat sig lämpliga och
blivit rätt mycket odlade.
Ärter odlas fortfarande huvudsakligen i de sydöstra och Oplands-fylkena,
åkerbönor nästan endast i Smålenene.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
