Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt understöd av vetenskapliga undersökningar. Norsk Skogseierforbund,
stiftat år 1913, är en central sammanslutning av lokala sällskap, arbetar för
befordrande av skogsägarnas intressen i synnerhet beträffande försäljning,
mätning, transport och flottning. För tumning av avverkat virke har bildats
tumningsföreningar vid de större flottlederna, med styrelser i vilka säljare
och köpare av virke äro lika representerade.
För försäkring mot skogseld stiftades år 1912 det Norske gjensidige
Skogsbrandsforsikringsselskap, vilket fått stor anslutning.
Den sedan år 1906 fortgående lagstiftningen angående inskränkning i
rätten att förvärva naturtillgångar berör även förvärv av skogar. För sådant
förvärv fordras koncession för utlänningar eller företag vari utländskt
kapital är intresserat, men även för norska medborgare eller företag, då det gäller
större värden. Härvid tillämpas bestämmelserna strängare mot främlingar
än mot dem som bo i distriktet, (sid. 694).
Enligt vattenlag av år 1887 skall gemensam flottning anordnas i
vattendrag där de flottandes flertal, vilka tillika äga minst 1/3 av flottgodset, så
begära. Föreningens stadgar skola fastställas av konungen.
JAKT. Den gamla jakträtten, enligt vilken jakt utan hund eller giller på
enskild mark var fri för var man men jakt eljes tillhörde markägaren samt
tillåten över allt på björn och varg men älg och hjort skyddade genom
fridlysning, fullständigades genom lagar av den 4 aug. 1845, 28 sept. 1857 och
22 juni 1863, genom vilka den fria jakträtten inskränktes till utmarken samt
dels skottpenningar fastställdes å de farligaste rovdjuren, dels de flesta slag
av nyttigt vilt fridlystes under vissa årstider. För ejderns fredning utfärdades
särskilda bestämmelser den 30 aug. 1842 och den 3 mars 1860.
FISKE. Havsfisket, vilket har så stor betydelse för Norge, utgör i det
stora hela en från jordbruket skild hantering, varför det ej här avhandlas.
Av insjöfiske, som i det hela har rätt liten ekonomisk betydelse, är det av
laxartade fiskar det viktigaste, för vissa trakter särdeles genom den inkomst
som erhålles genom utarrendering åt sportfiskare.
För fiskodling äro förhållandena ogynnsamma, då sjöarna i allmänhet
äro mycket djupa och belägna i fjälltrakterna. Endast enstaka försök med
fiskodling omtalas. Sålunda skall en bonde Jakob Sandungen år 1852
ha börjat konstbefruktning av fiskrom, och något senare inrättade prof.
Rasch och kollaborator Hetting en fiskodlingsanstalt vid Grefsen nära
Kristiania. Den senare anställdes som statens fiskeriinspektör. Emellertid
synes statens åtgärder för fiskodlingen senare huvudsakligen ha inskränkts
till utdelning av mindre understöd till enskilda företag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
