Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 730 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 165. Alexander Müller.

FÖRSÖKSVÄSEN var enligt den rådande naturvetenskapliga riktningen
inom jordbrukets teori den grund, på vilken dennas utveckling borde vila.
Lantbruksakademien erböll därför vid sin instiftelse en lägenhet
Skeppsbroäng å K. Djurgården sig upplåten till experimentalfält.
Försöksverksamheten å detta inskränkte sig under de första 4 årtiondena till obetydliga
provningar av arbetsmetoder och försöksodling av ett antal i landet ej odlade arter
och sorter av växter. Enligt en år 1835 uppgjord plan borde försöksgården
skötas som ett mönsterjordbruk, vid vilket företrädesvis borde odlas förut
mindre kända växtsorter och nya redskap borde
provas. Denna verksamhetsplan ändrades i
början av 1860-talet, så att å Experimentalfältet
inrättades en agrikulturkcmisk försöksanstalt för
försök inom jordbruk och husdjursskötsel i
förbindelse med kemiska undersökningar.
Akademien hade år 1856 till agrikulturkemist kallat
tysken Alexander Müller, vilken till en
början ägnade sig åt rekognoscering av landet i
avseende på dess jordarter och rådgivning i såväl
jordbrukets som kreatursskötselns anordning
efter vetenskapliga grunder. Aven sedan det
först i staden inrättade kemiska laboratoriet år
1864 flyttats ut till Experimentalfältet, fortgick
verksamheten å de olika avdelningarna så gott
som oberoende av varandra.
Jordbruksavdelningen sköttes under intendenten
C. Juhlin-Dannfelt (1862—1881) som ett intensivt lantbruk, vilket borde skaffa
inkomster för gårdens underhåll och jordbruksförsökens upprätthållande,
och dessa utgjordes fortfarande av försök med nya växtsorter och förädlade
nötkreaturs- och fårraser. Den kemiska avdelningen ägnade sig alltmer åt
kontrollanalyser, och trädgårdsavdelningen under Erik Lindgren (1863
—1900) åt trädskoleskötsel för att sprida beprövat goda sorter av frukt- och
parkväxter, varjämte undervisning i trädgårdsskötsel anordnades och
utvecklades till en trädgårdsskola (sid. 728). Sedan kemiska kontrollanstalter
(kemiska stationer) inrättats i landet, beslöts år 1876, att den kemiska
avdelningen uteslutande skulle ägna sig åt vetenskapligt forskningsarbete.
Samtidigt anställdes en botanist Jakob Eriksson och år 1886
inrättades för honom en särskild växtfysiologisk avdelning, vilken huvudsakligen
agnade sig åt studiet av växtsjukdomar. Bland avdelningens arbeten märkes
främst en grundlig undersökning rörande rostsvamparna, vilken i väsentlig
mån utredde dessa parasiters genetiska sammanhang och livsförlopp.[1]

Jordbruks- och trädgårdsavdelningarnas verksamhet fortgick var för sig
på ungefär samma sätt som förut, varvid den senares försäljning av
trädskolealster småningom jämte undervisningen blev avdelningens
huvudsakliga verksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>