Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Argentina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
städerna och vid jordbruket användas delvis hästar från pampas men till rid-
och vagnshästar från Europa importerade djur av olika raser, såsom
anglonormander, percheron m. fl. och deras avkomlingar i allehanda blandningar.
Försök att exportera hästar till Europa gjordes år 1875, men djuren funno
ingen lönande efterfrågan. Det inhemska behovet av hästar har starkt
nedgått till följd av betesmarkernas inhägnad och därmed följande
inskränkning av antalet beridna herdar, samt järnvägarnas utsträckning, som minskat
behovet av ridhästar.
Även nötboskapen, som härstammar från de först införda djuren, har
starkt påverkats av det hårda livet på pampas, och så länge djurens
huvudsakliga värde låg i hudarna, kommo några åtgärder för förädling ej i fråga,
då denna snarast skulle nedsatt dessas värde. Sedan djuren börjat användas
till kött- och mjölkdjur, började europeiska rasdjur att införas till renavel
och till korsning av det inhemska småvuxna, kantiga slaget, kallat criollos.
Korthornsdjur började införas på 1860-talet, och denna införsel har sedan
fortsatts i sådan omfattning, att rasen satt sin typ på den mesta
blandningsboskapen. Jämte korthorn ha även Herefords, Angus och holländska djur
införts, och argentinska djurägare ha skytt snart sagt ingen kostnad för att
förvärva avelsdjur av yppersta beskaffenhet. Oblandade criollos förekomma
numera huvudsakligen i de norra provinserna.[1]
Flertalet kor mjölkas ej, men sedan slutet av förra århundradet har man
i närheten av de större städerna även lagt an på mjölkproduktion och
anlagt mejerier för behandling av konsumtionsmjölk och för smörberedning.
Dessa mejerier ägas mestadels av stora bolag, vilka på senaste åren börjat
att bland sina leverantörer anordna kontrollföreningar enligt danskt mönster.
Dessas organisation och verksamhet understödjas av staten.
Fåren voro de husdjur, som först fingo större betydelse som inkomstkälla
för landet. Redan i början av 1840-talet började export av ull. Den av
nordamerikanska inbördeskriget föranledda bristen på bomull och andra
spånadsvaror och därmed följande starka prisstegring å ull framkallade en
stark tillväxt av Argentinas fårskötsel, och efter detta ökades fårhjordarna
hastigt inom de områden, som genom hästars och nötboskaps betning blivit
lämpliga till fårbete. De först införda fåren anses hava varit av det
grovulliga slag, som finnes i Spanien och Portugal (sid. 490) och hade genom
århundradens brist på omvårdnad och kamp för tillvaron i halvvilt tillstånd
ytterligare degenererat. Hur hård denna kamp varit, visas därigenom,
att ännu på 1880-talet en förflyttning ut på nya marker plägade medföra
förlusten av en stor del, t. o. m. över hälften, av djuren, och därav att djuren
i stort antal gå förlorade tillföljd av inträffande kallt väder efter
klippningen. Av de inhemska fåren skiljer man mellan pampa i provinsen Andes,
en högvuxen, helvit ras med lång glänsande ull, och criollo, småvuxna, av
växlande färg och med kort, grov ull. För att förbättra fårstammen började
avelsdjur av förädlade raser tidigt införas. Redan år 1789 skall en första
import av spanska merinofår ha skett, och från 1820-talet skola sådana av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
