Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- IV. Det rationella jordbrukets period
- Chile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CHILE.
| Litteratur. |
| Grandeau, L. L’agriculture et les institutions agricoles. IV. Paris 1905. |
| Sève, Ed. Le Chili tel qu’il est. Valparaiso 1876. |
Liksom i den nordligare grannstaten var det spanska väldet även i Chile
j utmärkt huvudsakligen av ett skoningslöst utrotningskrig och förtryck
av de infödda stammarna och förfall av den odling de åstadkommit. Först
med frigörelsen från moderlandets välde undanröjdes de många hinder, som
styrelsen ställt i vägen för jordbrukets utveckling, kommunikationerna
förbättrades, ett allmänt intresse för lantbruket uppstod, och detta övergick
från blott självförsörjning till att även arbeta för export.
Liksom i övriga spanska kolonier hade stora förläningar av jord med rätt
till arbete av den därå boende infödda befolkningen utdelats, och på detta
sätt var större delen av den odlingsbara jorden i kustlandet fördelad på
storgods tillhörande spanska familjer.
Med frigörelsen följde åtgärder för att skapa mindre jordegendomar,
brukade av ägaren. För att åstadkomma en uppdelning av de infödda
stammarnas jordområden på de enskilda familjerna till enskild egendom utfärdades
lagar, enligt vilka varje infödd familjefader äger rätt till en jordlott på
10—12 hektar, som han bebott under 1 år, med äganderätt men utan rätt att
avyttra densamma. Men verkan härav blev ringa, beroende på indianernas
små levnadsbehov och bristande håg för arbete.
Kolonisation, som framför allt riktades till bergsområdet, där den mesta
jorden var oodlad, anordnades enligt en kolonisationslag av år 1845 och
senare förordningar. Infödda personer skulle erhålla 50—80 hektar jord
för familjefadren och 20 hektar för varje son över 12 år, med skyldighet att
inom 2 år inhägna området och bruka minst hälften därav, varefter full
ägande- och föryttringsrätt skulle inträda efter 6 år. Genom
regeringsagenter värvades europeiska invandrare, vilka erhöllo fri resa och lån till
underhåll under första året samt 70 hektar jord för familjefädren och 30
hektar för varje son över 12 år mot skyldighet att odla och kvarbo på jorden
i 6 år. Denna kolonisation har haft avgjord framgång. Är 1911 voro
135,169 hektar sålunda koloniserade.
Sedan majoratsrätten upphävts, ha storgodsen i stor utsträckning
uppdelats, så att medelstora egendomar på några hundra hektar förhärska i de
bättre åkerbrukstrakterna, och i närheten av tätare befolkade platser är
jorden mycket styckad till småegendomar (under 150 hektar). Inom de
bevattnade områdena saknas mindre jordbruk, emedan de svårligen kunna
bära omkostnaderna för bevattningsanläggningarna.
För att underlätta inköp av jord och förbättringsföretag inrättades år
1855 en statens hypotekskreditanstalt, som direkt lämnar hypotekslån i form
av obligationer, samt bildar anslutna hypoteksanstalter, vare sig bolag eller
föreningar enligt de tyska Landschaften som mönster. Från år 1888 ha
också kreditkassor av Raiffeissentyp bildats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 25 00:31:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0857.html
