Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Brasilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakterna, tillåter en mycket givande odling av snart sagt alla kulturväxter.
Landet är mycket rikt på inhemska värdefulla växtarter. Den tropiska
urskogen innehåller en mängd trädslag, som lämna värdefullt virke såsom
mahogny och jacaranda, olja, textilämnen, mjölksaft, varav beredes
kautschuk, färgämnen såsom orleana och bresilja, vax samt det i Sydamerika
allmänt använda Paraguai-teet. Landet är också rikt på krydd- och
medicinalväxter, och åtskilliga värdefulla frukter och rötter, såsom ananas,
paranöt, yams, batater, potatis m. fl. finnas vildväxande. Vidsträckta
grässlätter erbjuda också rikt bete för boskapshjordar.
Liksom de spanska koloniländerna i Sydamerika har denna forna
portugisiska koloni ända in i nutiden huvudsakligen levat på den vilda
växtlighetens produkter men blott föga genom jordbruk dragit nytta av de
gynnsamma naturförhållandena.
Under kolonitiden motverkade moderlandets trångsynta ekonomiska
politik, som förbjöd odlingen av oliver, vin och andra produkter, som det
själv kunde frambringa och hindrade kolonisation från andra länder, i
förening med de pyreneiska folkens motvilja mot strävsamt arbete jordbrukets
utveckling, under det att guld- och diamantfyndigheterna mera sporrade
deras företagsamhet. Den blomstrande jordbruksverksamhet, som
jesuitsamhället i Sao Paulo skapat, förlamades då jesuiterna år 1759 fördrevos.
Då Brasilien år 1822 lösslet sig från det portugisiska riket, hade
kolonisationen och odlingen föga utsträckts från kustlandet, där huvudsakligen
sockerrör och kaffe odlades med hjälp av negerslavar, och ännu ett halvsekel
framåt hindrades framåtskridande av inre strider mellan partier och
provinser samt krig med grannländerna.
Under den upplyste och välsinnade kejsar Pedro II gingo väl de
fredliga näringarna framåt, och offentliga anstalter för jordbrukets främjande
igångsattes, såsom de kejserliga lantbruksinstituten i Rio de Janeiro och
Bahia, båda förenade med ett mönsterjordbruk och det senare även med en
lantbruksskola, samt några fristående lantbruksläroverk. Efter den
federativa republikens proklamerande år 1889, vidtogo åter inre strider, som
hämmat framstegen, tills på det nya århundradet inre och yttre lugn samt
en sparsam finanspolitik blivit rådande. Under senaste årtionde har också
ökat intresse för lantbrukets främjande gjort sig gällande. Ett ministerium
för jordbruk, industri och handel inrättades år 1909, och betydliga anslag
beviljades för lantbruksändamål.
En storartad plan för lantbruksundervisning, försöksväsen och andra
anstalter till lantbrukets gagn godkändes av parlamentet, och åtminstone delvis
har denna plan genomförts.
Sålunda har en högskola för lantbruk och veterinärkunskap inrättats i
Rio de Janeiro med 4 års kurs och möjlighet till 1 års därpå följande
specialstudier. Mellanskolestadiet representeras av teoretiskt-praktiska
lantbruksskolor, en för varje förbundsstat (år 1913 funnos 3), vilka ha till uppgift att
utbilda ledare av större jordbruk. För yrkesundervisning på det lägre stadiet
ha inrättats praktiska lantbruksskolor för att utbilda egna jordbrvikare,
lärlingsskolor för arbetare öch mejeriskolor. Därjämte ingår i planen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
