Lantmannens uppslagsbok / 4 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aconitum; se Stormhatt - Acorus; se Kalmus - Acre; se Mått - Acridiodea; se Gräshoppor - Actinomyces; se Strålning - Adimonia; se Renfanebagge - Adonis - Adpertinens - Adrenalin; se Binjurar - Adsorption; se Absorption - Adstringerande - Aducerat; se Järn - Aecidium; se Rotsvamp - Aegopodium; se Kvaller - Aerob; se Bakterier - Aesculus; se Hästkastanje - Aethusa; se Vildpersilja - Ag - Agaricus; se Champinjon - Agn - Agnar - Agrar - Agrarpolitik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Aconitum. Se Stormhatt.

Acorus. Se Kalmus.

Acre. Se Mått.

Acridiodea. Se Gräshoppor.

Actinomyces. Se Strålsvamp.

Adimonia. Se Renfanebagge.

Adonis, örter av sippeväxternas familj.
Den fleråriga A. vernalis L., med stora, gula
blommor, som förekommer sällsynt vild i
södra Sverige men är härdig ännu i
Mälardalen, förtjänar planteras i gräsmattor och
rabatter. På rabatter odlas vanligt de fotshöga
ettåriga A. æstivalis L. och A. autumnalis L.,
som blomma i juni och sept. med små röda
blommor; de gå under namnet: gossen i det gröna.

Adpertinens, ägolott, som lyder under
annan egendom och är anslagen till dess
understöd. Förhållandet har numera blott sällan
praktisk motsvarighet.

Adrenalin. Se Binjurar.

Adsorption. Se Absorption.

Adstringerande medel. Se
Sammandragande medel.

Aducerat. Se Järn.

Aecidium. Se Rostsvamp.

Aegopodium. Se Kvaller.

Aerob. Se Bakterier.

Aesculus. Se Hästkastanje.

Aethusa. Se Vildpersilja.

Ag, Cladium Marisens R. Br., meterhögt,
styvt halvgräs med skarptandade blad,
förekommer allmänt i Gottlands träsk och myrar,
men är i övrigt sällsynt i Sverige. Användes
till taktäckning liksom halm, men är mycket
varaktigare.

Agaricus. Se Champinjon.

Agn, bete, vid fiske anbringas
huvudsakligen på krok. För större rovfiskar fästas
levande fiskar ss. mört, löja o. a. på kroken,
för mindre fiskar daggmask, blötdjur,
insekter o. s. v. För fångst av torsk, kolja och
makrill med långrev och dörj, begagnas vanligen
bitar av färsk sill. Sportfiskare använda vid
gädd-, lax- och laxöringsfångst med drag och
svirvel beten av metall, tyg, fjädrar m. m.,
oftast föreställande små fiskar eller insekter.
Som konstgjort agn kan även räknas pilken.
(Se Fiskeredskap).                G. Schn.

Agnar, ax- och blomfjäll hos stråsäd och
andra grässlag; stundom betecknas även
baljväxters balj-skal som a. Användas som foder,
huvudsakligen åt nöt, men även åt övriga
husdjur. De överensstämma i sammansättning
med halm men hava något högre fodervärde,
såsom efterföljande medeltal visa.

Agnar av	Vat- ten	Rå- pro- tein	Rå- fett	Kvä- ve- fria extr.	Växt- tråd	Aska	Smältbar		Smb. äggv. pr fenh. gr.	100 kg. = fenh.
							äggv.	amid.
	%	%	%	%	%	%	%	%
Vete	16.0	4.7	1.7	37.1	30.4	10.1	0.9	0.5	27	32.9
Råg	14.3	3.5	1.3	29.1	44.1	7.7	0.7	0.4	24	29.8
Korn	14.5	2.9	1.5	38.4	30.0	12.8	0.5	0.3	15	32.9
Havre	13.8	5.0	2.5	41.5	26.7	10.5	1.4	0.5	36	39.1

Ofta är fodervärdet högre till följd av
inblandade sädeskorn. Kornagnar böra på grund
av de medföljande skarpa borsten ej givas
åt andra djur än nötkreaturen och, om de
givas enbara, uppmjukas med vatten. Då de,
såsom vanligen sker, givas blandade med
andra a., märkes ingen olägenhet därav. Till svin
användas företrädesvis vete-, havre- och
klöver-a., vilka äro mjuka. Åt hästar passa a.
mindre väl, emedan medföljande föroreningar
kunna förorsaka kolik.

Agrar betyder egentligen till jordbruket
hörande och användes som beteckning för dem,
som på politisk väg söka ensidigt befordra
jordbrukets intressen. Under trycket av
1880-talets lågkonjunktur och efter tyskt föredöme
började på 1890-talet i vårt land en agrarisk
rörelse, och år 1895 bildades Sveriges
agrarförbund med syfte att utgöra ett
centralförbund för lokala agrarföreningar,
som verkade främst för bibehållande av
tullskydd för jordbrukets alster samt i övrigt
för jordbrukets politiska, ekonomiska och
tekniska främjande. Förbundet, som år 1903
ombildades till Sveriges
lantmannaförbund, lyckades ej vinna något
politiskt inflytande och bortdog småningom
(1913). Det utgav först: Meddelanden från
Sveriges agrarförbund samt senare Sveriges
lantmannaförbunds tidskrift 1904—1909. Litt.
Wilh. Nauckhoff, Sveriges Agrar- och
Lantmannaförbund. Sthlm 1919.

Agrarpolitik, statens åtgärder beträffande
jordbruket, och särskilt den riktning inom
den nationalekonomiska politiken, som har till
mål att befordra jordbrukets intressen, i
synnerhet genom statsåtgärder. Hit hör
lagstiftning rörande jordbruket, om jordbesittning
och rätt därtill, arrende, skifte, understöd för
jordbruket och andra åtgärder för dess
främjande, befordrande av nyodling och
grundförbättring, tull å jordbrukets alster, beskattning
av jord och av inkomst av jordbruk,
domänförvaltning o. s. v. I äldre tid utövade staten
ett långt gående förmynderskap över
jordbruket samt över dess idkares verksamhet och
avsättningen av dess alster, varjämte bönderna
voro i starkt beroende av de oftast adliga
godsägarna, — detta dock mindre i Sverige än
i flertalet andra länder, där länsväsendet nått
en starkare utveckling. Från senare delen av
1700-talet medförde liberalismens genombrott
en stark reaktion mot dessa förhållanden.
Utmärkande för tidens strävanden blevo:
frigörande av tjänstepliktiga underhavande,
frihet i förfoganderätten över jordegendom,
uppdelning av allmänningar och skifte av
samfälligheter, realisation av statens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>