Lantmannens uppslagsbok / 6 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Al

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kring Vättern och genom Ätradalen i Halland.
Den har spetsiga, på undersidan håriga blad,
oskaftade frökottar med större frön (1,000
frön väga omkr. 1,25 gr.). Även gråal älskar
fuktig mull invid rinnande vatten men
förekommer också på sämre marker och torra
sandhedar.

Blad av klibbal.

Blad av gråal.

Alfrön flyta lätt på vattnet, och alarna
spridas därför särskilt utmed bäckar och
sjöstränder. Nya albestånd anläggas bäst genom
plantering av 1- till 2-åriga plantor, som
uppdragits i väl fuktad plantskola. Äldre bestånd
föryngras genom trakthuggning, varefter från
stubbarna uppkomna skott kunna bilda det nya
beståndet. Nyare undersökningar ha dock
visat, att genom plantor uppdragna bestånd få
kraftigare tillväxt än de som bildats av
stubbskott. Gråalens rotskott kunna liksom aspens
bliva besvärliga å hyggen, där man vill ersätta
detta trädslag med ett värdefullare.

Frökottar av klibbal.

Frökottar av gråal.

Endast klibbalen har någon ekonomisk
betydelse i de svenska skogarna. En
omloppstid av 80 år kan vara lämplig, om bestånden
tidigare gallrats kraftigt och ofta, eljes är bäst
att räkna med kortare omloppstid. Av svenska klibbalsbestånd kan på bästa mark
beräknas en årstillväxt av 7 m³ pr ha, av jämna
bestånd vid 80-årig omloppstid en
totalproduktion av 550 m³, varav omkring 300 m³ böra
hava uttagits genom gallringen. De
återstående omkr. 250 m³ böra vara fördelade på
något mer än 300 stammar med en medelhöjd av
24 m och brösthöjdsdiameter på 30 cm. På
medelgod mark kan beräknas endast 4.5 m³ pr
år och på 80 års omloppstid 375 m₃, varav 200
m3 böra utfalla vid gallringarna. Det 80-åriga
virkesbeståndet blir då 175 m³, fördelade
på 400 stammar med en medelhöjd av 19 m
och medeldiameter av 25 cm. Alvirket,
som omedelbart efter avverkningen är gulrött
men vid torkning blir rödaktigt, är mjukt,
lättkluvet och elastiskt. Vid omväxlande
fuktighetsförhållanden är det mindre varaktigt,
men är hållbart under vatten och i jorden. Det
har sin största användning som slöjdvirke och
på senare tid i tändsticksfabrikationen.
Masurvuxen al är eftersökt för möbelsnickeri. Om
dess brännvärde, se Bränsle.                G. Sch.


2. Al eller ortsten betecknar det
hårdnade jordlager, som uppkommer genom att
nederbördsvattnet ur ytjorden utlöser mullsyror
och järn, som, då de nedsjunkit i
underliggande sand- och gruslager, utfällas kring dess
stenkorn och sammankitta dem. Dylik
albildning förekommer huvudsakligen på hedar, där
döda lämningar av ljungen bilda ett ytlager
av sur mylla (»råhumus»), som hindrar
luftens inträngande i jorden. Allagret hindrar
växtrötternas nedträngande på djupet och
måste vid jordens odling genombrytas, om jorden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>