Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arsenik - Art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mögelsvampar (t. ex. Penicillium brevicaule) växa
på arsenikhaltigt underlag. Förhållandevis
mindre giftiga äro ovan nämnda oorganiska
a.-föreningar. (Den dödliga dosen av
arseniksyrlighet är för människan c:a 0.1 gr.) Även
för mikroorganismer med undantag av
mögelsvampar är arsenik ett starkt gift, vadan dess
föreningar äro antiseptiska (se d.o.). Arsenikens
verkningar på djurorganismen äro av växlande
art, beroende huvudsakligen på de tillförda
mängdernas storlek. Till stor del är
verkningssättet okänt utom beträffande resultaten. Små
mängder arseniksyrlighet orsaka sålunda på ej
närmare känt sätt en minskning av
omsättningsprocesserna i djurkroppen med åtföljande
besparing av näringsämnena, ökad ansättning
av fett- och äggvita. Hårremmen blir
glänsande. Bildningen av röda blodkroppar
påverkas gynnsamt liksom av järnmedicin.
Bentillväxten hos växande djur röner en liknande
inverkan som av små fosformängder, d. v. s.
längdtillväxten sker raskare och under
bildning av tjockare lager tät benvävnad. På dessa
omständigheter grundar sig arsenikens stora
användning i människo- och djurmedicinen
som »stärkande» medel vid »blodbrist» och
svaghetstillstånd i allmänhet. Hästhandlare
använda i bedrägligt syfte a.-ingivning åt
mindervärdiga hästar för att få dem i bättre
kondition före salubjudandet. Om de små
a.-mängder, som anses finnas i djurkroppen
normalt, hava någon fysiologisk betydelse, är
ej känt. Giftverkningarna, som inträda vid
tillförande av större arsenikdoser, kunna vara
rätt olikartade: häftiga retningssymptom från
matsmältningskanalen (kräkningar, smärtor,
diarré), sänkt blodtryck, stegrad
ämnesomsättning, svaghet ända till förlamning av
muskulaturen etc. Hos husdjuren träda vanligen
sjukdomstecknen från
fodersmältningsapparaten i förgrunden. Tidigare har man ansett,
att de där åstadkomna
inflammationsprocesserna skulle vara beroende på a.-syrlighetens
lokalt frätande verkan. Orsaken är emellertid
huvudsakligen att söka i förlamning av de
finare blodkärlens i tarmväggen muskulatur
med sänkt blodtryck, förlångsammad
blodcirkulation och förändrade förhållanden för
ämnesutbytet genom kärlväggarna som följd.
(Se vidare art. Förgiftning.) A.-syrligheten
användes stundom i lösning eller salvor som
frätmedel till avlägsnande av svulster, t. ex.
strålsvamp och inkar, samt som tvättmedel
mot skabb hos får och hästar. Insprutningar
av salvarsan begagnas mot lungröta hos häst.
(Se Antiseptiska medel.) På grund av
arsenikens stora giftighet bör under inga
omständigheter djurägare annat än på veterinärs
ordination giva sina djur a.-haltig medicin.
Användning av a.-syrlighet eller annat a.-gift till
förgörande av råttor eller andra skadedjur
ävensom till betning av utsäde är enligt svensk lag
förbjudet, likaså innehavande utan laga skäl
av a. För dödande av skadliga trädgårdsinsekter
är dock användning av a.-haltiga färger (t. ex.
schweinfurther- eller kejsargrönt, ett dubbelsalt
av koppararsenit och ättiksyrad kopparoxid)
tillåten. Genom längre tids vistelse i rum,
tapetserade med arsenikhaltiga tapeter eller
målade med arsenikhaltiga färger, kan hos
människor åstadkommas förgiftning, likaså
genom användning av arsenikhaltiga
klädesplagg; orsakerna härtill äro inandning av
bildade flyktiga a.-föreningar och a.-haltigt damm.
Av dessa anledningar får ej enligt svensk lag
i boningsrum finnas tapet eller färganstrykning,
som per 200 cm2 yta innehåller 0.20 mg.
a. eller därvöver. Samma bestämmelse gäller
för rättighet att saluhålla tapet och papper.
Vävnad, som försäljes, får ej innehålla 0.20 mg.
a. eller däröver per 50 cm2 yta och garn ej
denna mängd per 2.5 gr. *
Arsenikbad eller tvättning med
lösningar innehållande arseniksyrlighet användes
förr i stor utsträckning emot löss i synnerhet
till nötkreatur. Metoden ger utmärkt
resultat, men användningen av erforderliga stora
mängder arsenik var vådlig för människors
hälsa och blev därför i lag förbjuden. Det
finnes andra mindre farliga medel mot ohyra.
(Se d. o.) A. B—n.
Art, betecknar i allmänhet
sammanfattningen av alla individ, som överensstämma
med varandra i avseende på vissa väsentliga,
ärftliga egenskaper, och som under normala
förhållanden kunna lämna fruktbar avkomma
med varandra. Avkomma efter parning av
olika arter är däremot oftast icke eller blott
föga fruktbar. Artbegreppet är för övrigt,
särskilt i fråga om växterna, mycket svävande
och artbegränsningen godtycklig, i det att
ofta olika meningar råda om vad som skall
räknas som en art. Många av Linnés arter
hava, såsom alltför omfattande, uppdelats,
och en sådan uppdelning fortgår alltjämt,
men även händer att arter, som förut ansetts
skilda, sammanslås. Även inom växt- och
djurarter, såsom de för närvarande uppfattas,
förekomma ärftliga variationer, varför de i
sin ordning kunna uppdelas i grupper av lägre
ordning.
a. Växtarter ha sålunda uppdelats i
underarter eller varieteter, vilka
överensstämma med varandra i avseende
på artens samtliga väsentliga egenskaper men
avvika från varandra i avseende på vissa
mindre väsentliga. Men icke heller underarterna
eller varieteterna äro ärftligt enhetliga, utan
bestå i sin tur av i regel en mängd, som det
vill synas, ärftligt skilda småformer,
elementararter, rena linjer,
biotyper; (se Ärftlighet). Beteckningen sort,
som endast brukas om odlade växter, har också
en mycket obestämd betydelse. Närmast skulle
den kunna sägas utgöra en sådan elementarart
eller blandning av sådana, som odlas i stort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
