Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avförande medel - Avgäld - Avgärda by - Avharpning - Avhysning - Avkastning - Avkommebedömning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hund (1—2 matskedar). — Kalomel (se
Antiseptiska medel), det för svin mest använda
avföringsmedlet, verkar kraftigare
desinficerande på tarminnehållet än något annat sådant
medel, varför det användes för att rensa
tarmen från sjukdomsalstrande bakterier. Ehuru
giftigt, därigenom att det i någon mån i
tarminnehållet övergår till lösliga
kvicksilverföreningar, fördrages det på grund av sin
kraftiga och snabba avförande verkan i regel i
ganska stora doser — för svin i à 3 gr. —
Ett i veterinärpraktiken tidigare ofta använt,
men numera på grund av sin ytterst häftigt
retande verkan på tarmen, mera, sällan nyttjat
avföringsmedel är krotonolja, ett
spritutdrag på fröna av den ostindiska Croton
Tiglium. — Avföringsmedel användas, utom för
att häva förstoppningar, även för att befria
tarmen från smittämnen och mikroorganismer,
som alstra abnorma jäsningar därstädes.
Sådana jäsningsprocesser äro oftast åtföljda av
utsot. Det är ofta riktigare att »laxera bort»
denna än att söka häva den genom stoppande
medel. Vidare åtföljes den avförande verkan
av laxermedlen av en tillströmning av blod till
tarmens blodkärl från andra organ, varför
man emellanåt använder avföringsmedel för
att åstadkomma en »avledning» av blodet från
andra organ, som lida av blodöverfyllnad
(»hyperämi»), så t. ex. vid koller hos häst och
vid vissa lung- och juverlidanden. *
Avgäld. I allmänhet årlig avgift i pengar
eller varor, som skall erläggas av innehavaren
av viss rättighet, ofta av ägaren eller
nyttjanderättsinnehavaren till en viss fastighet. I
denna bemärkelse innefattar a. bl. a.
arrendeavgift eller avrad (se Arrende) samt avkomst
(se Avkomsträtt). Företrädesvis användes
emellertid a. för att beteckna viss avgift, som
utgår från jordavsöndring. (Se d. o.) E. T.
Avgärda by eller hemman, ny by, i
motsats till bolby, gammal by eller
odalby, är en på bolbys mark och inom dess rågång
upptagen ny by (genom stängsel avgärdad
från bolbyn). Avgärda by äger rätt till sin
nödtorft av virke och mulbete å bolbyns skog,
men icke till avsalu. Efter skifte bortfalla
dessa inskränkningar, men avgärda by får
vid skifte av skogsmarken hälften mindre
än bolbyn. E. T.
Avharpning. Se Frånrensning.
Avhysning eller vräkning är en av
offentlig myndighet vidtagen åtgärd,
varigenom den, som besitter hus eller fastighet,
skiljes från besittningen. Sådan åtgärd kan
ifråga om hyresgäst eller arrendator i vissa fall
beslutas av överexekutor, men eljest av
domstol. Avhysningen verkställes av
utmätningsman. Utsökningslagen § 192. E. T.
Avkastning. Brutto-, netto-. Se
Räntabilietsberäkning.
Avkommebedömning kallar man, som
själva ordet anger, den numera såväl inom
djuraveln som ärftlighetsforskningen och
växtförädlingen allmänt brukliga metoden att
efter avkommans beskaffenhet bedöma
föräldrarnas eller moderplantans. Sålunda är
det ju först genom ett närmare studium av
avkomman som klarhet kan vinnas om ett
växtindivids ärftliga beskaffenhet. (Se
Ärftlighet.) H. T—n.
Ett djurs avelsvärde,
nedärvningsförmåga (genotypiska beskaffenhet), kan i
regel först med säkerhet avgöras genom en
noggrann granskning av djurets avkomma.
En planmässig a. är därför nödvändig för en
framgångsrik ledning av aveln. A. är
emellertid i praktiken förenad med ganska stora
svårigheter. Dels beror avkommans
beskaffenhet icke blott av de anlag, den mottagit
från den ena, utan även av anlagen från den
andra av föräldrarna, dels inverka olikheter
i yttre villkor på avkommans beskaffenhet.
Ha t. ex. döttrarna efter tjurarna A och B
samma medelavkastning av mjölk, så behöver
det sålunda icke betyda, att båda tjurarna
nedärvt samma mjölkanlag till sina döttrar.
Tjuren A kan t. ex. besitta betydligt sämre
mjölkanlag än B, men på grund av att A parats
med bättre hondjur och på grund av en bättre
utfodring och vård av A:s döttrar, ha dessa
uppnått lika hög avkastning som B-döttrarna.
Har det visats, att tjuren C:s döttrar lämnat
mera mjölk än deras mödrar, så behöver det
på samma sätt icke nödvändigt betyda, att C
tillfört döttrarna bättre mjölkanlag, utan
framsteget kan kanske helt och hållet
tillskrivas en förbättrad utfodring och vård. Särskilt
då det gäller nedärvningen av sådana
egenskaper, där de yttre villkorens inflytande är
mera betydande, måste sålunda stor
försiktighet iakttagas, när djurets avelsvärde bedömes.
I fråga om nedärvningen av färg och vissa
andra yttre egenskaper äro förhållandena i
regel enklare.
För att ur avkommans beskaffenhet kunna
draga säkra slutsatser om ett djurs
genotypiska beskaffenhet, med hänsyn till en eller
flera egenskaper, fordras vidare ett ganska
omfattande antal avkomlingar. Att en tjur
t. ex. lämnat några få döttrar med hög
fetthalt i mjölken eller med en mycket god
exteriör, får sålunda icke anses bevisa, att
tjuren är homozygot med hänsyn till dessa
egenskaper. Han kan även samtidigt ha lämnat
dålig avkomma. Man bör därför vid a.
alltid granska så många avkomlingar som
möjligt och helst samtliga efter den individ,
vars avelsvärde man söker bedöma. Plockar
man endast ut de bästa individerna bland
avkomman, blir ifrågavarande djurs avelsvärde
lätt för gynnsamt uppskattat. Just i
avkommans jämnhet och likformighet har man det
bästa beviset för en säker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
