Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bankräkning - Bantam - Barbarea - Bark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta jämte reversen (omslagsrevers) bifogas
ett särskilt skuldebrev med borgensförbindelse
med löftesmännens bevittnade underskrift samt
deras yrken och adress. Då banker icke äga
bevilja längre lån än 6 månaders, förekommer
ofta omsättning, vilken sker genom
upptagande av nytt lån till det gamlas infriande, varvid
dock särskilt skuldebrev med
borgensförbindelse ej behöver omskrivas. Sparbanker och
jordbrukskassor bevilja lån på kortare eller
längre tid, beroende på lånets avsedda
användning.
2. Växellån. Växel är i regel en
förbindelse av en person att efter viss tid betala
ett angivet belopp, vilken förbindelse är
avsedd att övertagas av bank eller annan, vilken
mot visst diskontavdrag (ränta från
diskonteringsdagen till växelns förfallodag)
förskotterar (diskonterar) växelns belopp.
Förbindelsen har formen av en anmodan av växelns
utställare (trassenten, den som drager växeln)
till den betalningsskyldige (trassaten, den på
vilken växeln är dragen) att betala växelns
belopp på viss tid och ort till viss person
(remittenten, som kan vara trassenten eller
annan person). För att vara bindande för
trassaten och kunna diskonteras skall växeln
vara försedd med trassatens accept (skrivet
tvärs över växelns framsida). Remittenten
kan överlåta sin fordran på annan person,
vilket sker genom namnteckning på växelns
baksida (endossering). Om acceptanten ej å
utsatt tid infriar växeln, svarar överlåtaren
(remittent eller endossent) gentemot
innehavaren (banken) för betalningen. Då flera
överlåtelser skett, ansvarar varje endossent
gentemot nästa innehavare, och den sista
innehavaren kan, om växeln ej infrias av
acceptanten, utkräva sin fordran av vilken som
helst av endossenterna.
Med varuväxlar menas växlar,
vilkas belopp skall utgöra betalning för
levererad vara; dessa växlar tjäna sålunda att
underlätta varuaffärer, som av en eller annan
anledning ej uppgöras kontant. Å dylika
växlar brukar antecknas, att valutan är för
»levererade varor», utan att dock diskontören
(banken) därmed får någon rätt till den vara, som
ligger till grund för den växel, vars belopp han
förskotterat. Med ackommodations-
eller låneväxel, menas sådan som, ehuru till
formen lik varuväxlarna, i verkligheten blott
är en lånehandling, på vilken lånebeloppet
utbetalas åt någon av växelgäldenärerna med de
övriga som borgensmän.
Om växel icke inlöses på rätt tid av
acceptanten, har växelns innehavare att
bevara sin växelrätt genom att senast på andra
sockendagen efter förfallodagen låta
protestera växeln genom notarius publicus (å
landet landsfiskal), varefter fordran kan göras
gällande mot övriga växelgäldenärer.
Omsättning av växel betyder förnyelse av
växellånet mot nytt diskonto, utan eller oftast
med någon avbetalning, och sker genom
utbyte av den förfallna växeln mot en ny.
Växellagen 7/5 1880.
III. Räkningskredit: banken beviljar lån
(kredit) intill visst belopp i den form, att
medel kunna uttagas och åter insättas, när
kredittagaren så önskar.
1. Kassakreditiv lämnas för högst
1 år i sänder intill visst belopp enligt
kreditivkontrakt (i 2 exemplar) mot viss säkerhet samt
erläggande av dels en kreditivavgift (vanl.
1/2—1 % av kreditivbeloppet per år), dels ränta
å begagnad kredit. Räntan påföres 30/6 och 31/12
samt vid kreditivavtalets slut, då detta
inträffar å annan tid. Uttag sker genom check
såsom vid giroräkning.
2. Löpande räkning, en förening
av kassakreditiv och giroräkning.
Tillgodohavandet på löpande räkning är grundat dels
på beviljad kredit, dels på insättningar, i den
mån de överstiga uttagen, varvid banken
krediterar vanlig giroränta för de senare och
debiterar kreditivränta å det uttagna beloppet,
som ej täckes av insättning. Jfr
Jordbrukskredit.
Bantam. Se Hönsraser.
Barbarea. Se Krasse.
Bark kallas i botaniken de vävnadslager,
som hos 2-hjärtbladiga växter och barrträd
ligga utanför den vävnadsring, kambium eller
bildningsväv, i vilken dessa växters stammars
huvudsakliga tillväxt sker. Den består till en
början av ett yttersta lager av överhudsceller,
ett innanför dessa liggande barkparenkym av
korta, oftast bladgrönt förande celler samt
innerst ett bastlager. Då stammen förvedas,
bildas i den primära barkens parenkymlager
ett korklager, som avstänger den utanför
liggande delen av barken från tillförsel av
näring och vatten inifrån, och denna dör
därför och bildar den bruna ytterbarken. Denna
tjänar att skydda stammen, under det att den
innanför varande mellanbarken, återstoden av
barkparenkymet, samt innerbarken eller
bastvävnaden, och särskilt denna senare, tjäna att
leda den nedgående strömmen av i de gröna
delarna beredda näringssafter.
Skador på barken kunna medföra
sjukdom och död för träden, dels genom att
växtsafter kunna utrinna, dels genom att
tillträde till växtens inre lämnas för
skadesvampar, samt dessutom nedsätta de trädens
skönhetsvärde. Dylika skador kunna förorsakas
genom yttre åverkan, vilken synnerligen lätt
uppkommer på unga träd med ännu mjuk
bark. Vid upptagning och försändning av
trädplantor bör därför försiktighet iakttagas
och träden skyddas genom omsorgsfull
packning. Unga träd böra noga uppbindas vid
stadiga stöd, så att de ej kunna bräckas och ej
heller skavas mot stödet. Svåra skador på
unga träd anställas ofta i trädgårdar och parker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
