Lantmannens uppslagsbok / 82 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barkbockar - Barkborrar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Barkbockar, skalbaggar tillhörande de s. k.
långhorningarna, äro långsträckta och hava
långa ben och
pannspröt. Blå b. eller
blåhjonet, Callidium
violaceum L., omkring
13 mm. lång, starkt
violettblå, förekommer
ofta i nybyggda hus,
byggda av obarkat
virke. Larverna leva
mellan barrträds bark och
ved, men angripa ej
barkat virke.                A. T—n.

Blåhjon.

Frätskada av blåhjon på furubräda.

Barkborrar, Ipidæ (Scolytidæ), äro små
skalbaggar, av vilka några arter höra till
skogens farligaste skadedjur. Kroppen är
cylindrisk, baktill genom täckvingarnas
egendomligt urbuktade och tandade form ofta
liksom snett avskuren. Pannspröten äro
korta, klubblika. Kroppshuden är rikt skulpterad
med intryckta punkter och gropar. Efter
parningen uppsöka b. passande träd för
äggläggning, varvid vissa, »primära», arter välja friska
träd, men andra, »sekundära», söka upp träd,
som äro sjuka och börjat torka. Honorna
intränga, där barken är tunn eller genom någon
spricka i densamma och gnaga mellan bark
och ved en »modergång», som ibland är
förgrenad, och lägga ägg vid gångarnas sidor.
Larverna gnaga sedan från modergången
utgrenade larvgångar, som göras bredare, ju
äldre larverna bliva, och avslutas med en liten i
splinten nedsänkt puppkammare, där de
förpuppas. När den fullbildade insekten lämnar
puppan, gör den ett flyghål i taket på
kammaren för att utkomma i det fria. Det
sålunda bildade gångsystemet har växlande form,
som är karakteristisk för de särskilda arterna.
När angreppet är starkt, bilda gångarna ett
virrvarr och förorsaka barkens lossnande.
Bland hithörande arter må nämnas:
Björksplintborren, Scplytus Ratzeburgi Jans.,
angriper björk och upptäckes lätt på de talrika
i rak eller bruten linje sittande, runda hålen
från den m. l. m. raka modergången.
_{Fruktträdssplintborren}, Scolytus rugulosus
Ratz., angriper högst fingertjocka grenar, helst
på fruktträd, såväl friska som sjuka. Är ej
mycket utbredd i Sverige men har gjort stor skada i
utlandet. — Större märgborren,
Myelophilus piniperda L., en av de svåraste
skadegörarna på tall, företrädesvis på sådana träd,
som försvagats genom sjukdom, brand eller
på annat sätt. Den ynglar i modergången i
stammen, och den fullbildade insekten gnager
på eftersommaren in i de 1—2-åriga skotten.
Genom detta »efter»- eller »näringsgnag»
förstöras och bräckas många unga kvistar,
huvudsakligen i trädtopparna, så att kronan ofta blir
gles och illa utvecklad. Angrepp på stammen
ske huvudsakligen på unga undertryckta träd.
Då äggläggning i stor skala äger rum under
barken av friska stubbar, böra dessa avbarkas
2—3 veckor, sedan svärmningen å orten
avslutats. Gallringsvirke angripes i färskt
tillstånd, men ej sedan det legat hugget över
vintern. Gallringen bör därför helst avslutas
i okt.—nov. eller redan i aug., om virket får
ligga beskuggat, då det längre bibehåller sig
friskt. (Skogsförs. anst. flygblad N:o 22.) —

Större märgborre, 5 ggr. nat. storl.

Åttatandad barkborre, 5 ggr. nat. storl.

Askbastborren, Hylesinus fraxini Fabr.,
lever på stam och grenar av ask. —
8-tandade barkborren eller
granbarkborren, Ips (Tomicus) typographus L., är
mycket allmän och angriper huvudsakligen
gran, troligen även friska träd. Tillsammans
med honom uppträder 6-tandade
barkborren, Pityogenes (Tomicus)
chalcographus L. I Norrland är den
skarptandade barkborren, Ips acuminatus Gyll.,
en allmän skadegörare på tall. Bland de
hithörande vedborrarna har
lövvedborren, Anisandrus (Tomicus) dispar F.,
som anlägger sina gångar i splinten på
unga lövträd, iakttagits som skadegörare på
unga fruktträd. (Meddel. N:o 202 fr.
Centralanstalten för jordbruksförsök.) —
Tallbastborren och granbastborren,
Hylaster ater Payk. och cunicularis Er.,
äro små svarta skalbaggar, som lägga sina
ägg i stubbar och som fullbildade insekter
gnaga på unga barrträdsplantor, som därav
dödas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>