Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskattning - Beskällare - Beskällaresjuka - Beskärning - Besparingsskog - Besprutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullföljes hos Kammarrätten och därifrån till
K. M:t i Regeringsrätten. E. T.
Beskällare. Se Hingsthållning.
Beskällaresjuka. 1. Elakartad b.,
smittsam könssjukdom hos hästar, känd från
Frankrike, Spanien, Tyskland, Ryssland m. fl. länder,
torde för närvarande ej finnas i Sverige men kan
lätt bli införd i landet. Smittämnet,
Trypanosoma equiperdum, tillhörande de encelliga
djuren, kan iakttas endast under mikroskopet,
men är dock i jämförelse med bakterier stor,
längd 0,025 mm., bredd 0,003 mm. Den lever
i blodet såväl som i sjukligt förändrade organ
samt är livligt rörlig med hjälp av en
längslöpande, fenlik hinna slutande som en tråd.
Smittämnet upptages vid parningen. Sedan
kan det dröja en vecka till flera månader, innan
det smittade djuret visar några
sjukdomstecken. På hingstar svullna pungen och skapet,
på ston juvret och blygdläpparna, vilka senare
bli vitfläckiga. Hos båda könen — valackar
bruka ej angripas — märkes stegrad könsdrift
och trängning till urinering. Senare uppstår
fläckvis ansvällning i huden, förlamning av
bakbenen och avmagring. Fullt tillförlitlig
behandlingsmetod finnes icke. Som behandling
har dock med viss framgång försökts
insprutning i blodet av parasitdödande medel,
såsom neosalvarsan och trypanblått.
Sjukdomen för oftast till döden. Angripna djur
böra dödas eller åtminstone uteslutas från
avel; hingstar kastreras. Misstänkes sjukdomen
föreligga, bör veterinär tillkallas för att i
samarbete med ett bakteriologiskt laboratorium
söka avgöra fallets art. I första
sjukdomsstadierna fordras infektionsförsök för ställande av
diagnosen.
Hos hästar från trakter, där den är inhemsk,
t. ex. vissa delar av Ryssland, kan sjukdomen
uppträda i så mild form, att den ej kan påvisas.
Den blir i så fall uppenbar först hos andra
hästar, som till äventyrs parat sig med dem.
Detta manar till försiktighet vid användning
av importerade hästar till avel.
2. Godartad b. Se Blåsutslag på
könsdelarna. A. B—n.
Beskärning. Se Fruktodling. [1]
Besparingsskog. Se Allmänning.
Besprutning med giftiga ämnen i
vätskeform och bestoftning med sådana i
pulverform användas för att skydda växter mot
skada av svampar och insekter samt för att
förstöra ogräs i växande grödor. Vätskeformen
har företräde framför pulver, emedan det
senare lätt avfaller, särdeles vid blåst. I det
fria användes huvudsakligen b., men även
bestoftning vid odling inom hus, där också
rökning med insektdödande medel brukas (se
Rökning). Om de mot olika parasiter lämpliga
giftmedlen, se Fruktodling, Insektdödande
medel, Ogräs och de särskilda ämnenas namn.
Tid för b. Såväl växter som insekter äro
mest känsliga för gifter, medan de äro unga och
späda. B. mot ogräs är verksammast på unga
plantor, föga sedan de gått i blom. Ofta
användes b. som förebyggande medel, innan
skadegörelsen börjat; sålunda besprutas träd
och buskar redan under vintern för att döda
övervintrande larver och svampsporer, varvid
så skarpa medel kunna brukas, som, använda
efter bladens utsprickande, skulle skada eller
förstöra dessa, ss. starka lösningar av ren
kopparvitriol eller formalin mot
krusbärsmjöldagg, karbolineum mot äpplebladloppor
o. s. v. B. under sommaren bör ske före eller
i början av skadegörarens framträdande, med
maggifter så tidigt, att de äro spridda, då
larverna kläckas, och kontaktgift (se
Insektdödande medel) strax de börjat sin verksamhet.
Även mot hastigt förlöpande svampskador,
ss. av bladmögel på potatisblast, göres b. helst
i förväg vid den tid, då angreppet kan väntas.
B. bör ske i torrt, helst mulet väder,
bestoftning då plantorna äro daggvåta. Följer regn,
bör behandlingen förnyas.
Spridning. Giftmedlen böra vid b.
bliva ytterst finfördelade; därigenom undvikes
slöseri med dem och vinnes, att de fästa bättre,
under det att grövre droppar lätt avrinna. Den
önskvärda finfördelningen åstadkommes genom
på sprutans munstycke anbragt spridare.
En sådan är Bordeaux-spridaren, som lämnar
en skivformig stråle, som når enda till 2 m.
avstånd men är mindre finfördelad än
Vermorel-spridaren, som giver en strutlik stråle av
stoftfina droppar. Billspridaren, som användes på
den svenska billsprutan, är en föga förändrad
Vermorelspridare.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
