Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bordeaux-lösning - Bordstake - Borgholmsras - Borr - Borstgräs - Borsyra - Boskap - Boskapspest - Boskapsskötsel - Boss - Bossa - Bossåll - Boställen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varmt vatten, varefter lösningen utspädes.
Den erforderliga mängden ny släckt kalk utröres
med vatten till kalkmjölk och utspädes, så
att båda vätskorna tillsammans utgöra 100 l.
Sedan möjligen avsatt grus frånsilats,
sammanblandas vätskorna, varvid blågrönt
kopparoxidhydrat utfälles. Före vätskans påfyllning på
sprutan omröres väl, så att fällningen blir
jämnt uppslammad i vätskan. Vitriollösningen
bör vara i kärl av trä, lergods, glas eller koppar,
ej i järn.
Bordstake. Se Kolning.
Borgholmsras. Se Herrgårdsras.
Borr. För borrning i trä äro de vanligaste
borrformerna: 1. Navare eller
parallellborr, vars arbetande del består av ett
halvcylindriskt, nedtill avrundat ax, med ena
sidokanten bildande ett längsgående skär, under
det att borrspånen upptagas i axets
rännformiga inre. 2. Centrumborr har en
centrumspets samt ett i radiens riktning
utgående snett skovelformigt skär samt på
borrbladets motsatta sida ett litet spetsigt skär,
av vilka det förra avskär borrspånet vinkelrätt
mot, det senare parallellt med borr-riktningen.
3. Spiral- eller skruvborrar hava
ett kring verktygets längdaxel spiral- eller
skruvformigt löpande skär och en ränna för
borrspånens avledning. Borren vrides än
direkt genom ett mot dess längdaxel vinkelrätt
skaft, än med tillhjälp av en borrsläng
eller bröstborr, som utgöres av en
bågformad bygel, i övre ändan vridbart förenad
med ett runt handtag, i den nedre försedd med
fäste för borren.
Bergborrar för hand utgöras vanligen
av en stålstång med mejselformigt utsmidd
egg, som för varje slag med släggan vrides i
borrhålet.
Borstgräs, stagg, getskägg, håra,
Nardus stricta L., ett mångårigt, segt, grågrönt
gräs, som växer på mager mark, bildande styva
tuvor med borstsmala blad och smala ogrenade
axvippor. Är att betrakta såsom ett ogräs i
slåtter- och betesmarker, då det ratas av
kreaturen och »slöar» lien och liksom
»gäckar dess hugg», varför det ock benämnes
»lieskämma».
Borsyra, H3BO3, en svag syra, som bildar
ofärgade, i varmt vatten lätt lösliga kristaller,
utan lukt och smak. Framställes ur vattnet i
heta källor i norra Italien, vari den finnes, samt
genom sönderdelning av borax (natriumborat),
som finnes i en del saltsjöars vatten. B. är
svagt antiseptisk men i måttliga mängder
oskadlig för djurkroppen. Den användes därför
något litet som medel att konservera matvaror
(aseptin) och som milt sårmedel (se
Antiseptiska medel, Desinfektion). Borax brukas
som tvättmedel, inblandning i stärkelse, samt
som lödsalt, i det att det vid smältning löser
metalloxider och således befriar metallytor
från oxidanlöpning.
Boskap. Ordet användes dels som
sammanfattande beteckning för hästar och nötkreatur
(storboskap), får, getter och svin (småboskap),
dels särskilt för nötkreatur (hornboskap).
Boskapspest, en mycket smittsam sjukdom
hos nötkreatur, angriper ibland även får och
getter. Den förekommer icke i Sverige. Fara
för införsel hotar huvudsakligen från öster,
emedan den är mycket utbredd i asiatiska
Turkiet och ofta förekommer på Balkan och i
Ryssland. Smittämnet är så litet, att det icke
kan ses under mikroskopet, och att det kan
passera genom filtra av porslin med så stor
täthet, att de kunna tillbakahålla minsta
kända bakterier. Det förekommer
huvudsakligen i de angripna djurens blod. Dess
motståndskraft mot desinfektionsmedel och
uttorkning är ringa. Sjukdomen sprides med
sjuka djur eller med gödsel, strö eller avfall
efter sådana. Omkring en vecka efter att det
upptagits, få djuren hög feber och upphöra att
äta. Några dagar senare få de diarré, och det
uppstår inflammation i munslemhinnan med
ytliga sår, såsom å tandköttet omkring
framtänderna och i hårda gommen. De angripna
djuren stå då med hängande huvud och slapp
svans; ur munnen flyter saliv, och ögonlocken
hållas hopknipta till följd av ljusskygghet, då
ögats bindehinna brukar vara inflammerad.
De hosta alltibland, och näsöppningarna äro
nedsölade av flytning.
I länder där sjukdomen är inhemsk, kan dess
förlopp vara ganska milt, men införd i ett nytt
land blir sjukdomen mycket förödande.
Diagnosen kan vara svår att ställa; förväxling kan
ske med andra sjukdomar, t. ex. mul- och
klövsjuka och elakartad katarralfeber. Till
förhindrande av att boskapspest införes och sprides
i riket äro synnerligen stränga bestämmelser
föreskrivna. För djurägaren gäller det i första
hand att vid misstänkt utbrott av sjukdomen
ofördröjligen underrätta ordförande i
vederbörande hälso- och kommunalnämnd samt att
tills vidare undvika förbindelse med andra
gårdar. A. B—n.
Boskapsskötsel. Se Husdjursskötsel.
Boss, vid tröskning söndersmulade delar,
användes tillsammans med agnarna som foder,
Bossa. Se Sele.
Bossåll. Se Sädesrensningsmaskin,
Tröskverk.
Boställen äro dels bostadsboställen, dels
jordbruksboställen. Jordbruksboställen,
tillhöriga antingen staten eller kyrkan, ha tidigare
varit anvisade åt nästan alla ämbets- och
tjänstemän i landsorterna. De flesta civila
och militära b. äro nu indragna till statsverket
eller försålda. Däremot bestå i allmänhet de
ecklesiastika (kyrkliga) boställena. Gällande
ecklesiastik-boställsordning är av 9/12 1910.
B., som är avsatt till löntagarens bostad, kallas
där prästgård; annat b. kallas löneboställe.
Å prästgård skola finnas vissa laga hus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
