Lantmannens uppslagsbok / 223 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domkraft - Domäner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som höjer skruven, utan att denna vrides;
i förra fallet måste huvudet, på vilket lasten
skall vila, glida löst på skruvens övre ända,
så att det ej behöver följa skruvens vridande
rörelse.

Enkel domkraft.

Engelsk domkraft.

Domäner, kronans. Härmed betecknas
statens jordegendom. Redan under hednatid
var avkastningen av vissa jordegendomar,
»Uppsala öd», anslagen till bestridande av
gudstjänsten och konungens hovhållning, och
därjämte ägde konungen större eller mindre
jordbesittningar som enskild egendom. Av
skogarna ansågos de, som till mindre
utsträckning åtskilde de odlade bygderna, tillhöra
dessa såsom allmänningar (se d. o.), men de
större skogsvidderna, som så länge de intet
värde hade, närmast hade karaktären av ingens
land, började småningom att betraktas som
statens. Denna uppfattning gjordes gällande
av Gustav Vasa, vilken i ett öppet brev till
menige man i Gästrikland, Hälsingland,
Medelpad och Ångermanland år 1542
förklarade, att »sådana ägor som obygda ligga höra
Gud, konungen och Sveriges krona till»,
varmed dock torde hava avsetts frihet till
nybyggen å dylika marker utan hinder från
närliggande byalag. Jfr Nybygge. Under samma
konung vann kronans jordegendom en stor
ökning genom att klostrens, biskoparnas och
kanikernas gods indrogos till kronan. Under
de följande tiderna ökades kronans d. genom
odlingar, konfiskationer och reduktioner samt
genom tillämpning av regalrätten till skogar
och fiskevatten, men undergingo särskilt
tidtals betydlig minskning genom förläningar,
donationer, upplåtelse av skogar till
bergverkens stöd, och till nybyggen (se d. o.) samt
genom försäljning m. m. Från 1800-talets
början gjorde sig den meningen gällande, att
staten ej lämpade sig för ekonomisk verksamhet,
och i enlighet därmed beslöts år 1823, att staten
skulle avyttra de skogar, som ej behövdes för
dess egna behov. Till följd därav övergick
under den närmaste följande tiden större delen
av kronoskogarna i södra och mellersta Sverige
i enskild ägo. Vid avvittringen av enskildas
mark från kronans i Dalarne och Norrland
avmättes också tilldelningen åt hemmanen
ytterst rundligt. Omkring mitten av 1800-talet,
då virkes- och skogsvärdena hastigt stego
och en förödande avverkning vidtog, gjorde
sig åter en motsatt mening gällande, i det att
staten ansågs bättre än den enskilde kunna
lämna säkerhet för skogarnas bibehållande vid
uthållig avkastning, och från denna tid har
staten strävat att åter öka sina
skogsbesittningar, vilka till större delen äro uppdelade
på kronoparker. Från samma tid har staten
även övergivit det förr brukliga avlöningssättet
med boställen för statens tjänstemän och
övergått till uteslutande kontant avlöning samt
indragit boställsegendomarna under statens
direkta förvaltning. Däremot har å andra sidan
på grund av riksdagens beslut avyttring av
kronoegendomar till egna jordbruk i stor
utsträckning ägt rum. Genom k. brev ²⁹/₅ 1874
bestämdes, att sådana kronoegendomar skulle
säljas, vilkas bibehållande i kronans ägo icke
påfordrades och vars årliga avkastning icke
överstege 200 kr., ett belopp, som småningom
höjts, senast år 1902 till 600 kr. Försäljning
har även medgivits för till inköpta
skogsegendomar hörande men för skogsskötseln
obehövliga områden, som ej i arrende kunna inbringa
över nämnda belopp. — I samband med den
från 1890-talet rådande omsorgen att bereda
egnahemslägenheter åt mindre bemedlade
hava upprepade gånger bestämmelser utfärdats
om planmässig förberedelse för avsöndring
eller försäljning av smärre lägenheter från
kronans d. (k. br. till Domänstyrelsen den ²²/₁₂
1893, ²⁵/₉ 1896, ³¹/₁₂ 1909).

För de norra länen gälla vissa särskilda
bestämmelser rörande avyttrinjg av kronojord.
Sedan gammalt ha nybyggesanläggningar på
kronans marker förekommit med ständig
besittningsrätt, som på vissa villkor kunde
förvandlas till äganderätt som skattehemman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>