Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glycerider, t. ex. smör glycerider av smör-,
kapron-, kaprin- och kaprylsyra, linolja
glyceriden av linoljesyra o. s. v. F. innehåller i
medeltal 76.5 % kol, 12 % väte och 11.5 %
syre och hava sålunda ett mycket högt
värme-calori-) värde (8,300—9,500 v.e.). De äro i
rent tillstånd färglösa eller gulaktiga, lukt- och
smaklösa, eg. v. 0.89—0.93, fasta eller flytande
(smp. från + 61 till — 20° C), men kunna
icke förflyktigas (varför fettfläckar icke kunna
avlägsnas genom uppvärmning). Vid
upphettning till omkring + 300° C. sönderdelas f.
under bildning av olika ämnen, bland dem den
illa luktande aldehyden akrolein (lukt
av rykande talgljus). F. lösas ej i vatten, men
fint uppslammade däri bilda de
emulsioner (ex. mjölk). De lösas lätt i eter, kolsvavla
och flytande kolväten, tämligen lätt i kokande,
men föga i kall alkohol. Uppslamning i
ammo-niaklösning, kallad liniment, användes
som yttre medicin (se Avledande medel). I
beröring med luft sönderdelas de under
upptagande av syre och bliva härskna (se
Härsk-ning). Vissa, s. k. torkande, oljor stelna vid
upptagande av syre och bilda fernissa
(se d. o.), vilket befordras genom upphettning
och tillsats av metalloxider. Fettarter av
omättade syror, ss. oljesyra, linoljesyra m. fl.
kunna genom upptagande av väte under
katalytisk inverkan av fint fördelade metaller
förvandlas till f. av mättade syror; dylik
hydrering kallas vanligen härdning,
emedan de flytande fetten i tran och en del andra
oljor därvid förvandlas till fasta fettarter;
härvid befrias de samtidigt från den åtskilliga
av de flytande fettarterna vidlådande vidriga
lukten; genom dylik härdning göres tran
användbar till tvål och såpa, val fett,
bomulls-och jordnötolja härdas till fast fett för
margarinberedning. Fett sönderdelas (hydrolyseras)
genom inverkan av starka syror under
frigörande av de feta syrorna och bildande
av syreglycerid, och likaledes genom
inverkan av vattenånga under bildande av fria
fettsyror och glycerin. Av alkalier sönderdelas
fett, så att det uppkommer fettsyrat kali
(såpa), natron eller kalk och fri glycerin; denna
omsättning betecknas som försåpning
(saponifikation). Såpa och natrontvål kunna
upplösa fett, och fettfläckar kunna därför
borttvättas med såp- eller tvål vatten.
Kalktvål är däremot olöslig i vatten och utfaller
som en vit fällning, om såpa eller (natron-) tvål
löses i kalkhaltigt (= hårt) vatten.
Av i praktiskt hänseende viktiga fettarter
må anföras: A. Fasta fettarter:
av djur: talg, ister, smör;
ur växter: kokos- och palmfett, kakaosmör.
B. Oljor: a. icke torkande:
ur djur: säl- och valtran, levertran, fiskolja,
märgolja, klövfett;
ur växter: oliv- (= bom-), rov-, senaps-,
sesam-, jordnötolja;
b. torkande:
ur växter: lin-, hamp-, vallmo-, solros-,
ricinolja.
Fetts rening (raffinering) sker
genom behandling med koncentrerad svavelsyra,
som förkolar föroreningarna, vilka därefter
sjunka till botten och kunna uttvättas.
Därefter avlägsnas svavelsyran noga genom
tvättning.
Användning. Flertalet av djurfetten
och många växtfettarter ss. oliv-, palm-,
kokos-, jordnöt- m. fl. oljor användas som
människoföda (i smör, matolja, margarin), och
f. är en av de viktigaste beståndsdelarna i såväl
människofödan som djurens foder. Vissa
fettslag användas som lysmedel (lysolja, ljus), som
smörjmedel i lager, som lädersmörja (tran), till
beredning av tvål, såpa och plåster, som
oljefernissa och i oljefärg (torkande oljor) samt till
medicinskt bruk. För vissa ändamål särskilt till
lyse och som smörjmedel harf. allt mer
undanträngts av mineraloljor (kolväten, se Bergolja);
sådana användas till förfalskning av feta oljor.
Å andra sidan hava fettvaror, framför allt
växtfett, från varma länder i allt större
utsträckning tagits i bruk för
margarintillverkning.
Fetts bildning och uppgift i
växten. F. bildas i växterna av socker och
tjänar i växten som reservnäring. Emedan f. ej
kan lösas i cellsaften och ej genomtränga
cellväggarna, övergår det åter till socker, då det
skall transporteras i växten. Det avsattes som
reservnäring huvudsakligen i frukterna, särskilt
i fröna. Bland växter med fettrika frön må
nämnas: bland korsblommiga: kålsläktet (kål,
raps, röva, kålrot), senap, dådra; bland
baljväxter: jordnöt och sojaböna; bland
korgblomstriga: solros, sesam; samt vidare lin, bomull,
hampa, ek, bok, hassel, valnöt, mandel, kokos-
och andra palmer. Av sädesslagen innehålla
majs och havre mest f. Oliv och oljepalm
innehålla olja i fruktköttet.
Fett i djurkroppen. F. ingår alltid
som beståndsdel av djurkroppen i mängder,
som växla mellan omkring 5 % hos utmagrade
djur upp till omkring 45 % av kroppens vikt
hos fullgödda svin. Fettansättningsförmågan
ökas med djurens ålder, så att t. ex. en fet kalv
innehåller blott omkring 15 % men en fet oxe
omkring dubbelt så mycket f.
F. har för djurens livsverksamhet betydelse
som »respirationsmedel» eller energikälla, d. v. s.
material för alstring av kraft och värme, samt
deltager i bildningen av mjölkfett, men icke
som material för bildning av kroppsvävnader
annat än så till vida, att det ej för
livsunderhåll och mjölkbildning för tillfället behövliga
avlagras som reservnäring i fettvävnaderna.
Då dessa huvudsakligen ligga dels närmast
under huden, dels omkring inälvor, tjänar i
kroppen ansatt f. även som skydd mot köld och
mot skador å ömtåliga inre delar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
