Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjäderfä - Fjäderfäavelsförening, Sveriges allmänna - Fjäderfäfoder - Fjäderfägödsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
produktionen icke är alltför stärk, tages till en del
hönskraftfoder lika delar av vardera havregröpe
och vetekli. Även där man har tillgång på olika
slag av billigare fodermedel, är det mången
gång fördelaktigt att tillsätta hönsens
mjukfoder med något litet av ovanstående
hönskraftfoder, vilket gör, att fodret blir begärligt, samt
synes befordra en god avkastning. Torrfoder,
s. k. kycklingfoder, är förträffligt för
uppfödning av späda ungdjur. Det består,
utom av de vanliga sädesslagen, av kanariefrö,
hampfrö, krossade ärter, gula och gröna,
krossad majs m. fl. fröslag. Kycklingar kunna
med fördel uppfödas med detta foder jämte
tillräckliga mängder skuret grönfoder samt
kokt potatis. Torrfodret innehåller även torkat
kött.
Fodermängden till fjäderfäet är
synnerligen svår att bestämma. Särskilt för höns
måste foderstaten växla rätt betydligt efter
årstid och värpning. Den foderstat, som är
fullt tillräcklig vid låg värpning, är alldeles
otillräcklig under den bästa äggtiden. Djuren
måste alltid förses med tillräckligt med
äggviteämnen, för att deras avkastning ej skall
sjunka och djuren icke gå tillbaka i hull,
varjämte av kolhydrater och fett givas så stora
mängder, att äggviteämnena kunna fullt
utnyttjas. En alltför äggviterik utfodring
innebär å andra sidan misshushållning, enär
en del äggviteämnen i kroppen då sönderdelas,
för att djuren må få tillräckligt material för
kroppsvärmens underhåll.
Utfodringens anordning.
Fodret till vårt fjäderfä gives i olika former. Hel
säd gives torr. Är golvströet friskt, rent och
luckert, som det bör vara, utströs säden i ströet
och nedmyllas helt lätt, varigenom djuren få
en särskilt under vintern välbehövlig motion,
övrigt kraftfoder sammanblandas tillika med
skuret grönfoder sommartiden, med hackelse
av hö eller nässlor och dylikt vintertiden, till
ett s. k. mjukfoder. Mjukfodret beredes
på följande sätt. Höhackelse nedsänkes i ett
kärl med kokande hett vatten, där den
lämnas övertäckt, till dess att den väl svällt.
Därefter utbredes hackelsen i en större flat
ho samt blandas väl med kokt potatis, väl
söndermosad tillsammans med den
mjölblandning, som bör ingå i mjukfodret. Ett gott
mjukfoder bör likna en fast deg, utan att det dock
i någon mån får smeta. Lämpligast är att
bereda mjukfodret åtminstone en halv eller
en timma, innan det skall användas, därvid det
sammanpackas hårt och det hela övertäckes
med några säckar samt lämnas att svälla.
Det är dock icke nödvändigt att tillreda
mjukfoder mer än en gång om dagen. Morgonfodret
kan mycket väl tillredas redan kvällen förut
samt lämnas övertäckt med säckar och hårt
tillpackat.
Foderordning. Vanligen utfodras hel
säd till höns två gånger om dagen. Den ena
portionen gives på morgonen och den andra
vid middagstiden, alltid inblandat i golvströet.
Mjukfodret utfodras lämpligast på kvällen,
under vintertiden vid belysning, vilken djuren
böra få behålla en till två timmar efter det att
fodret givits. Man kan också, och gjorde så
ofta förr, utfodra mjukfodret på morgonen samt
fördela det hela fodret till middags- och
kvällsfoder. Den första metoden är emellertid bättre.
Djuren böra äta sig fullt mätta på kvällarna,
då de framför sig ha en lång natt, och härför
lämpar sig mjukfodret förträffligt. Säden få
djuren aldrig så mycket av, att de vid varje
foder bliva mätta, utan äro de alltid hänvisade
till att söka fylla magen av rotfrukter eller,
under den tid de gå ute, av grönt, insekter,
maskar och dylikt. Rotfrukterna givas hela,
varvid de antingen kunna utkastas på golvet
eller ock för hönsen hängas upp. Kalkoner
kunna med fördel även få rotfrukterna hela,
under det att gäss och ankor ha svårt att rå på
dem och bättre erhålla dem skurna i bitar eller
med rotfruktsskärningsmaskin hyvlade till
spån. Angående olika foderblandningar,
mängder och dyl. hänvisas till rubriker under
särskilda djurslags utfodring. Dricksvattnet bör
alltid vara friskt och tillräckligt, varför
hoarna noggrant dagligen rengöras. Vintertiden,
då vattnet vill frysa, gives detta gärna ljumt,
men under sommartiden kallt och friskt.
Fjäderfä, som icke gå i full frihet, ha alltid
behov av att erhålla något ämne, såsom grus,
krossade snäckskal eller dylikt, vilket djuren
behöva för att smälta fodret. Dylika ämnen
tjänstgöra som fjäderfäets tänder och få därför
icke saknas. Däremot torde det bero på en
missuppfattning, att snäckskal bidraga till
skalbildning å äggen. Det härför erforderliga
materialet torde hämtas ur de direkta
fodermedlen, av vilka särskilt klöver och grönfoder
men även vetekli med flera fodermedel
innehålla rätt betydliga mängder fosforsyrad kalk.
A—e Stahre.
Fjäderfäavelsförening, Sveriges allmänna,
siftad år 1898, med styrelsens säte i Jönköping,
bildar ett centralförbund för länsföreningar i
samtliga län utom Norrbottens. I Kalmar län
finnes en lokalförening för vardera
landstingsområdet. Föreningen har i sin tjänst 1
ordinarie och 2 biträdande konsulenter, vilka efter
rekvisition hos föreningens förvaltningsutskott
lämna råd och biträde mot att rekvirenten
betalar konsulenten dagtraktamente.
Föreningen har anordnat fjäderfäskötareskola,
har kontroll över fjäderfäfoderfabriker,
anordnar utställningar etc. Föreningen åtnjuter
statsunderstöd och utgiver sedan år 1908
månadsskriften Sveriges allmänna
fjäderfäavelsförenings tidskrift.
Fjäderfäfoder. Se Fjäderfä,
Kycklinguppfödning.
Fjäderfägödsel. Hos fåglarna avgivas träck
och urin som en blandad massa, och f. är därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
