Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frysjord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f^Å0">%Z&-*^t~-
327
ror, hava jord och liknande bäddar givit bättre
resultat än pappersbädd, som däremot är
lämpligare för smärre fröslag. Lagom
vattenmängd tillföres till groningsbädden; för litet
fördröjer vattenupptagning och groning, för
mycket försvårar lufttillträdet och befordrar
sjukdomsangrepp å groddarna. Bästa
begynnelsevattenhalten är vid jordbädd o. dyl.
omkring 3/4 av det vatten bädden kan upptaga,
vid pappersbädd och liknande så mycket
bädden kan upptaga, men aldrig mera. — Bädden
och dess underlag (tallrikar ei. dyl.) böra
helst befrias från sjukdomsfrön genom
upphettning till minst ioo° C. För att hindra för
stark avdunstning täckes bädden, dock ej så
mycket, att lufttillträdet hindras, och om så
finns behövligt, fuktas den försiktigt en och
annan gång under gronings tiden. För smärre
fröslag användes mest Jacobsens
groningsapparat, som utgöres av ett omkr. 15 cm. djupt
zinkkärl, vilket fylles till viss höjd med
vatten. Under kärlets överkant finnes anbragta
smala lister, på vilka 6 cm. breda glasskivor
Groningsapparat enl. Jakobsen.
läggas med smala mellanrum. Bäddarna
utgöras av små runda filtskivor och däröver
lagda först en genombruten, virkad garnskiva
och på denna en filtrerpappersskiva. Vid
filtskivan äro fastsydda bomulls vekar, som
genom mellanrummen mellan glasskivorna nå ned
i vattnet och därigenom mata bädden med
fuktighet. Varje bädd täckes med en liten
glasklocka. I stället för filt- och bomullsskivor
samt bomullsvekar kan användas skivor och
vekar av filtrerpapper. Apparaten kan
uppvärmas, och för värmets jämna fördelning är
sörjt genom en i kärlets botten anbragt, på
små stöttor vilande lösbotten.
Groningstemperaturen är i regel
vanlig rumsvärme, 18—200 C. Vid ofullständigt
ef termogen spannmål har dock 10—150 visat
sig giva bästa resultat. De flesta gräs- och
rotfruktsfrön, trädgårdsfrön m. m. gro bäst vid
växlande (intermittent) värme: bädden uppvär-
mes några timmar på dygnet till omkr. 250 och
får därefter långsamt svalna till rumsvärmen;
det innebär en efterhärmning av den i det fria
växlande dag- och natt-temperatur en.
Grobarhetsbestämnin g skall
enligt instruktionen för frökontrollanstalterna
göras på följande sätt. Till groning inlägges 3
serier om 200 frön i varje (1. 6 serier om 100)
av rent frö, och medeltalet av grodda frön i
dessa serier gäller som fröts grobarhet, så framt
ej avvikelserna mellan serierna överstiga vissa
gränser, i vilket fall förnyad undersökning
skall ske. Till groningsbädd får användas, för
strå- och trindsäd, sandbädd eller konvolut
(pappersbädd), skolande dock vid den senare
metoden groningstemperaturen ligga mellan
10—150 C. Betfrö bör antingen läggas i
konvolut efter föregående 10 min. tuktning i
30-gradigt vatten och utsättes under
groningstiden för intermittent uppvärmning, eller
användes sandbädd. För andra odlade växters
frön bestämmes grobarheten med ovan
beskrivna Jacobsenska groningsapparat.
Grobarheten bedömes ej blott efter
antalet frön, som skjutit groddar, utan
avseende fästes även vid groddarnas utveckling och
friskhet. En normal grodd skall hava alla sina
delar utvecklade.
Skadade groddar. Ett vanligt fel hos
groddarna är, att rotanlaget vid tröskning
eller betning eller genom insektangrepp blivit
så skadat, att rotdelen ej alls eller först sent
kommer till utveckling. Ett frö, som under
groningstiden ej utvecklat rot, får ej räknas som
grott. Då det hos frön av småfröiga baljväxter
rätt vanliga felet »brutna groddar» (se Utsäde)
ofta visar sig tydligt, först då groningen nått
så långt, att brottstället blottats, får dylikt
frö ej avräknas förrän på 4’.e dagen efter
inläggningen. I andra fall kan stamdelen vara
försvagad, men detta kan i de flesta fall ej så
lätt påvisas vid vanliga groningsmetoder. Felet
förekommer mycket ofta hos spannmål och
kan bero av svag utveckling under växttiden
(nödmognad), av ålder, av betning med
varmvatten eller kemikalier (särskilt formalin) samt
av vissa svampangrepp (t. ex. Fusarium,
snömögelsvamp) o. s. v. Det yttrar sig på det sätt,
att efter myllning till vanligt djup bladgrodden
ej alls utvecklas eller, vilket är mycket vanligt,
visserligen utvecklas och tillväxer men ej
förmår att bana sig väg till jordytan utan blir
liggande i jorden slingrande och tillkrånglad
för att slutligen dö bort. Undersökningen av
groddarnas förmåga att skjuta brodd
(skjut-kraft) undersökes genom att lägga fröna 3
cm. djupt i en bädd av exempelvis fint
tegelgrus. Vid dylik undersökning har säd, som i
vanlig groningsbädd grott nära nog normalt,
kunnat giva betydligt lägre procent
skjutkraftiga plantor. Denna metod, som är
utarbetad av L. Hiltner i Munchen, borde
därför hos oss åtminstone i kritiska fall komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
