Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frysjord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f*l4T"/l {/ivr^rtC-
329
ämnen ss. blad och strårester, tomma agnar,
förkrympta eller skadade och därför till utsäde
odugliga frön, dels frön av andra gagnväxter
eller ogräs. Den första gruppen, döda ting, som
betecknas som avfall, kan anses som oskadlig,
då de ju ej kunna giva upphov till nya plantor
och därigenom förorena skörden eller åkern,
där de satts, men de böra förekomma till så
liten mängd som möjligt, då de äro värdelösa
och dessutom deras förekomst i större mängd
antyder, att rensning och sortering varit för
knapphändiga. Främmande gagnväxtfrö äro
ej heller att räkna som svårare föroreningar,
men kunna i vissa fall avsevärt nedsätta
frövarans eller skördens värde. Inblandning av
ett billigare frö i ett dyrare (ex. timotej i
alsikeklöver) eller frön av ett mindervärdigt växtslag
(t. ex. kortvarigare sorter i uthålligare, ss.
humlelucern i rödklöver, rödklöver i blålucern
och engelskt rajgräs i ängssvingel) förringar
grödans värde, inblandning av ett
spannmålsslag i ett annat innebär en försämring av skörd,
avsedd till framställande av förstklassig
utsädesvara o. s. v. Stundom kan gagnväxtfrö
vara att anse rent av som ogräsfrö, exempelvis
frö av tuvtada i ängskavle. Inblandning av
ogräsfrö är i varje fall att anse som obetingat
skadlig, om än olika sorter i olika grad. I den
skandinaviska frökontrollen betecknas med
svårare ogräs sådana fröogräs, som
genom särdeles rik frösättning vålla stor
förorening av skörden och åkern eller som på grund
av kraftigt växtsätt taga stort utrymme på
marken eller snylta på kulturväxterna. Sådana
äro: åkerkulla (Anthemis arvensis), blåklint,
prästkrage, gullkrage, klöver snar ja m. fl.
snärjearter, vild morot, baldersbrå, revsola
(Ranunculus repens) och åkerskallra. Som
svårare ogräs, om de förekomma i sädesvaror,
räknas åkerklätt, råglosta, ryssgubbe och
åker-rättika (se d. o.). — Renheten
bestämmes genom att för hand utplocka
inblandningarna ur ett prov och dela upp dem i de 3
grupperna: avfall, främmande gagnväxtfrö
och ogräsfrö, vilka var för sig vägas, varefter
beräknas de olika gruppernas procentiska andel
av hela provet. Renhetsprocenten är 100
minskat med summan av inblandningen i procent.
De svårare ogräsfröna angivas i antal på 1 kg.,
varje slag för sig. Om högsta tillåtna
ogräshalten i plomberbar vara se nedan: Plombering.
Vara, vari främmande gagnväxtfrö utgör
sammanlagt 15 % eller mer, betecknas som
biandfrö (ei. blandsäd).
Vikts bestämning. Å frökontrollens
attester angives numera vikten som
friskvikt (otorkad varas vikt), vilken bestämmes
genom att utan urval avräkna 200 frön i 3
omgångar, väga vardera 200 korn för sig och
efter medeltalet av dessa vägningar beräkna
vikten av 1,000 korn.
Sållanalys för att bestämma
sorteringsgraden (se Utsäde) utföres så, att utsädesprovet
på en serie av 5 i mask vidd på varandra följande
såll uppdelas i 6 sortiment, och sorteringsgraden
bestämmes efter största sammanlagda
procentsatsen av 3 närliggande sortiment.
Plombering. Frökontrollanstalt är
skyldig att, där så fordras, med anstaltens
plomb förse fröparti, som fyller vissa fordringar.
Anstalten uttager ett prov av partiet, varvid
varje kolli, ur vilket prov tagits, skall förseglas
med anstaltens plomb. Om analysen visat, att
partiet är plomberbart, skall anstalten
undersöka, om varan befinner sig i samma skick som
vid provtagningen. Om så är fallet, anbringas i
varje säck en avskrift av plomberingsbeviset,
och sedan säckarna tillbundits, fästes därå ett
plomberingsbevis, och däröver anbringas
anstaltens plomb. Plomberingen kan också ske
så, att sedan prov i vanlig ordning av anstalten
tagits, i stället för plomberingsbevis anbringas
ett s. k. provtagningsbevis,
upptagande fröslagets namn och antalet kollin, ur
vilka prov tagits, samt i övrigt så lydande:
»Detta provtagningsbevis lämnar ingen garanti
för varans beskaffenhet. Så snart
undersökningen blivit avslutad, kommer analysbevis
att från frökontrollanstalten tillställas
insändaren och, om begäran därom framställes,
köparen av den provtagna varan». Denna
plombering med provtagningsbevis är avsedd att
användas i brådskande fall, alltså vid tiden inpå
sådden. Som den dock brukat användas i
oträngda fall och dessutom oftast ej /lämnar
förbrukaren någon garanti, innan varan
använts, är den i sin nuvarande form tämligen
värdelös. För plomberbarhet fordras:
a. En viss för varje fröslag bestämd lägsta
gräns för rent grott frö, nämligen:
strå-och trindsäd, röva, kålrot, raps, senap och
olje-rättika 90 %, luddvicker, utländsk rödklöver,
humle- och blålucern, timotej, rajgräs, spärgel
85 %, svensk rödklöver, vitklöver, getväppling,
renlosta, ängssvingel, lin 80 %, alsikeklöver,
betfrö 75 %, hundäxing, knylhavre, krypven,
kärrgröe 70 %, svingelarter, kamäxing, morot
60 % samt rörflen, tada, ängskavle, luddtåtel
och ängsgröe 50 %.
b. F*u ktigheten får ej överskrida: för
höstsäd 16 %, annan spannmål och trindsäd
18 %, vallbaljväxter 15 %, timotej 17 %, övriga
gräs, beta och morot 16, röva och kålrot 12 %;
c. Ogräshalt ej över o.2 % i strå- och
trindsäd, rotfrukter, 1 % i rödklöver, 1.2 %
i vitklöver, gigel, timotej, ven, luddtåtel,
kamäxing, 0.5 % i övriga baljväxter och gräs;
tilllika får ej antalet svårare ogräs i kg. av varan
överstiga i strå- och trindsäd 50, i
foderbaljväxter 500, i timotej 5,000, i övriga gräs 1,000
st.
d. Sorteringsgrad: hos vete, råg,
korn och havre skall å 3 närliggande såll återstå
minst 85 % av provet.
Självplombering. På grund av
lantmännens fordran på garanti även å utsädes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
