Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fusicladium ... - Fåglar - Fålla - Fång - Fångdike - Fångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfattar även sådana fåglar, som icke hava
någon betydelse för jordbruket men ansetts
böra skyddas på grund av sin sällsynthet, t. ex.
storkarna. T. H—l.
Då småfåglarna äro övervägande nyttiga,
bör lantmannen söka att bereda dem
häckplatser samt skydd mot deras fiender. Vid
odling böra därför, där så utan större olägenhet
kan ske, busksnår och ihåliga träd kvarlämnas
samt i trädgårdar, parker och — för starar —
på husen uppsättas konstgjorda fågelbon
eller holkar. Dessa, som göras av urhålkade
trädstammar, av bark eller av brädlappar, böra
avpassas för olika stora fåglar genom olika
vidd på ingångshålet, 6 cm. för starar, 3—4
för flugsnappare, mesar o. dyl., samt så stort
djup under hålet, att ägg och ungar äro
skyddade för ekorrar och andra fåglarnas fiender.
Ingångshålet bör vändas åt öster eller söder.
Tak av 2-vågiga tegelpannor erbjuda omtyckta
häckplatser för tornsvalor men tyvärr även för
gråsparvar och äro därför ej avgjort
fördelaktiga som häckplatser, men under dylika tak
kan man lätt förstöra sparvarnas ägg och ungar
och sålunda minska dessa besvärliga fåglars
antal. Skyddet mot de nyttiga fåglarnas
fiender består huvudsakligen i att skjuta
kringstrykande kattor samt skator, kråkor och
ekorrar. H. J. Dft.
Fålla, inhägnad utomhus, vari djur hållas
samlade, t. ex. över natten, kor under
mjölkningen, får på bete o. s. v.
Fång är en sjukdom i hästens hov, bestående
i en häftig inflammation i kött väggens tadel.
Den kan förorsakas av utfodring med
äggviterikt foder, särskilt okokt råg, samt av förkylning
eller överansträngning. Vanligen angripas
båda framhovarna, och hästen står då med
bakbenen under sig, darrar och flyttar på
frambenen, skjuter kotlederna stundtals framåt,
svettas och har feber. Lokala sjukdomstecken
äro stark puls i skenbensarteren samt värme
och ömhet i hoven. Kan vid hastigt ingripande
botas genom svält och törst, stor åderlåtning
(omkring 10 liter) eller starkt svettdrivande
medel (50—100 cg. pilokarpin eller 15—20 cg.
arekolin). Återgår sjukdomen ej till hälsa inom
de första 2—3 dagarna, utbildas vanligen s. k.
»fånghov». Se Hovsjukdomar. A. P—n.
Fångdike. Se Dikning.
Fångst. 1. Av skadedjur. För
insektfångst är håven, en enkel säck
av tyg, fäst vid en i änden av en lätt stång
fastgjord metallring, det enklaste redskapet. Den
har dock mycket begränsad användning, t. ex.
vid fångst av rapsbaggar på mindre odlingar.
För större odlingar har utomlands den enkla
handhåven utbytts mot större, körbara
släphåvar eller liknande redskap för fångst av
gräshoppor, stritar m. fl. skadeinsekter. Ofta
äro dessa redskap delvis täckta av klibbämne,
som ökar deras verkan. Den senare metoden,
fångst med klibbiga ämnen, tillämpas i många
fall. Mest bekanta äro de s. k.
limgördlarna. Ursprungligen enkla halmkransar
bestrukna med tjära göras dessa numera oftast
av asfaltpapp i remsor på 10—15 cm. bredd,
vilka hårt bundna kring trädstammarna
bestrykas med ett lim (frostfjärillim,
»brumata»-lim etc), i vilket insekterna fastna. I
skogsbruket strykes detta lim med för ändamålet
konstruerade apparater (Hofmanns limdosa,
Jankes limapparat) direkt på stammarna
eller å kring de härjade områdena utlagda
träribbor el. dyl. För fångst av jordloppor
användes stundom större redskap av trä eller
duk, som bestrukits med dylikt lim eller tjära
och som köras eller bäras.
 |
| Limgördel. 1. a limsträng, b papp, c lager av vadd. 2. Tvärskuren b och urnupen e spatel för limmets påstrykande. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
