Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fängsling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 ’-*$
täckhår gulröda samt man och svans likaså eller
något ljusare; vid stark metallglans på håren
kallas de sistnämnda guldfuxar. —
Blacka hästar hava likasom de bruna alltid
man, svans och benens nedre del svarta, men
täckhåren gula, gulgrå eller gulbruna; oftast
förekommer en mörk strimma (ål) efter ryggen
och stundom även en eller ett par över manken
och bogarna, ävensom tvärstrimmor i
knä-och has vecken. Man skiljer mellan:
gulblacka med gula, musblacka med
gulgrå täckhår; sotblacka hava täckhår
med mörka spetsar eller hårfäll av blandade
gula, gulgrå och svarta hår med mörkare
schattering på huvud, rygg och kroppssidor,
ljusare under buken och på insidan av
extremiteterna. — Isabelle r, hava gulaktiga
täckhår samt skyddshåren av samma f. eller
ljusare; mörkisabellef ha rödaktiga
täckhår samt man och svans vita eller
’mörkgrå; gulisabeller gula täckhår samt
man och svans likaså eller ljusare; ljus- eller
blekisabeller såväl täck- som skyddshår
gulvita samt ljus, köttfärgad hud och s. k.
»glasögon», d. v. s. vit regnbågshinna
(iris) i st. f., såsom vanligt hos hästen,
mörkbrun. — Vita hästar äro antingen
mjölkvita med matt, vit f., mörk skiffergrå hud
samt man- och svanstaglet ogenomskinligt,
eller glansvita med mer glänsande hår,
köttfärgad hud och taglet ofärgat genomskinligt.
Blandade grund jäf ger:
Stickelhåriga hava mörk bottenfärg
med inströdda vita hår, skimlar vit
bottenfärg med inströdda hår av annan f.
Bottenfärgen framträder mest på huvudet,
särskilt omkring nosen, samt i svansspetsen,
varför hos skimlarna huvudet alltid är ljusare
och trakten kring näsborrarna likasom
svansspetsen nästan vit, medan de stickelhårigas
huvud vanligen är mörkare och svansspetsens
f. bestämmes av den grundfärg, som är
bottenfärg: således svart hos stickelhåriga svarta,
bruna och blacka men ljusare hos fuxar och
isabeller. Skimlarna ljusna vanligen med åren
och bliva slutligen helt vita; de mörka håren
kvarstå längst pä låren och bogarna, bildande
mörkare ringar på vit botten, och hästen kallas
då apelkastad. Äro de mörkare håren
grå eller svarta, kallas hästen gråskimmel,
äro de rödaktiga eller chokladfärgade, r
o-sen- eller chokladskimmel, och
utgöras de av en blandning av gult, grått och
svart, så att färgen påminner om snittytan på
en muskotnöt, muskotskimmel.
Stundom kvarstår den mörka färgen endast
som små, mörka fläckar, tämligen jämnt
spridda över hela kroppen, s. k. flugskimmel,
om fläckarna äro svarta eller
forellskimmel, då de äro rostbruna. De stickelhåriga
betecknas efter bottenfärgen (stickelhårig svart,
stickelhårig brun o. s. v.), men benämningen
skimmel användes även för vissa stickelhåriga,
t. ex. j ärnskimmel (stickelhårig svart,
som, då huvudet är rent svart, kallas
moh-renkopf), rödskimmel (stickelhårig
f ux), brandskimmel (stickelhårig brun),
honungsskimmel (stickelhårig gul).
Stickelhåriga och skimliga djur synas
åtminstone i regel vara bastarder mellan djur med
enkla färger, vit och annan färg.
Sammansatta färger:
Hästar med sammansatt f. kallas s k ä
c-kar med tillägg av den f., som förekommer
jämte den vita (ex. svartskäck, brunskäck
o. s. v.). Äro fläckarna små, handstora,
tämligen regelbundna, runda eller ovala och mer
jämnt fördelade över kroppen, kallas hästen
tigerskäck eller tiger, ävenledes med
tillägg av fläckarnas färg, t. ex. svart-tiger,
röd-tiger etc.
Tecken:
Härmed betecknas större eller mindre
fläckar eller hårfält av annan färg än grundfärgen;
de äro oftast av vit färg och kunna vara dels
medfödda dels tillfälliga eller förvärvade.
Medfödda tecken förekomma vanligen på
huvudet och benens nedre del, stundom även
under buken, på juvret, på pungsäcken o. s. v.
Tillfälliga tecken uppstå vanligen efter
bryt-sår, genom att de efter läkningen åt er växande
håren äro vita; de förekomma därför oftast i
lokstäderna, däckel- och sadelstaden. Även
svarta tecken förekomma, stundom på olika
ställen av kroppen, isynnerhet hos fuxar,
och kunna utgöra goda kännetecken.
Tecknen på huvudet äro: Blomma, en
hårvirvel av glesa vita hår. Stj ärnämne,
en liten oregelbunden vit fläck; stjärn, en
större vit fläck i pannan; den kan vara olika
till storlek och form, och benämnes s k j uten
eller spetsstjärn, då den är utdragen i
långa spetsar uppåt och nedåt; stj ärnbläs,
då den sträcker sig ett stycke ned på
nosryg-gen, samt ringstjärn, då den bildar en
rund ring, omslutande bottenfärgen i mitten.
Bias kallas en vit strimma på huvudets
framsida; den kallas genomgående, då den
sträcker sig ända till munspalten, men
avbruten, då den slutar mellan näsborrarna; är
bläsen så bred, att den är synlig även från
sidan, kallas den k o b 1 ä s, och sträcker den
sig över ögonen, kallas den hjälm eller
lykta. Snopp är en vit fläck på
överläppen.
Tecknen på extremiteterna kallas efter sin
utsträckning: vita bållar eller vit
klack (inner-, ytter klack), då endast en
eller båda bauarna äro vita; vit krona,
en vit ring omkring hovkronan; vit kota
eller vitfotad, då det vita sträcker sig
upp till kotleden, och hermelinfot, om
svarta fläckar förekomma i det vita; h a 1
v-stövlad eller halv strumpa och
helstövlad eller h e 1 s t r u m p a, allt
efter som halva eller hela skenbenet är vitt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
