Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förädling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37°
teoretisk ärftlighetsforskning av en konsekvent
tillämpning av pedigreemetoden eller den
individuella avkomstbedömningsmetoden
påvisades på 1860-talet av Mendel, grundläggaren
av den moderna ärftlighetsforskningen.
Oberoende härav fördes man på Svalöv över
från metodiskt massurval till pedigreemetod i
början av 1890-talet. Redan från första början
blev den också där tillämpad i större omfattning,
än den någonstädes blivit förut, och det första
betydelsefulla resultatet härav var just
påvisandet av den stora mångformighet, som
kännetecknar de gamla lantsorterna.
Att ur dessa sorter av de sj älvbefruktande
sädesslagen med tillhjälp av pedigreemetoden
särskilja de olika småformerna från varandra
och genom fortsatt förökning av dem få fram
nya sorter är en enkel sak. Man tager blott
ett godtyckligt antal plantor samt odlar dem
och deras avkomma i följande generationer
var för sig, ju flera plantor desto bättre, ty ju
flera man tager, desto större utsikt har man att
få med om icke alla så åtminstone flertalet
småformer, och desto större utsikt är det också
att få fram något, som är bättre än
ursprungssorten. Något egentligt urval av moderplantor
lönar det sig i regel icke att göra, enär, som
förut nämnts, till utseendet alldeles lika plantor
kunna vara ärftligt olika och tvärt om. En del
av de sålunda uttagna småformerna äro
naturligtvis ärftligt identiska och som sådana även
ur praktisk synpunkt sett alldeles likvärdiga,
men många äro det icke, och det gäller nu att
bland alla de olika välja de mest värdefulla, och
här är det svårigheterna först riktigt börja,
varom mera nedan.
Att bland småformerna inom de olika
avkommorna göra ett nytt urval tjänar till intet,
då de från början äro konstanta.
En annan sak är, om enhetligheten genom
korsning eller av annan orsak spränges och
sålunda ärftliga avvikelser uppstå, ty i och
med dem förefinnes ju ånyo förutsättning för
nytt urval, och ett sådant blir då också
nödvändigt, bl. a. för att återföra sorten till
enhetlighet och konstans.
c) Pedigreemetod hos karsbefruktare,
familje-UYval. Även vid förädling av typiska
korsbe-fruktare, såsom råg, rotfruktero. s. v., användes
numera pedigreemetoden, men den får icke
drivas för långt, enär en för långt driven inavel
med självbefruktning av de olika
generationernas moderplantor, enligt vad erfarenheten
visat, lätt leder till en försvagning av
avkomman. Pedigreeurvalet hos dessa växter bör
därför fullständigas genom massurval i en eller
annan form. En förening av dessa två
urvalsmetoder, som särskilt kanske vid förädlingen av
rotfrukter ofta kommer till användning, är s. k.
familj eurval. Man utgår därvid från
enskilda plantor, som sås var för sig, bland
avkommorna väljer man så de ur praktisk
synpunkt bästa, och inom dessa utvalj as i sin ord-
ning de bästa individen, vilka åter sås var för
sig men de ur samma avkomma därjämte
tillsammans som en familj, vars olika individ
tilllåtas fritt korsa sig med varandra. Frånsett
smärre växlingar i avseende på metodens
till-lämpning fortsättes på det sättet urvalet år
efter år såväl inom de särskilda familjerna som
mellan dessa inbördes, samtidigt med att nya
pedigreeplantor väljas som stammödrar till
nya familjer, tills man slutligen fått fram en
dylik, som efter omsorgsfull prövning visat sig
värd att släppas i marknaden, antingen som en
ny elit eller stam av den ursprungliga sorten
eller obk som en helt ny sort.
Till förhindrande av icke önskvärd
korsbefruktning använder man vid förädling av
kors-befruktare särskilda isoleringsåtgärder, såsom
inneslutning i burar av tät duk eller av enstaka
ax, blommor o. s. v. i påsar av exempelvis
pergamin, odling på platser avlägsna från alla
odlingar av samma eller andra växtslag, med
vilka frivillig korsning är möjlig, m. fl.
isoleringssätt. Även hos korsbefruktare är
fullkomlig konstans naturligtvis teoretiskt taget
möjlig, men utsikten att i verkligheten påträffa
en i alla avseenden konstant individ, som alltså
vid självbefruktning ger en ärftligt fullt
enhetlig avkomma, är ytterst ringa, och även om
man lyckades härvidlag, vore föga eller intet
vunnet på grund av omöjligheten av att i
praktik i stort skydda en sort med normal
korsbefruktning från frivillig sådan. Genom att
på sätt ovan antytts använda såväl
pedigree-som massurval i förening med lämpliga
iso-leringsåtgärder kan man däremot även hos
ifrågavarande växter uppnå en praktiskt taget
tillfredsställande konstans och likformighet,
för vars bibehållande emellertid ett ständigt
fortsatt urval är av nöden, enär vederbörande
sort på grund av den ständiga
korsbefruktningen annars snart nog urartar.
Genom vegetativ förökning, såsom
av potatis genom knölarna, av fruktträd och
buskar genom ympning, okulering, sticklingar
eller avläggare, eller t. ex. genom delning av en
grästuva i ett större antal sådana, en
förökningsmetod, som ofta användes vid
gräsförädling, erhåller man emellertid även av
korsbefruktare fullt konstanta sorter, . oberoende
av om ursprungsindividet är konstant eller
icke.
Potatisen lämnar, som bekant, vid frösådd
en blandad avkomma, men om i fortsättningen
endast vegetativ fortplantning genom knölar
användes, erhåller, man lika många nya sorter
att välja emellan, som man efter frösådden fått
ärftligt olika individer.
Man kallar en på detta sätt vunnen sort,
alltså summan av samtliga på vegetativ väg
från ett enda individ härstammande
avkomlingar för en klon. I avseende på konstans
är klonen likvärdig med vad man hos
själv-befruktare kallar en »ren linje» (avkamirian av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
