Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genomhuggning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
döden följer oftast genom kvävning. Hava
anfallen varat mer än 5—7 timmar, är faran
för livet vanligen över. Motgift: garvsyra
(hund o. 1—0.5 g.), starkt kaffe samt mot
krampanfallen kloralhydrat (hund 1—3 g.)
eller inandning av kloroform till fullständig
bedövning.
K o k s a 1 t-f., vanligast hos nöt och svin.
Symtom: stark törst, torr mule, kräkning (hos
svin), kolik, diarré och ökad urinavsöndring
jämte vissa nervösa störningar, ss. vacklande
rörelser, förlamning av bakdelen och oförmåga
att resa sig, svalglamhet, hjärtsvaghet och
besvärad andning. Vanligen inträffar döden
inom första dagen eller senast inom 6—48
dygn. Behandling: rikligt med vatten och
slemmiga ämnen ingivas, samt upplivande medel,
ss. eter och kamfer (5 : 1), helst subkutant (nöt
10—25 g., svin 5—10 g.), sprit eller starkt
kaffe.
Chilesalpete r-f., särskilt hos
nötkreatur och fjäderfä, som av misstag fått
chilesalpeter i stället för salt, någon gång även genom
bete å mark, som nyligen övergödslats därmed.
Symtom: spottflytning, diarré, trumsjuka,
krampaktiga muskelryckningar och stor
mattighet. Förloppet är vanligen akut, och döden
följer inom några timmar till ett par dagar.
Som motgift givas slemmiga ämnen och
upplivande medel, ss. brännvin och kaffe.
Växt-f. förekommer stundom särskilt hos
nötkreatur och svin, som förtärt giftiga växter,
ss. sprängört, odört, vildpersilja, tidlösa, vallmo,
vattensmörblomma, stormhatt, åkerklätt,
dår-repe, idegran, vissa arter av fräken m. fl., och
kännetecknas av tecken till
matsmältningsstörning, ss. kräkning, spottflytning, kolik,
trumsjuka, diarré, i förening med symtom från
nervsystemet, ss. ångest, bölande, raserianfall,
konvulsioner, svindel, samt i vissa fall lamhet
och fullständig medvetslöshet. Behandlingen är
huvudsakligen symtomatisk: således vid kramp
och konvulsioner lugnande medel, ss. is på
huvudet, opium och kloralhydrat, vid
bedövning återupplivande medel, ss. kaffe, brännvin,
eter och kamfer; som motgift slemmiga medel
och garvsyra (åt nöt 10—20 g., svin 1—2 g.)
eller ekbarksdekokt.
F. genom ormbett träffar mest hun^
dar men även andra husdjur, ss. nöt och häst.
Symtom: stark svullnad kring bitstället och
en viss dåsighet. Medför sällan dödlig utgång.
Behandling: giftet utpressas, såret brännes,
och kring bettet insprutas 3 % kreolin- eller
fenollösning eller 1—2 %
kaliumpermanganatlösning; på svullnaden användes omslag med
Burows lösning eller ammoniak, utspädd med
lika delar vatten. E. N—m.
Om användning av förgiftade beten för
djurfångst. Se Jakt.
Gigel, Käringtand, Lotus, baljväxter
med blad av 3 småblad och 2 breda stipler, gula
blommor och långa, trinda baljor med runda,
bruna frön. Käringgigel, vanlig
käringtand, L. corniculatus L., är en
mångårig ört, som växer allmänt i hela Sverige,
företrädesvis på torr mark, gärna ätes av
kreaturen både färsk eller torkad, och
överensstämmer med klöver i näringsvärde. Till följd
av sin motståndskraft mot torka kan den på
torr mark lämna ett värdefullt, om än senvuxet,
långsamt återväxande och till mängden oftast
litet, bidrag till betet (se Betesmark). Då g.
ej angripes av klöverål (se Rundmaskar), har
den på senare tiden börjat att odlas i vallar i
Danmark och undantagsvis i Sverige, på jord,
som är smittad av denna parasit. Den går bäst
till på något mullhaltig, frisk men ej sank jord
och är icke känslig för kalkbrist. — Vid de
danska försöken har den oftast gått väl till
och kunnat tävla med rödklöver på torrare,
men ej på fuktig jord. Insådden har dock ej
sällan misslyckats. Bör odlas blott i blandning
med gräs, som tvingar den att växa på höjden
och hindrar den att lägga sig. I handelsfröt,
som mest kommer från Tyskland och Italien,
förekomma olika varieteter. Det innehåller
oftast stor halt av hårda frön (se
Hårdskalig-het) och mycket ogräsfrö. Fröts 1000-kornvikt
är gott 1 g. Utsädesmängden angives till 12—
20 kg. per ha., beräknat för rensådd. Fröt
bevarar sin grobarhet i flera år.
Sumpgig.el, L. uliginosus Schk., är en
mer hög och upprätt växande art med ihålig
stjälk, blomrikare flockar och ljusare frö.
Växer på fuktiga ängar och har stundom
använts i fröblandningar till insådd å dylik mark
men lämnat litet utbyte och oftast snart
försvunnit.
Gigg. Se Vagn.
Giller, Se Jakt.
Gips, kalciumsulfat, CaS04, förekommer
flerstädes, dock ej i Sverige, som bergbildande
stenart samt i mindre mängder i -jorden,
särdeles då denna gödslats med svavelsyrehaltiga
Gigcl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
