Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grimma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39i
rund kropp och en avsmalnande svans, s. k.
klump ma skar 1. pinglor. De leva
i fullbildat tillstånd av insekter, maskar och
sniglar samt tjäna andra djur till föda och äro
således att räkna som nyttiga. Folktron, att de
äro giftiga, är alldeles ogrundad.
Groning betecknar i egentlig bemärkelse,
att ett frös växtämne (eller en spor) utvecklas
till en självständig planta, men användes även
om andra fortpläntningsdelars (stamknölars,
t. ex. potatis, rötters, lökars) utskjutande av
birötter och skott, som kunna utväxa till
nya plantor. I båda fallen väckes ett slumrande
liv till verksamhet, och de upplagrade
näringsämnena övergå under inverkan av vatten,
luftsyre och fröets enzym (se d. o.) till lösliga
ämnen, som kunna genomtränga cellväggarna och
transporteras till de ställen där de behövas för
tillväxten. Äggviteämnena övergå sålunda till
aminosyror, stärkelse och fett till malt- och
druvsocker, vilka senare ämnen giva grodd
(mältad) säd söt smak. Om groningen avbrytes
eller fördröjes (ss. då säd »lönnmältat»),
förstöras de lösliga ämnena lätt av svampar och
bakterier; fröet möglar och unknar och
förlorar sin livskraft.
Förutsättningar för ett frös g. är
först och främst, att fröet innehåller ett levande
växtämne, d. v. s. är grobart. Då så är fallet,
fordras, att dess vävnader innehålla vatten för
upplösning av de upplagrade
reservnäringsämnena. Då vattnet uppsuges av fröet, sväller detta.
Stråsäds kärna upptager härvid enl. Hoffman
(Landw. Versuchsstat. VII) 45—60, vicker 75,
ärtor omkring 100, rödklöver något över 100 och
betfrö 120 % av sin vikt vatten. Hos somliga
fröslag kunna en del frön, ehuru fullt friska, till
en tid ej upptaga vatten, varigenom deras g.
fördröjes. Sådana frön betecknas som hårda eller
hårdskaliga. (Se Hårdskalighet.) Vidare fordras
för g. tillräcklig tillgång till luftsyre. Vid för
djup myllning försvåras eller omöjliggöres
groningen genom brist därpå. Även syrets
inträngande i fröt hindras ibland av skalet;
fröt upptager vatten och sväller men blir
liggande under lång tid utan att gro eller ruttna.
Detta tyder i regel på bristande eftermognad
(groningsmognad, se Mognad).
Slutligen fordras för g. en lämplig värmegrad, olika
för olika arter. För flertalet lantbruksväxter
ligger den lägsta groningstemperaturen vid
ungefär + 40 C, men för en snabb och normal
g. fordras betydligt högre värmegrad, för vissa
fröslag 10—200 och än högre. Av stor vikt
är den kraft och hastighet, varmed frön gro,
groningsenergi (se Frökontroll).
Ehuru groningsundersökningen givetvis
giver en god ledning för bedömandet av en
utsädesvaras duglighet, är dock långt ifrån säkert,
att groningen på åkern giver med densamma
överensstämmande resultat. Redan av varor
med god grobarhet dukar i åkern en del under
för motiga groningsförhållanden (otjänlig vä-
derlek, illa beredd jord, angrepp av skadedjur
och svampar o. s. v.). Är grobarheten sämre,
inträder en minskning i fältbeståndet i
betydligt högre grad, än av den lägre
grobarhets-siffran skulle väntas. Med försvagad grobar het
följer i regel försvagad livskraft hos de ännu
grobara fröna. Att sålunda vid sådd av
låg-groende utsäde öka utsädesmängden enbart med
de i full grobarhet felande procenten, giver
därför ej säkerhet för ett normalt bestånd,
utan ökningen bör göras ännu större. (Jfr
Mognad.) J. N. W.
Groningsapparat. Se Frökontroll.
Groningsbädd. Se Frökontroll.
Groningsenergi. Se Groning, Frökontroll,
Utsäde.
Grovfoder. Se Foder.
Grovler. Se Jord, Jordanalys.
Grubber. Se Harv.
Grund. Se Berggrund, Byggnadsgrund.
Grundförbättring, m e 1 i o r a t i o n,
åtgärd avsedd att för ständigt eller längre tid
framåt förbättra jordens avkastningsförmåga.
Detta vinnes huvudsakligen genom förbättring
av jordens fysikaliska egenskaper, ss.
sammanhang, luckerhet samt fuktighet och
värmeförhållanden. Sådana åtgärder äro nyodling,
stenbrytning, fördjupning a v matjorden,
torrläggnings- och bevattningsarbeten, kalkning samt
påförande och inblandning av jord med
motsatta fysikaliska egenskaper.
Grundförbättringar medföra stora direkta
kostnader och föranleda ofta, för att gagn skall
dragas av dem, ytterligare kostnader såsom för
ökad bearbetning och gödsling, större behov av
dragkraft och av utrymmen i byggnader m. m.
Dylika företag böra därför föregås av noggrann
planläggning och beräkning av kostnaderna
i jämförelse med värdet av avsedd förbättring
samt företagets inverkan på gårdens
gödseltillgång och hela ekonomi. Då g. skall verka
för lång tid framåt och ej kan beräknas fullt
betala sig under de närmaste åren, böra
kostnaderna bokföras som en ökning av
grundkapitalet, om förbättringen kan beräknas bliva
ständig (ss. sjösänkningar, invallningar,
nyodling), men om verkan småningom avtager
(ss. av avdikning och jordblandning) bokföras
som en driftskostnad, vilken betalas genom
årlig amortering. Kostnaden för smärre
grundförbättringar, särdeles om de årligen
återkomma (ss. öppen avdikning, stenbrytning och
kalkning), kan dock lämpligast påföras årets
arbetskostnad.
Av dessa skäl är icke billigt, att arrendator
eller annan brukare av annans jord skall helt
bekosta dylika arbeten, av vilka han ej hinner
draga full nytta, utan jordägaren bör deltaga
i kostnaden eller helt bestrida denna mot den
höjning i avgälden, varom de kunna enas som
motsvarande brukarens nytta av företaget.
Beträffande täckdikning sker detta enl. lag
(se Arrende) genom ätt jordägaren betalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
