Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grimma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
förverkas (gruvan »sonas»), står fyndigheten
öppen för ny inmutning. Ang.
stenkolsfyndig-heter ävensom de eldfasta leror, vilka i
sammanhang med sådana fyndigheter förekomma,
finnas särskilda bestämmelser. —
Jordägarandel kallas jordägares rätt till
delaktighet i mineralfyndighet inmutad å hans
mark. Han är nämligen berättigad att till
hälften med inmutaren deltaga i gruvarbetet
och den därav fallande vinsten. Jordägarandel
kan begagnas till fullo eller till viss del. Äro
inom ett inmutat område eller utmål flera
jordägare med laga skillnad sig emellan, har
envar rätt till jordägarandelen inom sitt
ägovälde. Jordägaren kan under försöksarbetet,
när han vill, hos inmutaren anmäla sig till
begagnande av sin jordägarandel, och njuter
därefter delaktighet i anläggningen mot
skyldighet att vidkännas motsvarande andel i alla
kostnader, som för arbetets bedrivande därefter
erfordras, ävensom att på samma sätt ersätta
värdet av de för arbetet nödiga och nyttiga
byggnader, redskap och förråd, som
dessförinnan blivit anskaffade. Men i kostnad, som
inmutaren haft för fyndighetens undersökning
och blottande, är jordägaren ej skyldig att taga
del. Hela avkastningen under samma tid
tillhör odelad inmutaren. Uppstår tvist om
beloppet av den ersättning, jordägaren bör
giva, kan inmutaren hänskjuta saken till
domstol eller till skiljemän, från vilka dock kan
vädjas till domstol. Anmälan om begagnande
av jordägarandel skall göras, sist vid
utmåls-läggningen. Men äro inom ett utmål flera
jordägare, har den, på vars ägovälde ett gruvarbete
först efter utmålsläggningen inkommer, rätt
att anmäla sig till begagnande av sin
jordägarandel senast inom 6 månader sedan arbetet på
hans grund inkommit och han därom
underrättats av inmutaren. Försummar den, som
är till jordägarandel berättigad, att anmäla sig
till begagnande av sin rätt inom föreskriven
tid, har han förlorat sin rätt. Då
gruvanläggningen blivit sonad eller inmutningsrätt
annorledes förverkats, skall såväl jordägarandelen i
gruvan som den mark, vilken varit till
gruvägaren upplåten, hemfalla till jordägaren utan
ersättning, dock att ur gruvan uppfordrad malm
må kunna för ägarens räkning under två år
därefter avgiftsfritt å marken kvarligga. — Ang.
jordägarandel å krono jord gäller särskilda
regler. Gruvestadgan 16/5 1884. E. T.
Gruvstolpe, Gruvstötta. Se Pitprops.
Gruyère-ost, en i västra Schweiz och
angränsande delar av Frankrike beredd ost, lik
Emmenthaler- men i mindre form.
L. Fr. R.
Gryllotalpa. Se Mullvadssyrsa.
Gråbarrsjuka hos vanlig tall och bergtall
(se Tall) förorsakas av parasitsvampen
Hypo-dermella sulcigena (Link.) Tub. Endast de
yngsta barren angripas. Angreppet sker på
våren och visar sig genom att barren småning-
om antaga violettgrå färg. De äro ofta fullt
friska vid basen, medan deras övre del är död
och vissnad samt ofta försedd med svarta
fläckar, varigenom g. lätt skiljes från andra
sjukdomar hos tallens barr. Av ett barrpar kan
det ena vara angripet, det andra friskt.
Följande sommar äro de angripna barren avfallna,
så att grenarna äro helt eller nästan kala, om
alla eller de flesta barren varit angripna. De
nya årsskotten bliva vanligen starkt
förkortade med tätt sittande barr. Sjukdomen
uppträder mest på 20—30 års träd men även äldre
och yngre kunna angripas. I regel visar
sjukdomen sig på enstaka, ofta i skogsbryn stående
träd men uppträder stundom epidemiskt i
ungskogsbestånd. Starka angrepp förorsaka
nedsättning i tillväxten men torde sällan
medföra trädens död. Någon större ekonomisk
betydelse har sjukdomen därför icke. Den
uppträder huvudsakligen i s. och mellersta Sverige
men har på senare år iakttagits även i
Norrland samt visar sig huvudsakligen under våta
och kalla somrar. Några medel mot densamma
äro ej kända.
Hos gran förorsakas g. av Hypodermella
macrospora (R. Hart.) Lbg. och visar sig på
hösten genom sjukligt utseende hos årsskottets
barr, som följande vår bliva grå med svarta
fläckar av fruktkroppar. Barren kvarsitta vissna
på grenarna. Sjukdomen är vanlig men hos oss
av ringa betydelse. H. Hn.
Gråberg. Se Bergart.
Gråbo. Se Artemisia.
Gråfläcksjuka, även kallad
kalihunger-sjuka (Dörrfleckenkrankheit,
Lysplets-s y g e), uppträder i synnerhet på havre. Den förr
gängse tron, att den förorsakas av en
snylt-svamp, Scolecothrichum, synes vara ogrundad,
utan sjukdomen beror på för stark alkalitet
hos jorden. Denna kan t. ex. genom hög
kalkhalt vara olämplig för vissa växter. Vanligen
beror sjukdomen på olämplig gödsling av
mull-och sandjord, varigenom jorden kan hava så
fördärvats, att den under flera år framåt ej
kan användas till havreodling, och även vissa
andra växter kunna gå dåligt till på densamma.
Hos havre visa sig följande sjukdomstecken.
Då 4—5 blad framkommit, vanligen i senare
delen av juni, uppstå vid basen av andra bladet
grågröna (klorotiska), slutligen brunaktiga
ränder, som sammanflyta till större fläckar,
ofta nående över bladets hela bredd. Närmaste
följden blir, att bladet vid det sjuka stället
böjer sig, så att övre delen blir nedhängande.
Småningom sprider sig sjukdomen även till
de högre sittande bladen, men det nedersta
bladet förblir länge grönt. Om vippor utvecklas
på dylika plantor, bliva de synnerligen fattiga
på kärnor. Ofta låter man därför kreaturen
avbeta de sjuka havreåkrarna, medan ännu
några gröna blad äro kvar. Med g. bör man ej
förväxla gulspetssjuka (se d. o.). Å vete och
korn orsakar sjukdomen mera sällan någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
