Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grågylling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
Gräsmask. Se Gräsfly.
Gräsmatta. I parker och trädgårdar äro
väl hållna gräsmattor en verklig prydnad. De
böra dock hållas borta från
fruktträdgårdslanden, emedan gräset hindrar näring att nedtränga
till fruktträdens rötter och därigenom
nedsätter fruktskördarna. En prydnadsg. bör vara
jämn och ständigt hålla sig frodig. Endast
mera sällan fyller en naturlig g. dessa
fordringar, utan den måste i regel anläggas. När så
skall ske, bör ytan, om så behöves, först
avjämnas, men detta bör ej ske genom
avschakt-ning av förhöjningarna, ty då blir
matjordslagret ojämnt och den blivande växtligheten
likaså, utan matjorden bör undanskovlas och
älvens yta avjämnas samt därefter matjorden
åter utbredas i ett jämntjockt lager. Dessa
planeringsarbeten böra utföras på hösten, för
att gräset må kunna insås i god tid på våren.
Om jorden är bemängd med ogräs, är det
fördelaktigast att hålla den öppen ett eller ett
par år, då den får bära potatis eller annan växt,
som tillåter en noggrann ogräsrensning. Om
jorden är mager, bör den under denna
förberedelsetid uppgödslas väl med väl brunnen
ladugårdsgödsel och benmjöl eller mera god
matjord påföras och det hela noga omblandas
genom grävning eller harvning. För att
gräsmattan skall bliva jämn, bör jorden ligga fast,
varför, om så är behövligt, den vältas före
anläggningen. Sådden verkställes medan jorden
ännu har god vårmust. Om tillgång på en
jämn, fin, naturlig g. finnes, kan man använda
utskurna jämntjocka torvor ur denna till den
nya mattans anläggning, varvid torvorna
läggas tätt och fogarna fyllas med matjord och
det hela övervältas och vattnas. Vanligen
begagnas dock insådd av frö, och alltid medtagas
flera sorter i blandning. Vid valet av frösorter
böra endast sådana arter medtagas, som äro
mångåriga, rika på rotblad och föröka sig
genom sidoskott, men ej bliva grova eller tuviga.
Lämpliga äro ängsgröe, engelskt rajgräs,
kamäxing, rödsvingel och på fuktigare mark
krypven. Även timotej är, särdeles i betraktande
av fröts låga pris, användbar, om ej
fordringarna på gräsets finhet äro allt för stora.
Hundäxing och ängssvingel äro olämpliga på grund
av sin benägenhet att bilda tuvor, knyl- och
guldhavre till följd av sin fattigdom på
rotblad. Vanligen användes hos oss endast gräs,
och bladiga örter betraktas som ogräs. Detta
är ett oklokt mod, som ej gäller i
föregånslan-det i avseende på fina gräsmattor, England,
utan synnerligen lämpligt är att inblanda fina,
bladrika, fleråriga örter, vilka giva mattan ett
saftigare utseende och underlätta dess
långvariga bibehållande. Sådana örter, som äro
lämpliga att inså, äro främst vitklöver men
även brunell. käringgigel och kummin m. fl.
Utsädesmängden bör tillmätas rikligt, 2—3 kg.
per ar. Fröt nedhackas med kratta, och därefter
vältas omedelbart. I händelse av torka beford-
ras fröts groning genom försiktig vattning
med fin stril.
För en g:s vidmakthållande äro ofta
återkommande klippning och vältning oundgängliga.
Det nyuppkomna gräset avslås med lie, när
det blivit några tum högt, och sedan titt och
ofta, så det aldrig får uppskjuta axbärande strån.
Helst användes lie hela första sommaren men
därefter gräsklippningsmaskin. Genom den ofta
återkommande avskärningen hindras ogräs att
sätta frö. Fleråriga arter, som skämma
gräsmattan, böra uppstickas. Sådana äro groblad,
maskros, höstfibla, m. fl., varemot andra små
vilda örter, som icke skämma gräsmattan, ss.
brunell, backanis, måra-arter m. fl., gärna må
stå kvar. Om en g. börjar bliva tunn, krattas
den vid höstens början eller tidigt på våren
och besås med frö och matjord eller kompost
blandad med benmjöl samt vältas. Om mossa
börjar innästla sig, så bortkrattas den så
mycket ske kan. därefter överströs med kompost
blandad med kalk samt hj älpsås på våren. Mot
sommartorkans skadliga inverkan behöves
vanligen vattning, som, där vattenledning
finnes, gives med slang och en fin, flyttbar,
roterande vattenstr.il. Vattningen sker helst
på e. m. och kvällen.
Gräsrotfly, Apamea testacea Hiibn, en
nattfjäril, vars 30—35 mm. långa, svagt köttröda,
brunhuvade larv någon gång i mängd angripit
vall gräs i s. Sverige. A. T—n.
Grävling, g r ä v s v i n, Meles taxus Schreb.,
tillhör mårddjurens naturl. familj, Mustelidœ.
Han är av en medelstor hunds storlek, har
korta och grova ben, runt huvud, kort och
borstig svans. Pälsen är strävhårig,
gråspräcklig (stickelhårig), under svart, på huvudet vit
med ett svart streck genom vartdera ögat. Han
är hälgångare med kraftiga grävklor. G.
förekommer från Skåne till
Jämtland—Härjedalen men vida allmännare i de södra länen än
längre norrut. Han tillbringar den ljusa delen
av dygnet under jorden, i gryt och gångar,
som han vanligen själv gräver i sandiga backar
eller under stenar och blocksamlingar i skogen.
Om vintern ligger han liksom björnen i ide i
gryt, som merendels äro vidsträkta och hysa
ett flertal grävlingar. Sommartiden träffas
han vanligen i mer tillfälliga och lätt
tillgängliga gryt. Ungarna, 3—5, födas i februari
eller början av mars. Under sina strövtåg
uppsöker han fält och odlade marker, varifrån
han i dagningen återvänder till skogen. Han
lever av bär, rötter, ollon, svampar, larver och
insekter (isynnerhet skalbaggar), maskar,
sniglar, grodor och ormar, råttor, sorkar och
näbbmöss, men även av fågelägg och ungar av smärre
ville råd. Anses vara särskilt farlig för
häckande skogsfågel och är därför illa tåld, där
jaktvård utövas.
Bästa sättet att komma g. till livs är att
sommartiden vakta på honom vid grytet och skjuta
honom, då han vid skymningen kommer ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
