Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grönfoder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
dåligt avdikad jord. På den egendom i Närke,
där den gjort skada under åren 1916—20,
förekom den på gammal sjöbotten, och å de fläckar,
där den där förstörde korn och havre, var
jorden mycket fattig på kali och fosforsyra, men
då gödsling med dessa ämnen och med
svavelsyrad ammoniak ej kunnat häva sjukdomen,
synes näringsbrist ej vara orsaken. Fullgödsling
och kalkning jämte ogräsets förstöring genom
besprutning förekom ej sjukdomsangreppet
men framkallade en rik framkomst av senskott.
På lerkörd jord blev däremot grödan oskadad,
och på vallbrott har sjukdomen föga visat sig,
vilket tyder på att sjukdomen beror av
jordens fysikaliska tillstånd, för lätt och starkt
uttorkande beskaffenhet. Om sjukdomens
natur och medlen att motverka densamma pågå
undersökningar. Litt.: Meddelande N:o 179
och 214 från Centralanstalten för försöks
väsendet på jordbruksområdet. E. H—g.
Gummi, formlösa, i vatten slemmigt lösliga,
i sprit olösliga kolhydrat, som avsöndras från
vissa växtdelar, särdeles en del lövträds (ex.
körsbärs- och plommonträds, akasiors) ved
och bark. Likasom pektinämnen (växtslem),
från vilka de skiljas genom sin löslighet och
sina sönderdelningsprodukter, giva de vid
upplösning (hydrolys) upphov till kolhydrat
med 5 kolatomer (pentoser). De förekomma
föga i fodermedel och inräknas vid foderanalysen
bland de kvävefria extraktämnena (se
Foderanalys) samt anses i näringsvärde likvärdiga
med fullständigt smältbara kolhydrat. Jfr
Kolhydrat.
Gummiflöde är en hos stenfruktväxterna,
körsbär och plommon, vanlig sjukdom, som
består däri, att vissa cellers och kärls cellvägg
delvis ombildas till gummi. s Denna upplösning
av vävnaderna griper allt mer kring sig ss. ett
frätsår, som vanligen öppnar sig genom barken,
så att g. träder i dagen. G. förorsakas av sår på
stammen till följd av yttre åverkan, frost- eller
insektskador o. s. v., och dess uppkomst anses
gynnas av trädens växt på kall, styv och våt
jord samt stark beskärning, varigenom
kolhydratens användning för tillväxten minskas.
G. förebygges således genom att träden odlas
på varm, torr jord samt icke beskäras. Redan
förefintligt g. brukar behandlas så, att såret
skäres intill den friska veden och snitten sedan
täckas med tjära eller ympsalva.
Gumrik. Se Korn.
Gumse, liktydigt med bagge. Se Får.
Gurka, Cucumis, ett till gurkväxternas
familj, Cucurbitaceœ, hörande släkte av i-åriga
örter, från närstående släkten utmärkt genom
ogrenade klangen, icke sammanvuxna
ståndareknappar samt frön med skarp, ej uppsvälld
rand.
Vanlig g., C. sativus L., utmärkt genom
långsträckta, raka eller svagt böjda, svagt
3—6-kantiga frukter, härstammar från Ostindien
och odlades redan hos den gamla tidens kultur-
folk. Den odlas numera allmänt och i en mängd
olika sorter, av vilka hos oss vanliga sorter
kallas druvgurkor (Västeråsgurkor, små, korta,
mest gröna, men även vita), ordinära vita och
gröna list gurkor samt långsmala slanggurkor
(mest gröna, men även vita). Inom denna mer
allmänna sortindelning finnas hos enskilda
odlare specialsorter, utmärkta mindre genom
yttre kännemärken än genom
kvalitetsegenskaper.
På fritt land odlas huvudsakligen
gröna sorter, vilka i allmänhet fordra mindre
värme än de vita, och i synnerhet smärre
sorter, som brukas till saltning eller inläggning i
ättika (till »pickles»). Jorden bör vara lerartad
och lägges uppåt landet vanligen i lister
för att bereda plantorna, som äro
värmefordrande och mycket frostömma, en varm
växtplats. Listerna uppläggas med 1.5 m. avstånd
från mitt till mitt, med 3 dm. bredd i toppen,
som göres svagt fördjupad, för att vattnet må
kvarhållas. Sedan frostfaran på våren är förbi,
läggas kärnorna i en enkel rad på listen, eller
ock, emedan kärnorna äro mycket begärliga
för råttor, utplanteras färdiga plantor. Dessa
få gro i varmbänk och inplanteras genast, då
hjärtbladen utvecklats, i små krukor, i vilka
plantorna få tillväxa under glas. Genom
användning av plantor kan tidigare skörd erhållas.
Till utsäde användes helst 3—4 år gamla kärnor,
vilka anses växa mindre frodigt och sätta mer
frukt än sådana av yngre frö. Under hela
sommaren hålles fritt från ogräs och vattnas.
Gurkorna böra avplockas, så fort de äro färdiga,
eljest förväxa de snart. För tidigare skörd odlas
gurkor på undervärme. Förr var vanligt att
härvid använda varmlister, liknande de ovan
omtalade men upplagda på varmt strö och
täckta med fönster eller senare på våren med
luckor. Då denna odling kostar lika mycket
arbete men lämnar mindre rum för plantorna
än vanliga drivbänkar (se d. o.), användas
numera endast sådana.
I bänk användas av somliga så fet jord
som möjligt, under det andra förorda att alltid
uppblanda den gamla bänkjorden med
lerartad grästorvjord, blandad med kalk och
komposterad föregående sommar, utan någon
gödsling. I bänken läggas frön direkt, eller
utsättas på förut nämnt sätt uppdragna
plantor eller ock vid sen drivning sticklingsplantor;
sticklingarna tagas av rankornas toppar och få
rota sig på svag undervärme. Allt efter jordens
fetma sättas 1—2 plantor under varje fönster.
Gurkor fordra hög värme men måste luftas
väl i soligt väder; en lagom fuktighet
underhålles genom vattning, då så behöves. Då
odlingen sker i fet jord, så att blott en planta
odlas i varje fönster, toppas plantorna redan
över 4*.e bladet, och sedan ännu en gång över
sidorankornas 3:e blad, så att 12 rankor
uppkomma, vilka räcka till att fylla utrymmet.
Är jorden magrare och 2 eller flera plantor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
