Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gärde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4io
antal bör ej ifrågakomma, där gös eller andra
värdefullare fiskslag odlas, men gölar och sjöar
med värdelös småfisk besättas lämpligen med
gäddyngel. Detta erhålles genom
konstbefruktning över enris, vilket därefter sättes i
kläckningslådor eller sumpar, som förankras
i en skyddad vik. Redan efter en vecka kan
ynglet vara kläckt. Det utsläppes i grunt,
växt-rikt vatten, innanför vassen.
Konstbefruktningen är ej lätt utan fordrar sakkunskap och
vana. Jfr Fiskodling. Fångas under lektiden i
ryssjor och eljes med allehanda krok- och
garnredskap. - G. Schn.
Gärde är ursprungligen liktydigt med
inhägnad men användes numera vanligen att
beteckna den till ett skifte hörande åkern.
Gärdesgård. Se Hägnad.
Gärdsel, s k i d eller hägnadsvirke,
beredes vanligen genom klyvning av
gallringsvirke av gran men även av tall. Bäst anses g.
av asp för sin hållbarhets skull. Fullgott
k 1 y v-g. bör hava 7.5—10 cm. diam. och
3.5—4 m. (6—7 alnars) längd. T r i n d-g. eller
trinnor av okluvna småträd eller toppar
användas huvudsakligen som pålägg på
sam-mansj unkna gärdesgårdar. Gammalt
dagsverksbeting var huggning och klyvning av 5 tjog
-eller blott klyvning av 7—10 tjog per man för
ett lag av 2 personer.
Gästgiveri, skyldigheten för landsbygden
att vid de allmänna vägarna underhålla
gästgivaregård, där den vägfarande kan mot
betalning erhålla skjuts, husrum och kost, härrör
från medeltiden. I Alsnö stadga omkr. 1280
förbjöds våldgästning och påbjöds, att i varje
by skulle tillsättas en rättare, som mot
betalning skulle skaffa resande kost och husrum.
Tid efter annan utfärdades nya förordningar
om denna skyldighet, och sedan mitten av
1600-talet har ett ordnat g.-väsen funnits.
Enligt K. stadgan om skjutsväsendet d.
22/(; 1911 med ändr. 3/7 1917 och 15/4 1919 skall
skjutsänstalt för resandes befordran å tjänlig
plats finnas för varje ort, där K. B. finner
behovet så kräva och anstalten kan uppehållas
enligt stadgan. Där skiljes mellan
skjutsstation, som skall tillhandahålla
skjutsning, gäst- och stallrum, vagnbod och hästfoder
samt gästgiveri, där även skall vara att
tillgå nödig förplägning, uppassning samt 1 eller
flere rum till härbärge, med lyse och eldning,
när så behöves. På K. B. ankommer att
bestämma taxa. Vid skjutsanstalt skall finnas
tillgängligt visst av K. B. bestämt antal hästar
med seldon och vagnar eller båtar med roddare,
där båtskjuts skall utgå. Skjutsdygnet räknas
från kl. 6 e. m. Där skjutsen utgöres med
automobil eller motorbåt, får skjutslegan utgå
efter förhöjd taxa enl. K. B:s bestämmande.
Maximibeloppet av skjutslega bestämmes för
varje landstingsområde av K. Maj:t på förslag
av landstinget, och K. B. och kan sättas olika
för olika delar av området. För kontroll över
gästgiveri och skjutshållet skall vid
skjutsan-stält finnas dagbok, som för varje månad
tillställes anstaltens föreståndare och som denne
är skyldig opåmint tillhandahålla resande för
anteckningar rörande resanden och hans resa
samt för de klagomål, han kan vilja göra. S
Skjutshållet utbjudes av K. B. på
entreprenad för 5 år (eller 3 år) å auktion. Om anbud
å skjutshåll och gästgiveri eller
stationshållningen mot rätt att upptaga maximilegan ej
erhålles, anställes utrop med villkor att
därutöver erhålla bidrag, och auktionsprotokollet
överlämnas av K. B. till landstinget, som har
att besluta, huruvida och till vilket belopp
bidrag bör anvisas, och även äger avgöra, såväl
om någon förhöjning över maximilegan må äga
rum, som om anstalt skall indragas, vilka senare
beslut dock skola underställas K. B. Bidrag
för samtliga landstingsområdets skjutsanstalter,
intill belopp som motsvarar hälften av den
senast fastställda bevillningen av fast egendom
och för inkomst av kapital och arbete, gäldas
med lika andelar av staten och distriktet; är
bidraget högre, skall staten betala 2/3 och
distriktet 1/3 därav.
Gödboskap. Se Gödning.
Gödning av djur har till ändamål att genom
riklig fodring öka djurens vikt, huvudsakligen
genom fettansättning, och samtidigt därigenom
åstadkomma en förbättring av köttets
beskaffenhet.
Viktsökningens art. Genom
gödningen kan kroppens fetthalt från 5—12 %
hos magra djur ökas till omkring 30 % hos
nötboskap och ända till 40—45 % hos får och
svin i fullgott tillstånd. Jämte fettansättningen
sker alltid en större eller mindre nybildning
av äggviteartade delar. Då muskelbildningen
vid gödning i huvudsak är avslutad med djurens
normala tillväxt, är äggviteansättningen vid
g. av fullvuxna djur mycket obetydlig men
dock avsevärd hos djur, som hopkrympt genom
avmagring. Hos växande djur består däremot
viktsökningen vid g. till stor del av tillväxt av
de äggviteartade kroppsvävnaderna och
blodmängden. Därjämte medför g. i allmänhet en
förändring av kroppens vattenhalt; då
fettvävnaden i medeltal innehåller blott 30 %
vatten men musklerna omkring 75 %, så sker
vid g. i regel en minskning av kroppens
procentiska vattenhalt, men vid g. av djur, som
äro starkt avmagrade (»upptorkade»), utgöres
viktsökningen vid g. till en början till en del
i ökad vattenhalt. Slutligen ökas även
kroppens askbeståndsdelar. I medeltal kan räknas,
att viktsökningen vid gödning till omkring
2/3 består av fett, till omkring x/4 av vatten,
till 7—8 % av äggvita och omkring 1 %
askbeståndsdelar, med växlingar efter djurens
art, ålder och näringstillstånd.
Kvalitetsförbättring vinnes dels
genom det högre näringsvärde, som
minskningen av vattenhalten och ökningen av kröp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
