Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gödselspridningsmaskin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4i6
tungt och gödselmassans sammanbakning
befordras.
Litt.: Meddelanden N:o 5, 7, 9 och 30 från
redskapsprovningsanstarterna. 39 Beretning
fra (danska) Landhusholdningsselskabets
Ma-skinudvalg.
Gödselstad, Vid anläggning av en g. bör
hänsyn tagas dels till att gödselns
ändamålsenliga bevarande möjliggöres och underlättas,
dels till att utkärrningen av gödseln till och
utkörningen ur gödselstaden blir bekväm.
Belägenheten. Det förr i vårt land
allmännaste och ännu i vissa trakter rätt
vanliga sättet att kasta ut gödseln genom en glugg
på väggen och låta den ligga där, som den faller,
i en hög, som uttvättas av regnvatten och
uttorkas av sol och vind, fyller ej de minsta
anspråk på gödselvård. Föga bättre är det i
norra Sverige urgamla sättet att låta gödseln
genom en lucka falla ned i en
gödselkällare inom husets stenfot eller en omklädande
vägg, där den samlas, tills den utköres. Även i
detta fallet blir gödseln i regel i saknad av all
vård, den uttorkas, och den flytande spillningen
bortrinner. I båda fallen bliva dessutom
ladugården och stallet dragiga och virket starkt
utsatt för röta.
För gödselns förvaring och vård bör alltid
en lämplig g. anordnas. Denna bör läggas intill
kreaturs«tallarna, helst skild från dessa genom
en körväg. Om flere ställar ligga tillsammans,
bör g. helst vara gemensam för dem, dels
emedan anläggningen av en g. blir billigare än av
flere, som tillsammans rymma samma
gödselmängd, dels för att de olika husdjursslagens
.godsel helst bör blandas, den torra och heta
häst- och fårgödseln med den långsammare
brinnande nöt- och svingödseln. Om
kreatursstallet ligger i en sluttning, bör gödselstaden för
bekvämlighets skull läggas nedanför byggnaden,
men än viktigare är, att den lägges i skugga och
lä bakom husen eller träd, emedan sol och vind
motverka en jämn brinning. För att
förekomma gödselns urlakning av dag- och grundvatten
och gödselvattnets utspädning böra
kringliggande byggnader förses med takrännor och
rännstenar samt platsen för g. i övrigt torrläggas
genom öppna eller täckta diken.
Formen. I äldre tider utgjordes
gödselstaden vanligen av- en grop. Denna form kan
väl, om botten är tät, medföra fördelen, att
gödselvattnet ej bortrinner, men dels är bottnen
ej alltid ogenomtränglig, dels inströmmar lätt
vatten från kringliggande mark och ur
grunden och dels fördränker det i botten stående
vattnet de undre delarna av gödselhögen och
utestänger luften, som fordras för en godartad
brinning. Därtill kommer, att gödselns
utkörning är obekväm. Därför undvikes denna form,
och om en g. bygges nedsänkt i marken, lägges
dess botten aldrig under grundvattenytan och
göres plan med svag lutning mot utkörsöppnin-
gen. Helst lägges bottnen i jämnhöjd med
markytan, varigenom det blir lättare att hindra
vattentillflöde och utkörningen blir bekvämare.
Grundvattnet avledes, där så behöves, genom
täckdikning kring g. För att utsipprande vätska
må rinna till gödselvattenbrunnen, lägges
bottnen något lutande (1 : 20—25) mot denna,
vilken lägges i gödselstadens mitt eller hellre
vid ena sidan inom eller utanför gödselstaden
för att ej vara till hinder vid gödselns
utkörning och för att göra tömningen bekvämare.
För att bereda gödselvattnet avlopp till
behållaren göres stundom i gödselstadens botten
rännor, och genom överlagda plankor hindras
gödseln från att tilltäppa dem. För att skydda
gödseln mot uttorkning bör gödselstaden
omgivas av en mur med 1 eller 2 öppningar för
körningen. H. J. Dft.
Gödselstadens botten kan läggas
av olika material och på olika sätt. Består
marken av fet ogenomsläpplig lera, kan en
stensatt botten vara tillfylles, men består den
däremot av sand eller annan lätt genomsläpplig
mark, bör cement och betonggjutning helst
användas. Dock kan man även genom
inläggning av ett lager lera få botten relativt tät.
Fig. visar en gödselstad med skyddsmurar och
urinbehållare.
Stensatt botten på lera kommer
ofta till användning och medför den minsta
kostnaden. Först bortschaktas marken till
önskat djup med iakttagande av lämplig
lutning för den färdiga botten. Därefter
utlägges, om den befintliga marken är av lös och
genomsläpplig beskaffenhet, ett omkring 40 cm.
tjockt lager fet lera, som väl sammanältas
under pågjutning av vatten, så att möjligaste
fasthet och täthet erhålles. Härpå utlägges ett
omkring 8 cm. tjockt lager sand, i vilket sättes
vanlig kullersten (fältsten) av 15—20 cm.
storlek. Stenen skall efter sättningen nedstötas
med järnskodd handdocka. Därefter övergjutes
botten med fet lera, utrörd med vatten, varvid
befintliga öppningar väl fyllas. Botten lägges
alltid något högre vid sidorna för att förhindra
den flytande spillningen att avrinna eller
dagvatten att intränga. Stensättningen kan även
förses med cementfogar. Sättningen tillgår
på förut nämnda sätt, men fogarna lämnas så
öppna som möjligt, varvid sparsamt med sand
användes. Då stensättningen är färdig,
övergjutes det hela med cement bruk i blandning
1 : 3—1 : 4 och.avjämnas därefter med kvast.
Botten av cement och betong
erbjuder den största säkerheten för täthet,
såvida arbetet utföres på sakkunnigt sätt.
Efter erforderlig schaktning utlägges ett 30—60
cm. tjockt lager sten, beroende av jordmånen
eller vilken landsdel arbetet ifråga gäller.
Kälen bör nämligen ej få nedtränga under
stenfyllningen, emedan botten då
sönder-spranges och otätheter uppstå. Efter stenlag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
