Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
2. Luckring av ytjorden samt förstöring av
ogräs mellan radsådda växter användas mera
sällan vid odling av säd men regelbundet vid
odling av rotfrukter eller andra med större
avstånd mellan raderna odlade växter och
utföras dels med lätta handhackor, dels med
häst-eller skjuthackor (se Hacka), Härvid
verkställes den första h., som bör vara helt grund, så
fort plantorna kommit upp, så att såraderna
synas, och utföres vid större odlingar med
hästhacka till hela mellanrummets bredd mellan
raderna, vanligen med en tvåsidig bill i mitten
samt två ensidiga med skaften vända åt
plantraden. Om så behöves, gives ännu en
hästhack-ning samt handhackning före gallringen, och
omedelbart efter det de bortgallrade plantorna
vissnat och chilesalpeter spritts, företages en
ny h., vilket upprepas, i den mån det behöves
för jordens luckring och ogräsets förstöring,
varvid hästhackningen kompletteras med
hand-häckning. Bearbetningens djup ökas för varje
följande h., men bredden minskas för att ej
skada plantorna, och i detta syfte väljas
lämpliga knivar, som anbringas med skaftet från
plantraden. Vid sista hästhackningen användes
vanligen blott en billformig kniv i varje
radmellanrum.
Hackrensninq. Se Häckning.
Hackspett, Picus, ett släkte bland
klätter-fåglarnas ordning, Scansores, utmärkt genom
lång, rak, mejselformig näbb, med vilken de
hacka hål i trädstammarna, då de söka insekter
innanför barken och för att göra sig bo, en
lång med hullingar besatt tunga, som kan
utsträckas, så att fågeln med den kan utdraga
insekter ur deras hål, klätterfötter med 2
framåt- och vanligen 2 bakåtriktade tår samt en
styv stjärt, som tjänar till stöd vid klättringen,
som endast sker uppåt. Hackspettar äro ensligt
levande stannfåglar, som livnära sig av
träd-insekter och häcka i djupa hål, som de hacka i
träden, och lägga 3—8 vita ägg. I Sverige
förekomma flera arter, bland vilka de största
och mest bemärkta arterna äro den i södra och
mellersta Sveriges lövskogar vanliga
gröngölingen, P. (Gecinus) viridis L., och den
övervägande i barrskog levande spilkråkan,
P. (Dryocopus) martius L., som är svart med
röd fläck på huvudet. Flertalet övriga arter
äro svart- och vitspräckliga och leya mest i
barrskog. Den skada, de göra genom att hacka
hål i träd, är obetydlig, då det i allmänhet
träffar sådana, som äro skadade av insekter,
och motväges av den obestridliga nytta, de
göra som uteslutande insektätare. De äro därför
fridlysta (se Fåglar). I bigårdar äro de illa
sedda besökare. Se Biens fiender.
Hadena. Se Slökornfly, Vitaxfly.
Hage, inhägnad betesmark, vanligen glest
bevuxen med buskar och träd, huvudsakligen
lövträd. Dylika ägor skilja sig sålunda från
ängar huvudsakligen genom sin busk- och
trädväxtlighet, vanligen även genom större mängd
stenar och sin därpå beroende olämplighet för
.slåtter. I Smålands och Västergötlands
högland samt norr om Dalälven är emellertid
vanligt, att även mycket träd- och buskbevuxen
-samt stenig mark begagnas till slåtter och
betecknas som äng. Hagmarker förekomma i
-stor utsträckning i landets kuperade trakter.
Deras sammanlagda areal har (på rätt lösa
grunder) uppskattats till 3.8 % av rikets
ytvidd. Växtligheten i hagarna beror av
markens bördighet, så att de i magrare trakter
huvudsakligen äro bevuxna med björk, delvis
även med barrträd, samt en torftig
markvegetation av gräs, fläckvis även med bärris, men
på fruktbar mark utgöras av lövängar med
bättre lövträd och buskar samt en örtrik
markväxtlighet. Den naturliga växtligheten
förändras dels genom röjning, som minskar träd
och buskar och genom ökad solbelysning
framkallar en rikare markflora, dels genom betning,
som gynnar gräsen på övriga örters bekostnad,
vilka mindre väl tåla avbetningen. Hagarnas
i allmänhet mycket klena avkastning av foder
kan i regel avsevärt förbättras genom lämpliga
åtgärder, se Betesmark.
Hagelskada. Hagel eller större eller mindre
iskorn, som nedfalla ur luften i samband med
åskväder, förorsaka stundom betydande skador
genom att knäcka och nedslå den växande
säden eller utpiska den mogna sädeskärnan,
sönderslå trädgårdsväxter o. s. v,
Hagel-ovädren hava en ännu mer begränsad
utsträckning än åskväder i allmänhet och utbreda sig
vanligen över en smal sträcka. De inträffa
i regel vid den varmaste tiden av dygnet och
under sommaren i Sverige, särdeles i maj—
juni, och vara i regel blott ett fåtal minuter.
De uppträda talrikast och häftigast i den
tempererade zonen, i Europa i synnerhet i
Medel-havstrakterna, där man söker skingra de
hagel-förande molnen genom skjutning med mörsare,
dock med mycket tvivelaktig nytta. I Sverige
förekomma hagelovädren mest i de inre delarna
av Götaland, avtagande såväl norrut som mot
kusterna.
Hagelskadeförsäkring åsyftar att lämna
ersättning för skador, som orsakas, särskilt å
växande gröda, av hageloväder. Vårt land
är icke så utsatt för dylika skador som vissa
sydligare länder, men även här kunna de
skador å växande gröda, som då och då anställas
av hageloväder, bliva ytterst kännbara. H.,
som särskilt i Tyskland fått stor utbredning, har
jämväl hos oss vunnit insteg. År 1862
inrättades ett ömsesidigt
hagelskadeförsäkrings-bolag för Skåne och Halland med säte i Lund,
och sedan har detta efterföljts av ömsesidiga
länsbolag i Västerås, Örebro, Linköping,
Uppsala, Vänersborg och Skara. För hela landet
bildades år 1900 Allmänna
Hagelskadeförsäk-ringsaktiebolaget i Stockholm. Även detta
bolag är ömsesidigt och grundat på
delägarnas obegränsade personliga ansvarighet. För
28—213320. Lantmannens uppslagsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
