Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hovsalva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47i
tvättning med rotborste och kallt vatten
(hovsmörjor äro skadliga), för unghästar
därjämte i varje månad förnyad reglerande
avverkning av bärranden samt för skodda
hästar i skornas omläggande i rätt tid.
A. P—n.
Hovslagareskola. Undervisning i
hovbeslag meddelas vid:
i.
VeterinärinrättningeniSka-r a. Denna läroanstalt inrättades år 1775
genom en donation av lektor Peter Hernqvist
på Brogården och var den första
veterinärinrättningen och -skolan i Sverige. Sedan 1813
stod anstalten under tillsyn av en särskild
styrelse och kontroll av Sundhetskollegium.
Sedan staten på 1850-talet börjat lämna skolan
anslag, blev det fråga om dess likställande med
Veterinärinstitutet, men år 1889 ombildades
den till en hovbeslagsskola och vårdanstalt
för sjuka djur. Undervisningen meddelas
i kurser på 4 månader för civila och 6 månader
för militära lärlingar, högst 12 av vardera.
Undervisning och bostad fria. Styrelsen består
av en av K. Maj:t tillsatt ordf. samt 2 av
K. B. i länet och 2 av hush.sällsk, utsedda
ledamöter. K. Stadga 2/io 1908.
2. Veterinärhögskolan i
Stockholm. Vid den civila hovbeslagsskolan hållas
3 1/2 månaders kurser, börjande 15/i och 1/9.
Undervisning och för ett visst antal av
lärlingarna även bostad fri. K. Stadga 30/10 1914.
3. Lantbruksinstitutet vid
Alnarp. Undervisning i hovbeslag började
lämnas år 1863 med understöd av Malmöhus
1. hush.sällsk.; 1875 fick undervisningen form
av regelbundna kurser. 1877 fick skolan egen
byggnad. Sedan 1904 är skolan en del av
institutet. Tre 3-månaderskurser årligen för
civila lärlingar samt en 6-månaders militär
kurs. För undervisning, kost och bostad
betalas en låg avgift.
Hovsmörja. Jfr Hovsalva, Hovskötsel.
Hovspricka. Se Hovsjukdomar.
Hovsvamp. Se Musseron.
Hud. 1. Växternas h. Unga och
späda växtdelar täckas av ett enkelt lager av
tätt intill varandra slutande celler. Hos
växtdelar, som leva nedsänkta i vatten, förblir
hudlagret tunt och genomsläppligt för vatten
och däri löst syre, som växten upptager för
sin andning, varför även dylika växtdelar
fort uttorka, då de ur vattnet komma upp i
beröring med luften. Hos växtdelar, som äro
i beröring med luften, förändras den ytliga
cellvävnaden till en överhud, epidermis,
vars yttervägg är förtjockad till en för
vatten och luft ogenomtränglig k u t i k u 1 a,
bestående av k u t i n, ett korkämnet
närstående ämne. I denna överhudsvävnad, särdeles
på bladens undersida, finnas av egendomliga
celler omgivna andhål eller
klyvöppningar, genom vilka in- och utandning sker (se
Andning 1.). Genom att klyvöppningarna i torka
sammandraga sig och vidga sig i fuktig luft,
regleras vattenavdunstningen från växtens
inre. Till minskande av avdunstningen
bidrager särdeles hos växter, som förekomma på
torr mark, att överhuden täckes av en
vaxav-lagring eller av hår eller att överhudscellerna
innehålla slem, som kvarhåller fuktigheten.
Hos äldre växtdelar ombildas den under
överhuden liggande barkvävnaden delvis till kork,
vars celler dö och bliva luftfyllda; till följd
härav avstänges den utanför liggande
överhuds-och barkvävnaden från näringstillförsel och
bortdör. Se Bark, Kork. H. J. Dft.
2. Djurens hud består av överhud
(epidermis) och läderhud (corium). Med
underliggande kroppsdelar förbindes huden
genom underhudsbindväven, genom vars mer
eller mindre framträdande f ettrikedom (se
Bindväv) kroppens ojämnheter utfyllas, så
att djurets konturer bliva mera jämna och
avrundade. Till huden räknas även de
förhornade hudbildningarna, ss. hår, fjädrar,
hovar, klövar, klor, horn, sporrar, kastanjer
m. fl. Huden övergår vid de naturliga
kroppsöppningarna i matsmältnings-, andnings-,
urin- och könsorganens slemhinnor (se d. o.)
samt vid ögonlocken i bindehinnan (se öga).
Genomskärning av hud hos däggdjur.
1. Överhud. 2. Läderhud. 3.
Underhudsvävnad. 4. Hårsäck. 5. Hår. 6. Talgkörtel.
7, Svettkörtel.
Hudens t j o c k 1 e k och fasthet
växlar mycket efter djurens art, ras, individualitet,
ålder och kroppsstället. I allmänhet är den
tunnare hos häst än hos nötkreatur, tunnare
hos yngre och ädla djur än hos äldre och mera
oädla. Den är tjockare på ryggen än på buken
samt tjockare å lemmarnas yttre sida och
sträckyta än på deras insida och böj yta.
Huden är hos somliga djurarter eller raser av
sådana ofärgad men har oftast hos våra hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
