Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hovsalva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Huden förmedlar förbindelsen med
yttervärlden och måste därför i första hand
upptaga intrycken av dennas inverkan. Den är
säte för känseln, i det att vissa sinnesorgan
ligga fördelade i huden. Så är förhållandet
med organen för förnimmelse av tryck,
beröring, köld, värme och smärta (se Nerver).
Som avsöndringsorgan tjänstgör
huden genom talg- och svettkörtlarna. Då
svetten innehåller delvis samma beståndsdelar
som urinen samt gas avsöndras genom huden
(h u d a n d n i n g) från blodet i de ytliga
vävnaderna, kunna svettavsöndringen och
hudandningen i viss mån supplera
urinorganens och lungornas verksamhet.
Slutligen verkar huden även
värmeregle-rande. Genom fettavsöndringen från
talgkörtlarna utestänges vatten i viss mån och
hämmas värmeutstrålningen. Genom den
rikliga tillströmningen av blod till huden, ss. vid
hastig rörelse eller annan kraftutveckling eller
vid stark psykisk retning, ökas
svettavsöndringen, vid vars avdunstning huden avkyles. Vid
köld sammandrages däremot hudens muskler,
varigenom blodkärlen sammantryckas och
blodtillströmningen minskas och därmed även
värmeutstrålningen. För alla dessa hudens
funktioners vidmakthållande vid full kraft är en
ändamålsenlig hudvård (se d. o.) av stor
betydelse. A. Adn.
Hudar och skinn, med vilket senare ord
vanligen betecknas hudar av smärre djur, ss.
kalvar, får, getter och kaniner, äro en värdefull
del av slaktutbytet och böra således behandlas
med omsorg vid slakten samt skötas så, att de
ej försämras i värde. Hudens värde nedsättes
genom sår och genom de hål, som stynglarver
borra i nötkreaturens rygg (se Styng), likasom
ock genom ovårdsam flåning. Denna bör
börjas från en skåra i buksidans mittlinje från
tarmöppningen till nosen och en vinkelrät
tvärskåra mellan de båda paren av lemmar,
varigenom huden kan avtagas i största
sammanhang, se Slakt. I regel är fördelaktigt att
avyttra h. o. s. omedelbart vid slakten, men i
motsatt fall böra de genom lämplig preparering
skyddas för förruttnelse. Detta sker för stora
nöt- och hästhudar vanligen genom ingnidning
av köttsidan med koksalt och alun, medan
skinn vanligen bevaras genom torkning av det
uppspända skinnet.
Hudretande medel. Se Avledande medel.
Hudsjukdomar kunna hava många olika
orsaker, ss. tryck- och skavning (se Brytsår),
för hög eller låg temperatur eller frätande
ämnen (se Brännskada i.) men även orenlighet
och störningar i ämnesomsättningen, dålig
matsmältning, foder, som innehåller vissa skarpa
ämnen (härav uppstå: man- och svansskorv,
skorv hos svin, nässelutslag, eksem, mugg, se
d. o.), och slutligen även vissa parasiter (se
Ringorm, Skabb).
Hudvattusot. Se Fläckfeber.
Hudvård. För djurens välbefinnande är av
vikt, att deras hud alltid är i det skick, att de
genom densamma försiggående
livsfunktionerna försiggå med oförminskad styrka. Om
avsöndringen av svett, fett och avstötta
överhudsceller (mjäll, stöv) samt damm få
kvarstanna, bilda de ett smutslager, som hindrar
hudutdunstningen och tilltäpper
svettkörtlarnas porer, varav följer, att en del
sönderdelningsprodukter, som eljest avlägsnas genom
huden, kvarstanna inom kroppen och blodets
rening försvåras. Det uppkomna smutslagret
blir dessutom lätt tillhåll för ohyra. Hos djur,
som gå fritt ute, således även husdjur på bete,
blir huden mindre förorenad, och smutsen
avlägsnas under djurens rörelse och genom
skubbning mot fasta föremål. Under sådana
förhållanden är särskild h. därför mindre
nödig, men desto mer är hos djur, som stå inne i
stall, en h. behövlig, som håller huden ren och
befrämjar hudens värmereglerande förmåga,
vilken är av särskild betydelse för att skydda
mot förkylning.
Medel för h. äro rykt, klippning,
tvättning och bad.
Rykten har egentligen till syfte att hålla
huden ren men kan även befordra
hudverksamheten genom att draga blodet till huden
och göra djuren mera tunnhåriga. Den bör
ske med borstar, lämpade efter hudens och
hårlagets beskaffenhet, således mjukare för ädlare,
mera tunnhåriga djur med känsligare hud.
Skrapan är avsedd endast för rengöring
av borsten och bör aldrig användas på djuren.
Intorkad smuts bör avlägsnas genom tvättning
och ej med skrapan, då i senare fallet alltid
hår följa med, vilket vållar djuren smärta och
gör dem oroliga och motspänstiga vid rykten
och giver upphov till hårlösa fläckar, som
skämma utseendet. Gula fläckar, som på vita eller
vitfläckiga djurs lår och buk framkallas av
urin och gödsel, avlägsnas genom tvättning
med vatten, vari inblandats ett par matskedar
ammoniak, eller genom påstrykning av en
tjock deg av pulvriserade träkol och vatten,
som efter intorkning avborstas. Rykten bör
ske på lämpliga tider och så, att djuren så litet
som möjligt oroas, ej under kraftfodringen, då
djuren alltid äro otåliga, ej under mjöikningen;
då alla arbeten, som oroa djuren eller orena
stailuften, böra undvikas. För nötkreaturen
kan den för övrigt ske när som helst men bör
för hästar vara avslutad på morgonen, innan <
de uttagas i arbete. Komma hästarna våta och
smutsiga in i stallet, böra de snarast möjligt
rengöras på så sätt, att benen först avsköljas,
varvid smutsen avstrykes i hårens riktning,
och benen sedan på mer ömtåliga djur lindas
med yllebindor från hoven upp till knä och;
has. Därefter avstrykes kroppen med en»
träkniv (svettkniv), gnides med halmviskor’
och täckes samt ryktas först sedan hasten.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
