Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humlelucern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
För renavel av olika hundraser finnes ett
antal avelsföreningar, ss. Svenska
tax-, Pointer-, Setter-, Gordonsetter-, Stövare-,
Foxterrier-, Terrier- och
Sällskapshundklub-ben, Föreningen Svenska skydds- och
sjukvårdshunden, Föreningen Krigshunden, samt
åtskilliga lokala föreningar.
Raser. De otaliga h.-raserna pläga
grupperas huvudsakligen efter deras användning.
Vallhundar: Av spetsar, en
urgammal rasgrupp, utmärkt av brett huvud med
avsmalnande nos, spetsiga, uppstående öron
och vanligen långhårig päls, användas flera
slag som vallhundar. En sådan är tysk
schäferhund, en medelstor, något
vargliknande h. med 3-kantigt spetsade öron och
hängande, under långhårig svans. Han
användes även som polishund. Hit hör även skotsk
f å r h u n d eller c o 11 i e, som är väl
medelhög, med lång, spetsig nos, överkäke längre än
underkäken, små, bakåtliggande öron, lång,
i spetsen uppåtböjd svans samt rik päls, som
bildar en yvig krage. Hos oss är han blott
sällskapshund.
Gårdvarar och sällskapshundar:
S:t Bernhard s-h., en stor ras med
väldigt huvud, veckad pannhud, medelstora,
hängande öron, vanligen vit och rödgul eller vit
och gråbrun med mörk färg kring ögonen,
långhårig. Fötter, svansspets, nos och ett brett
band om halsen vita. Den ursprungliga rena
stammen är utdöd och den nuvarande
stammen är en korsning med
New-Foundlandsra-sen. Stor dansk dogg (Grand danois),
även kallad ulmerdogg, är storvuxen,
grovt byggd, med långt huvud, nästan rak
näsrygg, trubbig nos, medelstora, högt
ansatta öron, korthårig, av växlande färg med
eller utan strimmor. New
Foundlands-h u n d, storvuxen, kraftigt byggd, med stort,
brett huvud, kort nos, hängande öron, breda
fötter med väl utvecklad simhud, långhårig,
tät pels, lång, yvig svans. Svart, stundom
med vita tecken på huvud och tassar eller
med dragning i brunt. Godmodig, vaksam,
går gärna i vatten. Engelsk mastiff,
en storvuxen ras med 4-kantigt huvud, platt
panna med djup längsfåra, kort nos med något
hängande läppar, färg växlande men nos och
öron alltid svarta, bål stadig med långt i sär
stående ben.
Sällskapshundar: Bulldogg,
närbesläktad med föreg, och likasom denna
antagligen härstammande från de gamla
romarnas berömda M o 1 o s s u s-h., är en tungt
byggd, kraftfull h., men skiljer sig från
mastif-fen genom mindre storlek, kort överkäke och
starkt framskjutande underkäke. Har urartat
genom modets nycker. Pudel, en gammal
ras, medelstor eller liten, öron långa, breda,
nos smal, bröst djupt, buk uppdragen. Hår
långt, ulligt, krusigt även på huvud och fötter.
Vanligen enbart vit eller svart. Klok sällskaps
-hund.
Jakthundar, som hos oss förekomma
blott som sällskapshundar:
Terrier, små—medelstora, livliga och
spänstiga, användas i utlandet även vid jakt,
företrädesvis som grythundar, men mest och i
Sverige uteslutande som sällskapshundar.
Vanligen stubbas svansen. Åtskilliga olika slag
finnas; vanligast är foxterrier n, vit med
svarta eller gula fläckar.
Vinthundar äro en urgammal h.-typ,
som fanns redan i förhistorisk tid i Egypten.
De äro långsträckta, högbenta, med långt
huvud och finnas såväl kort- som långhåriga.
De äro ytterst snabba och jaga vägledda av
synen, föga av lukten. H. J. Dft.
Jakthundar och deras
användning. I vårt land använda jakthundar kunna
indelas i följande rasgrifpper.
1. Den nordiska spetsen,
Sveriges enda fullt inhemska h.-ras, är medelstor,
har uppstående öron, svansen böjd i knorr
över ryggen och raka ben utan sporrar. Man
skiljer mellan tre rasgrenar: lapphunden,
med kort, spetsig nos och särskilt kring halsen
mycket långhårig päls, svart, brun, fläckig
eller vit; j ämtlandsspetsen eller
grå hunden, som är större och grövre
byggd än föreg., med längre och trubbigare nos
och varggrå till färgen samt den
norrbottniska spetsen eller
trädskällaren, som i mycket liknar gråhunden men är
mindre och smidigare, har lapphundens
spetsiga nos och färg växlande mellan grått, svart,
rödgult och vitt. I synnerhet jämtlandsspetsen
användes allmänt till älgjakt, antingen löst
drivande, då han vanligen »ställer» älgen, d. v. s.
skäller ståndskall på honom och sålunda skaffar
jägaren tillfälle att smyga sig inom håll, eller,
ock som spårhund, som föres i band av skytten.
De flesta spetsar kunna även användas till att
»skälla träd» på tjäder och orre, d. v. s. att
från marken uppstöta fåglarna, och då de slå
till i träd, med skall tillkännagiva för skytten,
var villebrådet sitter. Särskilt lämplig för
detta slags jakt anses den norrbottniska spetsen
vara.
2. Stövare eller drivande
hundar äro kraftigt byggda, med bred bringa,
lång och tämligen bred nos, långa öron, raka,
ej alltför höga ben med eller utan sporrar,
smal och rak svans samt kort och slätt hårlag.
Smålandsstövaren, som numera är så gott som
utdöd, var vanligen svart, under medelstorlek,
med tämligen litet huvud, spetsig nos, små,
högt ansatta öron och vanligen något
långhårig svans. Genom korsning mellan denne
och hit införda tyska stövare torde de i Sverige
numera vanliga stö varna hava uppstått. Dessa
äro Hamiltonstövaren, som är gulbrun med
svart mantel från halsen till svansroten, ofta
med stora vita -tecken (bias, bringa, fötter),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
