Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högdjur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i7
ägnats deras avel och denna fått större
ekonomisk betydelse.
I Sverige var denna avel i hög grad
försummad till efter mitten på 1800-talet. Vid denna
tid tog den redan tidigare,började införseln
av utländska hönsraser allt större omfattning,
så att den inhemska stammen — om någon
Brahmaputratupp.
sådan av mer enhetlig beskaffenhet annat än
beträffande småvuxenhet och köttfattigdom
funnits — snart företedde en brokig blandning.
På 1850-talet utgjordes de raser, som införts,
av vitkindade spanska, holländska
tofs- och purrhöns samt
Cochin-chinahöns, en ny, engelsk ras, som till en
Brahmaputrahöna.
tid värderades högt för sin storvuxénhet och
köttighet, men småningom fick vika för den
även från England införda
Brahmaputra-rasen, som var ungefär lika storvuxen men
avgjort överlägsen i varpning. Föga senare
började paduanare och hamburgare
att införas. Först på 1880-talet vidtog ett
mer allmänt intresse och kraftigt arbete för
h.-avelns höjande, vilket visade sig genom
fjä-derfäavelsföreningars bildande, spridning av
facklitteratur, anläggande av »hönserier», från
vilka avelsägg spredos av de då moderna
utländska raserna (företrädesvis M i n o r k a,
Leghorn, Langshan, Wyandotte och
Orpington, se d. o.). Intresset för
hönsskötsel, som förut funnits huvudsakligen vid
herrgårdarne, trängde nu ned i
lantbrukarnes vida kretsar, särdeles i södra Sverige, där
den nu började få större ekonomisk betydelse,
i det att en regelbunden avsättning av ägg
till andra delar av landet och småningom
även till utlandet framväxte. Av de nämnda
raserna hava vit Leghorn blivit alltmer
förhärskande och vid sidan av densamma den från
Förenta staterna införda Plymouth-Rock-rasen.
H.-skötselns framsteg visas blott föga av de
mycket ovissa statistiska siffrorna för
djurantalet, vilka började offentliggöras först
år 1917, då antalet angavs till 6,035,000 och
år 1919 till 4.828,899 djur.
Då äggen till allra största delen användas
inom landet, giva även de statistiska siffrorna
för in- och utförsel av dessa ett mycket
ofullständigt uttryck för utvecklingen:
1890
1895
1900
1905
1910
1915
1920
Införsel
Utförsel
1000 st.
IOOO St.
1,948
16,049^
8,130
14,728
63,770
2,901,
69,203
32,027,
67,661
41,516 81,631
26,028
9,799
H. J. Dft.
Exteriör. De många olika rasformer,
som existera, äro resultat dels av naturliga
förhållanden, dels av en långt driven sportavel,
därvid korsning i stor utsträckning ägt rum.
Endast ett jämförelsevis litet antal av de nu
använda hönsraserna kunna därför sägas vara
fullkomligt rena, under det att flertalet av
dem uppkommit genom korsning under en
längre eller kortare tid tillbaka, varefter
sedermera renavel bedrivits. Dessutom har idealet för
varje särskild ras under tiderna ofta förändrats
rätt mycket, varigenom rasen varit stadd i en
långsamt gående utveckling mot dess nuvarande
typ. Inom dessa sammansatta raser
förekommer allt emellanåt sönderfall av rasen med
bakslag. Om man vill bibehålla rasen vid dess
numera fastställda egenskaper, den s. k.
standard, få naturligtvis dylika från denna
avvikande typer icke användas till avel. Dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
