Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ishus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff /"
gevär tillverkas i olika kalibrar, av vilka de
medelgrova 12 och 16 äro de för våra
jaktförhållanden lämpligaste och mest använda.
Av ett gott hagelgevär fordras bl. a., att det är
av prima material samt att särskilt
slutnings-och låsmekanismerna äro omsorgsfullt gjorda
och gå lätt, vidare att det är väl balanserat,
d. v. s. att jämviktspunkten ligger varken
för långt fram eller för långt tillbaka, samt att
det giver haglen jämn spridning och god
genomträngningsförmåga. Numera förekomma
även i handeln repetergevär, borrade för hagel,
samt automatiska hagelgevär, som vid
skottlossningen laddas om genom trycket från
krutgasen. Dessutom finnas kombinerade
hagel- och kulgevär, av vilka det mest
praktiska torde vara den s. k. Drillingen, som under
de båda hagelpiporna har en räfflad kulpipa,
vilken, då den skall användas, sättes i
förbindelse med hanarna genom en nyckel eller led.
De bästa hagelgevären hava sedan gammalt
tillverkats i England. Dock erhållas även från
Belgien hdcIi Tyskland utmärkta hagelgevär,
som därtill äro betydligt billigare än de
engelska. För att nu icke nämna de svenska
Huskvarna-gevären, som numera kunna mäta sig
med de bästa utländska fabrikat.
De för jakt avsedda kulgevären eller
kul-studsarna äro liksom armégevären räfflade
men göras lättare och mindre långskjutande
än dessa, varjämte de för att verka hastigt
dödande hava jämförelsevis grov kaliber.
För att förhindra det härför i alla avseenden
olämpliga mausergevärets (arméns modell)
användande till jakt har i jaktstadgan intagits
förbud mot att till jaktändamål begagna gevär
av armémodell av 10 mm. eller mindre kaliber.
(Se Jaktlagstiftning). Av jaktstudsare
förekomma en mängd olika system och modeller,
enkla och dubbla såväl som repetergevär. Bland
sådana, särskilt lämpade för jakt på älg och
annat större vilt, må nämnas den dubbla
Expresstudsaren, kal. 450,
Mauserfepeter-studsaren, kal. 8.9 eller 10.75 nim. för fem
skott, mantlade kulor och röksvagt krut,
Winchester repeterstudsaren, kal. 40/72, eller
en enkel Remingtonstudsare av Huskvarna
tillverkning, kal. 500. För skogsfågelskytte
på topp kan rekommenderas en
Huskvarnastudsare med Mausermekanism, kal. 32 = 8
mm., skottställd på 60 och 120 m., samma gevär
kal. 30, avsedd för mantelkulor och röksvagt
krut och skottställd på 100—200 m., eller en
Winchester repeterstudsare, kal. 32. Bästa
medlet för rengöring och inoljning av
gevärs-pipor är vaselin. För borttagande av svårare
rostbildning användes med fördel den
patenterade gevärsoljan »Curol». Blyade kulpipor
rengöras med en tagelborste, doppad i
terpentin.
I detta sammanhang må meddelas följande
råd beträffande jaktgevärets hanterande: Lek
aldrig med geväret och vänd aldrig mynningen
547
mot någon levande varelse, som ni icke ämnar
skjuta. Bär geväret antingen under armen med
mynningen riktad mot marken eller i rem över
axeln med mynningen uppåt. Spänn aldrig
hanarna eller drag undan säkringsregeln, förrän
ni står i begrepp att skjuta, och glöm ej att
åter föra ned hanarna i halvspänn eller att
säkra det »hanlösa» geväret, om skottet eller
skotten icke skulle lossats. Stöd eder aldrig
mot geväret och använd aldrig kolven till att
döda skadskjutet villebråd. Tag ut patronerna
ur geväret, innan ni går in i ett hus, stiger upp
i ett åkdon eller går i eller ur en båt. Skjut
aldrig på någonting, som ni icke tydligt ser,
och beräkna alltid, vilken väg kulan eller haglen
komma att taga, så att ni icke riskerar att
träffa människor eller husdjur eller eljest
förorsaka någon skada.
Till j aktammunition användes
numera såväl svartkrut som röksvagt krut.
Fördelarna med det senare bestå däri, att det
utvecklar obetydligt med rök och kvarlämnar
ringa krutsmuts i gevärspipan, samt att det
levererar skottet på mycket kortare tid och
sålunda förlänar kulan eller haglen större fart
och genomträngningsförmåga. Det för
jaktändamål lämpligaste svartkrutet är Torsebro
patentkrut n:r 5. Bland röksvaga krutsorter
må nämnas Normalkrut från Svenska
krutfaktorierna i Landskrona, Bofors Nobelkrut
och Gyttorps röksvaga bladkrut. Vid
hemladdning av hagelpatroner är det först och främst
av vikt att använda goda patronhylsor.
Engelska hylsor från Eley Brothers, London, ha av
gammalt ansetts som de bästa. Krutladdningen
bör noga uppmätas eller, ännu bättre, vägas.
Den normala laddningen av Torsebro patent
eller annat därmed jämförligt svartkrut är för
kaliber 12 från 5 till 5.5 gr., för kal. 16 från 4.5
till 5 gr. Av det röksvaga krutet är
laddningsvikten mycket olika för olika krutsorter, vadan
man har att noga rätta sig efter de på
krut-kanistrarna utsatta viktsatserna. Den bästa
krutförladdningen är den i ena ändan
skålformigt urhålkade »svenska patentförladdningen».
Vid laddning med svartkrut nedföres den i
hylsan med den urhålkade ändan nedåt mot
krutet, då röksvagt krut användes däremot
med »skålen» uppåt. S. k. hårda eller härdade
hagel äro att föredraga framför mjukare sådana.
Den normala hagelladdningen är för kal. 12
32 gr., för kal. 16 28 gr. Ovanpå haglen
anbringas en tunn pappförladdning, varefter
patronen stukas i stukapparat. Haglens
storlek måste givetvis avpassas efter de djur, man
ämnar jaga (se uppgifter härom under olika
villebrådsslag). I Expresstudsare skjutes med
Expresskulor, ett slags explosiva kulor. Till
de flesta andra jaktstudsare användas
Win-chester-patroner, som förekomma i en mängd
olika kalibrar, somliga laddade med röksvagt
krut och hel- eller halvmantlad kula (s. k.
skarpa patroner), andra med svartkrut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
