Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordavsöndring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56i
är av mycket stor betydelse för bakterielivet.
Alla faktorer, som gynna bakteriernas
utveckling, gynna därigenom även de högre växternas
trevnad. Sådana äro bl. a.:
Tillförsel av gödse Im e d e 1, såväl
naturliga som konstgjorda. Med naturlig
gödsel tillföres ej blott lätt sönderdelbara organiska
ämnen utan även stora mängder
mikroorganismer samt kali och fosforsyra. När dessa
senare ämnen tillföras i konstgödsel, beror deras
verkan till stor del därpå, att de även befordra
bakteriernas utveckling.
Kalk är även av stor betydelse för j.,
därigenom att den tjänar till att giva jorden
för bakteriernas trevnad gynnsam neutral
eller basisk reaktion.
Fuktighet, värme och
lufttillträde äro de fysikaliska förhållanden, som
hava största betydelse för bakterielivet. Vid
stark torka likasom vid alltför stor fuktighet
i jorden hämmas detta, i sista fallet genom
minskad lufttillförsel. För de allra flesta
bakterier är en värmegrad av 20—-40° C.
gynnsammast (värmeoptimum). Vissa
förruttnelsebakterier och ammoniakbildare kunna dock
utveckla sig vid så låg värmegrad som o°.
Egendomligt är, att årstiden har en utpräglad
inverkan på de i jorden försiggående
bakteriologiska omsättningarna, och denna inverkan
tycks vara oberoende av temperaturen i och
för sig. Således äro salpeter- och
ammoniak-bildningen intensivast om våren och stegras
åter, om än något mindre, på hösten, och detta
jordens »återuppvaknande» på våren (i mars—
april) inträder lika ofelbart, även om jorden
med konstlade medel fortfarande hålles vid
låg temperatur.
Syretillförsel till jorden i för
bakterierna gynnsam mängd ernås genom
jordens bearbetning och avdikning.
De odlade växternas art
påverkar även bakteriernas utveckling. Sålunda blir
jordens bakteriehalt större vid odling av växter,
vilkas blad beskugga jorden, än vid odling av
stråsäd, beroende på att i förra fallet
fuktigheten bättre kvarhålles i det översta
jordskiktet.
Trädesbruket har avgjort gynnsam
inverkan på jordbakteriernas utveckling.
Jordens bakteriehalt är i regel störst i en välskött
träda. Särskilt anmärkningsvärd är härvid
utvecklingen av de fritt levande,
kväveassimi-lerande bakterierna.
I sådan jord, där bakterielivet är obetydligt,
ss. i sur moss- och kärrjord, i sandhedar o. s. v.,
sker också ämnesomsättningen ytterst
långsamt, och här inträda ej för det högre växtlivet
gynnsamma förhållanden, förrän genom
avdikning, bearbetning, kalkning och gödsling
förhållandena blivit lämpliga för bakteriernas
utveckling. Chr. Barthel.
36—213320. Lantmannens uppslagsbok.
Jordblandning. Alla jordarter, som i så
övervägande mängd bestå av en viss
blandningsdel, sand, lera, kalk, torv eller mull, att
denna blandningsdels egenskaper starkt
framträda, äro mindre gynnsamma för växtligheten,
framför allt i avseende på jordens fysikaliska
egenskaper. Således är en utpräglad sandjord
alltför lös och för mycket genomsläpplig för
vatten och har liten förmåga att genom
hårrörskraf-ten uppsuga vatten ur djupare jordlager. Tillika
har den mycket ringa absorptionsförmåga och
är därför fattig på växtnäring. Lerjord har
däremot motsatta egenskaper. En mera
oblandad lera är mycket styv, i fuktigt tillstånd seg,
hårdnar vid intorkning, är alltför litet
genomsläpplig, men har stor förmåga att kvarhålla
vatten och stor kapillär ledningsförmåga för
detta samt stark absorptionsförmåga för
växtnäring. Blandningsdelar med motsatta
egenskaper motverka i viss mån varandra, så att de
ogynnsamma egenskaperna neutraliseras, och
en jord, som innehåller de olika
blandningsdelarna i sådant mängdförhållande, att
ingenderas egenskaper starkt framträder, såsom
förhållandet är med mången gammal
trädgårdsjord, är därför särdeles fördelaktig. —
På denna grund hava de olika jordslagen
sedan gammalt använts som
förbättringsmedel på jord med motsatta egenskaper. Dylik
j. har förr använts mer än nu, sedan den
starkt ökade arbetskostnaden gjort påförande
och inblandning av så stora jordmassor, som
behövas för förändring av jordens
egenskaper, alltför dyrbar. I största utsträckning har
märgling förekommit (se vidare
Kalkning, Märgel).
I stor omfattning och i alla delar av landet
har torv- och mulljord förbättrats genom
inblandning av fasta jordslag, som kunna
motverka de förstnämnda jordarternas alltför
lösa beskaffenhet, deras ringa värmeledande
förmåga och brist på mineraliska
växtnäringsämnen. Härtill har använts såväl grus och
sand som lera och märgel (se Mossodling:
Jordförbättring). Sand- och lerjord hava visserligen
i de flesta avseenden motsatta egenskaper, men
de hava mera sällan använts till förbättring
av varandra, emedan det är svårt att blanda
dem och det är fara, att de skola bliva
sammanältade eller sammanftyta. Påföring
av sand på lerjord eller lera på sandjord sker
bäst antingen under trädningen, då jorden
ligger torr, eller då jorden ligger i vall, så att
den tillförda jorden kommer att, under det
vallen ligger och då den omplöjes, inblandas i
det av växtrötterna luckrade jordlagret. Leran
bör alltid påföras så, att den får ligga i hög
på vintern för att sönderfrysa och sedan i
luckert tillstånd spridas på våren eller
försommaren.
Sand, som påföres på lerjord, bör vara av
grov beskaffenhet, ty en fin sand kan öka
ler-j ordens täthet och benägenhet att slamma hop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
