Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordavsöndring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten omfattning, att de kunna skötas av
brukaren och hans familj utan lejt arbete.
Gränsen uppåt brukar räknas vid 10—12 ha. åker.
Dessa jordbruk bruka betecknas som
småbonde-hemman eller numera, särskilt för nybildade
gårdar, småbruk. Antalet av sådana är i
Sverige liksom i flertalet länder med gammal
odling i stark tillväxt, De utgjorde år 1919
omkring 350,000 eller 77 % av hela antalet
j., med tillsammans omkr. 1,220,000 ha. åker
eller nära */» av rikets hela åkerareal. Medelstora
och större bondgårdar med 10 a 12 till
50 ha. åker utgjorde något över 90,000 st. eller
21 % av hela antalet, med omkring 1,750.000
ha. åker eller 46 % av rikets åkerareal. Gårdar
med över 50 ha. åker, vanligen betecknade som
herrgårdar eller gods, voro ej fullt
8,000 eller 2 % av hela antalet och omfattade
något över 800,000 ha åker eller 21 % av rikets
hela åkerareal. Denna jordens fördelning på
smärre och större jordbruk beror i främsta
rummet på naturförhållandena, i det att de
större egendomarna äro förhärskande på
slättbygden och de smärre i skogs- och bergstrakter,
där den odlingsbara marken av naturen är
starkt söndersplittrad. — De förnämsta
stor-bruksbygderna äro slättbygderna i
Mälarprovinserna och östergötland, där 35—45 %
av åkern tillhör egendomar med 50 hektar eller
mer åker. De egentliga bondejordbruken,
med 20—50 ha. åker, finnas i största relativa
antalet på Öland (72.6 %), Gottland (64.5 %)
samt slättbygden i Skåne, Halland, Blekinge,
Västergötlands och Uppsala län (50—60
hela antalet). Småbruken med högst 10 hektar
odlad jord finnas mest övervägande i övre
Norrlands och Dalarnes skogs- och fjälltrakter
(90—100 %), därnäst i Västernorrlands län
och Jämtlands läns icke siluriska områden,
Dalarnes mellanbygd (70—90 %), samt
höglandet i Småland och Västergötland, Värmlands
skogsbygd samt i det av berg starkt
sönder-styckade Bohus län (över 50 %). Denna
indelning är grundad endast på åkervidden. I
vissa trakter utgör ängen en framstående del
av ägoarealen.
Ängarna utgjorde år 1918 sammanlagt
1,125,0t3 ha., således mindre än 1/s av
åkervidden, men med stora skiljaktigheter i olika
landsdelar, ss. exempelvis:
Ggr. åker-
Proc. av
i Norrbotten.......
arealen
inägor
4
71—81
» Jämtland, Dalarne och Små-
ländska höglandet ....
73
40
» slättbygderna i Svea- och
Götalandskapen ....
72o—V6
5-14
Ängarnas ekonomiska betydelse är oftast
än mindre, än dessa tal antyda, emedan de äro
563
försummade och lämna liten avkastning. Jfr
Äng.
Betesmarker finnas icke särskilt
redovisade i den officiella statistiken och skiljas
ofta ej från den skogbärande marken, men
finnas som hagar rätt allmänt i landets mer
eller mindre kuperade trakter och kunna vara
av stort värde för husdjursskötseln. På senaste
tid har man börjat ägna vård även åt dessa
marker (se Bete).
Skogen intager i de flesta trakter utanför
de rena slättbygderna vanligen en större
ytvidd än inägorna och har en mycket stor
betydelse för jordbruksekonomien (se Skog).
3. Hushållningens art vid j. av
olika storlek. De minsta jordbruken med
högst 2 ha. åker utmärka sig framför allt
därigenom, att potatis intager stor del (i medeltal
över 10 %) av jorden, och för hela
småbrukar-gruppen är denna odling stor, dock vanligen
ej över eget behov. Småbruken odla föga
(i medeltal å något över 10 % av åkern)
brödsäd, men mer fodersäd (vanl. över 30 %) än
de större jordbruken. Mellan dessas olika
storleksgrupper är däremot mindre skillnad i
avseende på jordens användning. Husdjurens
antal i förhållande till åker vidden är i allmänt
avtagande med den senares ökning, med
undantag blott för att lägenheter med mindre än
2 ha. åker ofta ha mindre kreatur än de något
större småbruken. Antalet reducerade
kreatursenheter uppgår hos småbruk oftast till
över 120 per 100 ha. åker, men är vid egentl,
bondgårdar vanligen mellan 65—100 och vid
herrgårdar 55—75. Detta gäller främst för
nötkreatur och svin . men minst för hästar,
vilka vid de minsta småbruken vanligen äro
färre och vid de större småbruken obetydligt
flera i förhållande till åkerarealen än vid
medelstora och större jordbruk. Småbruken,
särdeles de minsta, sakna ofta egna dragare.
4. Större och mindre jordbruks
relativa företräden. Redan den
omständigheten, att större j. i regel ligga på bättre
jord och hava större sammanhängande fält,
d. v. s. större del av jorden produktiv, förklarar
det vanliga förhållandet, att de lämna större
grödor och vinst per ytenhet än små j. Men
även då dessa förhållanden äro lika, hava större
j. vissa ekonomiska företräden.
1. Jord värdet, som skall förräntas, är,
beräknat per areal enhet, i regel lägre för större
egendomar än för smärre. 2.
Byggnadskostnaderna äro vid lika beskaffenhet av
byggnaderna dock mindre vid större än vid smärre j.,,
emedan behovet av utrymme i husen ej växerl
samma mån som ägovidden och dessutom
kostnaden för samma rymdenhet är mindre i stora
än i mindre hus. 3. Redskapskapitalet är väl
ofta lågt vid så små jordbruk, att anskaffning
av arbetsbesparande maskiner ej kan komma
i fråga, men detta har till följd större
arbetsåtgång och mindre effektivt arbete; redskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
