Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordgubbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Jordrannsakning, förberedande
undersökning vid upprättande av ny jordebok. Se
Fastighetsregister.
Jordregister. Se Fastighetsregister.
ordrök, Fumaria, till jordröks-
(Fumaria-ceœ) eller vallmofamiljen (Papaveraceœ)
räknade späda, i-åriga örter med finflikade blad
och i grenarnas toppar sittande klasar av
oregelbundna, röda blommor, varav bildas små,
runda nötter. En art, F. officinalis L.,
förekommer allmänt i hela landet, en annan spädare
och mer blågrå, F. Vaillantii Lois. mer
sällsynt och blott i mellersta Sverige, såsom till
följd av deras späda växtsätt rätt oskyldiga
ogräs i åkrar och trädgårdar. Dödas ej av
järnvitriol.
Jordskelett kallas enl. J. A. Knop de delar
av jord, vilka vid sållning icke gå genom sikthål
av 0.3 mm. storlek. Se Jordanalys.
Jordslå betecknar att nedlägga växtdelar
till förvaring inbäddade i jord. Frö, som lätt
förlora sin grobarhet vid förvaring i luften,
plägar man j. eller stratifiera för att
senare utså det (se Förökning). Träd och buskar
övervintras med rötterna jordslagna för att
utplanteras följande vår, trädgårdsväxter
bevaras jordslagna i källare, bänk eller växthus
för att skyddas mot vinterkölden o. s. v.
Jordstyckning. Se Jorddelning.
ordtrötthet betecknar, att jordens
bördighet för en viss växtart minskats vid dess
fortsatta odling på samma jord. Detta inträffar i
synnerhet med vissa växtarter. Således blir
jord lin-trött, om lin återkommer i densamma
oftare än vart 8:e—io:e år, likaså inträder
trötthet vid ofta återkommande odling av
baljväxter (ärt-, klöver-trötthet), betor, korn
och havre, men mindre vid övriga sädesslag
och rotfrukter; råg och potatis kunna utan
olägenhet odlas flera år å rad på samma jord. —
Orsaken till j. är ofta uppenbarligen angrepp
av parasiter, vilka vid fortsatt eller ofta
återkommande odling av den lämpliga värdväxten
starkt föröka sig. Således beror havre- och
bettrötthet samt korntrötthet eller kornsjuka
på angrepp av nematoder. Klövertröttheten
har visat sig ofta orsakas av tilltagande angrepp
av en nematod (stjälkål) eller en svamp
(klöverröta), men synes även småningom inträda
vid fortsatt klöverodling, där dessa parasiter
alls ej eller blott föga förekomma. I detta och
åtskilliga andra fall, då parasiter ej kunnat
påvisas, har man sökt andra förklaringar till j.
En sådan, som förr vanligen antogs, är att
växten utsuger det jordlager, vari dess rötter
äro utbredda, på något eller några
näringsämnen, en blott gissning, som icke bevisats,
och mot vilken det förhållandet talar, att
gödsling icke visat sig avhjälpa egentlig trötthet
ens för sådana växter, som ss. lin hava sina
rötter utbredda blott i det för gödsling lätt
tillgängliga matjordslagret. Då tröttheten
visar sig däri, att utsädet ej giver upphov till
plantor, ss. fallet är vid ärttrötthet, har man
trott sig finna orsaken i en pektinjäsning i
fröet som försvagar eller dödar växtämnet. I
mullrik bänk- och drivhusjord uppkommer
stundom en j., som är oberoende av växtarten;
denna har visats bero på stark förökning av
protozoer, vilka minska jordens fruktbarhet
genom att förtära de för denna gynnsamma
bakterierna. Slutligen har som orsak till j.
antagits, att växtrötterna avsöndra ämnen,
som verka som gift för samma art eller
närbesläktade växter. Detta antagande,. Som först
framställdes av den franske botanisten De
Candolle och i senare tid med iver förfäktats
av den amerikanske jordgeologen Whitney
och hans medarbetare, har dock icke bevisats
och icke vunnit någon allmän tilltro. J.
motverkas huvudsakligen genom lämplig omväxling
av grödorna, i vissa fall även genom odling av
fångstplantor, vilka skördas och bortföras med
påsittande parasiter, varigenom jorden rensas
från dessa.
Jordvätska. Se Markvätska.
Jordympning. Sedan det påvisats, att
baljväxters tillväxt i hög grad beror på
medverkan av med dem i symbios levande bakterier,
som binda luftens kväve (se Baljväxtbakterier),
började man i senare delen av 1880-talet efter
förslag av tysken Salfeld att göra mossodlingar
fruktbara för baljväxter genom att i deras jord,
som i regel saknar eller är fattig på dylika
bakterier, inblanda jord från åkrar, där
baljväxter kort förut med framgång odlats. Då
dylik »jordympning», så som den först utfördes,
med stora mängder ympjord (4,000 kg. per
ha.) var mycket arbetskrä vande, föreslogo
Nobbe och Hiltner att åstadkomma j. med
renkulturer av baljväxtbakterier, vilka
betecknades som nitragin. Till en början var
framgången mycket oviss, men sedan Hiltner
lyckats framställda mera smittkraftiga
bakteriestammar, kröntes metoden med
fullständig framgång, och nitraginkulturer framställas
numera och spridas i flera länder, i Sverige från
Centralanstalten för jordbruksförsök, som
utlämnar sådana för lucern, lupin, vicker och
ärter. I utlandet ha dylika preparat betecknats
med olika namn ss., utom nitragin,
nitrobakterier, azotogen (se d. o. och Baljväxtbakterier).
Ett av tysken Caron gjort försök att på
samma sätt tillföra jorden andra, i jorden fritt
levande kvävebindande bakterier genom en
ympkultur, av honom kallad a 1 i n i t (är
1893), misslyckades.
jordägareandel. Se Gruvlagstiftning.
Jordärtskocka, Helianthus tuber osus L., en
frän Sydamerika införd, högvuxen, storbladig,
strävhårig, korgblomstrig (fam. Compositce)
ört, samsläkting till solros. Odlas för sina
stamknölar, vilka utgöra de uppsvällda
spetsarna på underjordiska utlöpare (likasom
potatis). J. förökas genom dessa knölar men.
blommar ej i Sverige. Odlas sedan gammalt i
37—213320. Lantmannens uppslagsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
