Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Juverinflammation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58o
basen, vilket ofta förekommer hos framstående
mjölkkor, varför det anses som ett gott
mjölktecken. Hårdmj ölkad säges en ko vara,
då mjölkens utpressande ur mjölkcisternen
fordrar större kraft än vanligt, vilket kan bero
på förträngningar i spenkanalen genom
ärrbildning efter sår eller förtjockning av slemhinnan
efter inflammation, eller att slemhinnan bildar
tvärgående veck, som vid mjölkningen lägga
sig för spenkanalen. Orsaken kan även vara
en viss nervositet eller ökad känslighet i huden
i allmänhet och särskilt i spenarna, som gör att
dessas muskler, som även sträcka sig in i de
grövre möjlkgångarna, vid minsta beröring
draga sig tillsammans, så att de tillförande
mjölkkanalerna ävensom spenkanalen
förträngas. E. N—m.
Juverinflammation förekommer mest hos
kor och tikar, mera sällan hos andra husdjur.
Oftast angripes endast en del av juvret, hos
kon vanligen en av de bakre juverfjärdedelarna.
Inflammationen visar sig som en varm,
ömmande ansvällning. Särskilt karakteristiskt
är, att mjölken blir vattnig, något gulaktig och
ystad, stundom även blod- eller varblandad.
j. åtföljes ofta av feber, minskad foderlust
och idissling samt trög avföring. T lindriga
fall kan inflammationen gå tillbaka på några
dagar men förlöper i allmänhet mera kroniskt
och leder då ofta till förstöring av
körtelvävnaden i den angripna delen, som därefter
förtvinar, varvid dess verksamhet avtager eller
helt och hållet upphör. Stundom förstoras den
angripna juverdelen efter långvarig
inflammation genom stark förökning av bindväven,
men själva körtelsubstansen förtvinar dock,
och mjölkavsöndringen kan helt upphöra.
Orsaken till j. är i de flesta fall smitta genom
bakterier, vilket alltid är fallet, om mjölken
är förändrad. Yttre skador, förkylning m. m.
kunna visserligen framkalla ytliga
inflammationssymtom, men om ej bakterieinfektion tillstöter,
gå de snart tillbaka. Bakterierna kunna
inkomma genom spenkanalen eller genom sår på
juvret eller spenarna, men de kunna även
tillföras genom blodet och lymfan; och olika
bakterier kunna framkalla olika former av j.,
av vilka de, som förorsakas av streptokocker
och pyogenes-bakterier (se Mjölkbakterier),
äro bland de svåraste. Behandlingen består
i flitig mjölkning (varannan timme) för att i
möjligaste mån avlägsna i mjölken befintligt
smittämne. Den sålunda urmjölkade mjölken
bör ss. smittförande genast oskadliggöras
(ej mjölkas i båset). För att minska
mjölkavsöndringen gives ett laxermedel och
avknappas utfodringen. Juvret baddas flitigt
med en varm lösning av i matsked alun och
2 matskedar blysocker i i 1. vatten eller
behandlas med omslag på så sätt, att en handduk
eller blånor fuktade i nämnda lösning lägges
på den angripna juverdelen och omgives med
vaxtaft och en flerdubbel ylleduk eller filt,
vilket allt kvarhålles medelst ett trekantigt
stycke säckväv, som lägges med ena spetsen
bakåt mellan bakbenen och de två andra upp
mot flankerna och förenas med snören, som
antingen sammanknytas över ryggen eller
fästas i ett med en bukgjord för enat" ryggstycke.
Omslaget omlägges 2 ggr. dagligen.
Skölj-ningar av juvret med antiseptiska lösningar
kunna även vara verksamma men böra
överlåtas åt veterinär, då fel i användningen därav
kan medföra mera skada än gagn.
Äldre fall av j. med kvarstående
förhårdnin-gar behandlas iämpligast med ingnidning av
fördelande medel, ss. grönsåpa, jodsåpa,
kamferolja m. m. Uppstå bölder i juvret, såsom
ofta händer hos tikar och suggor och även hos
ston. böra de öppnas och behandlas med
vanliga sårmedel.
Septisk j. är en mera elakartad form, då
smittämnet sprides från juvret ut i hela
kroppen och framkallar allmän blodförgiftning.
Den kännetecknas av stark ansvällning och
ömhet. Den angripna juverdelen blir
blåröd-s vart blå, och vid mjölkningen erhålles en
tunnflytande, stinkande och ofta blodfärgad
vätska. Därtill kommer hög feber, fullständigt
upphörd foderlust, stor mattighet, stundom
fullständig medvetslöshet och även
krampanfall. Orsaken är ofta en varbildande
livmoderinflammation, och behandlingen består i
invärtes skölj ningar av juvret med antiseptiska
medel, ss. 3 % vätesuperoxid eller 1—2 %
lysollösning.
B r a n d i g j. förekommer mest hos får
och yttrar sig i en hastigt uppkommande,
starkt ömmande ansvällning av juvret med
därav följande stel gång med bakbenen. Efter
12—24 timmar blir juvret .blåsvart, och
ansvällningen sprider sig till bakbenen och buken,
och inom kort uppstår lorand i juvret med därav
följande blodförgiftning, om ej lämplig
behandling i tid inledes. Denna, som består i
avlägsnandet av de brandiga delarna eller
amputation av juvret i dess helhet, bör
överlåtas endast åt veterinär. E. N—m.
Jägareförbundet, Svenska stiftades 1830
med syfte att främja jaktyrkets anseende,
jaktlagens efterlevnad och ändamålsenlig
jakthushållning samt verka för skjut färdighetens
uppövande. Förbundet skall enligt senaste
stadgar av år 1904 utgöra ett föreningsband
mellan landets jaktvårdsföreningar (år 1920
över 30). Medlem i förbundet är varje ledamot
i ansluten jaktvårdsförening. Ledningen av
förbundets angelägenheter handhaves av en
kommitté, vari lokalföreningarna hava ombud.
Förbundet utgav 1832—34 Tidskrift för jägare
och naturforskare samt sedan år 1908 Sv.
Jägareförbundets tidskrift (forts, av den 1863—1907
av enskilda red. utgivna Svenska
Jägareförbundets nya tidskrift).
Jägeristaten. Se Domänstyrelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
