Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klöver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
623
medför dess överhandtagande i en vall fara
för luckor i beståndet, om torka inträder.
Den är en utmärkt, hastigt återväxande
betes-växt på all slags jord med jämn, god fuktighet,
men ger litet eller intet för lien. Till utsäde
medtages i fröblandningar blott 3—4 kg. vit-
klöverfrö per hektar, då även denna ringa
mängd giver tillräckligt av plantor för att
genom deras utbredning fylla alla luckor i
beståndet. Fröbehovet fylles så gott som
uteslutande från utlandet, huvudsakligen från
Tyskland och Danmark. Där fröskörd
till-ämnas, låter man vanligen beta vallen på
våren, varefter de framkommande blomhuvudena
få stå till mognad. Fröskörden sker vanligen
med lie, varefter den korta klövern får ligga
i lösa hopar att torka på fältet.
Skördemängden uppgives till i medeltal 200 kg. per ha.
Fröskörd kan tagas 2—3 år i rad.
Blåsklöver, smultronklöver, T.
fragiferum Fr., är en om vitklöver påminnande
art, som igenkännes på sitt blåslikt uppsvällda
blomfoder. Den växer vid havsstränder i
södra och mellersta Sverige och bidrager till
strandbetets godhet. Förekommer ej i odling.
Fodervärde. Klöverarterna räknas till
de värdefullaste foderväxterna. De odlade
arterna avvika föga från varandra i fodervärde;
alsike- och vitklöver hava dock något lägre
halt av växttråd än rödklöver. Klöverhö
skördat vid blomningen innehåller 11—15 %
råprotein, varav 4—7 % smältbar äggvita
och 1.7—3.7 % amider. Halten av fett är 2—3,
av kvävefria extraktämnen 36—38 och av
växttråd 2—2.8 %. 2.2 kg. klöverhö motsvarar
en foderenhet. Både som hö och grönfoder
passar k. till följd av sin jämförelsevis höga
äggvitehalt (omkring 120 g. per foderenhet)
bäst till foder åt mjölkdjur och ungdjur, för
vilka senare dess rikedom av fosforsyra och
kalk är fördelaktig. I ungt tillstånd kan
k.-grönfoder även väl tillgodogöras av svin. Späd
k., ss. återväxt, särdeles när den är våt av dagg
eller regn, framkallar lätt väderkolik
(trum-sjuka), vilket förekommes genom att giva
djuren torrt stråfoder, innan de utsläppas
på bete, samt att vid utfodring av färsk k.
blanda den med hackelse.
Klöverfrönötaré, klövernötare,
maskin, medelst vilken klöverfrö befrias från den
omgivande hylsan (baljan). Till k. kan ett
vanligt slagtröskverk omändras genom att
tunnan omgives med en skrovlig mantel,
mot vilken fröet nötes. Fortare och bekvämare
sker detta på särskilda k. Dessa äro till sin
konstruktion närmast överensstämmande med
tröskverk med trång inmatningsöppning och
utan anordningar för halmens mottagande och
avlägsnande, då ju klöverfröhylsorna före
nötningen skola vara skilda från denna. En
enkel k. kan bestå helt enkelt av ett litet
stiftverk med cylindrisk eller konisk tunna och
såväl denna som skon försedda med korta
stift. Andra k. bestå av en stiftbesatt cylinder
och en underliggande räfflad sko, mellan vilka
hylsorna nötas. Hos de rätt mycket spridda
Thermænii k. nötes fröet mellan en konisk
tunna med slagor besatta med stift och en sko
med likadana stift (jfr universaltröskverk, art.
Tröskverk). Hults k. har stiftcylinder men skon
räfflad. Då tunnan är konisk, inmatas
hylsorna ovanifrån vid dess smalaste och drivas
av centrifugalkraften mot dess vidare ända,
där de utkastas. Större k. äro vanligen
försedda med rensverk, bestående av fläkt och
skaksåll. Nötningen sönderslår eller spräcker
ofta en avsevärd del av fröet (se Frökontroll),
och för undvikande härav är önskvärt, att
tunnans hastighet ej drives högre än strängt
taget nödigt för att få fröet utnött, även om
en del onött frö skulle behöva efter rensningen
gå ännu en gång genom nötaren. Tunnans
hastighet brukar vara 800—1,000 varv i min.
Nötningen tager i förhållande till den avverkade
mängden hylsor betydligt mer kraft än
tröskning. En k. avverkade vid provning 164—
337 kg. hylsor med 76 och 59 kg. frö i timmen
med en kraftåtgång av 2.37 hkr.
Klöverröta, Sclerotinia tri†oliorum Erikss.
På klövervallar finner man ej sällan under
milda, fuktiga höstar, att klöverblad i större
eller mindre mängd blivit brunaktiga och
småningom vissna ned helt och hållet. Påföljande
vår visa sig då större eller mindre luckor i
vallen, där klöverplantorna gått ut. Å, de
döda plantorna sitta då, särdeles vid rothalsen,
mörka, rundade eller något plattade kroppar
av intill en ärtas storlek. Dessa s. k.
sklero-t i e r, som utgöra ett vilstadium av den
sjukdomsalstrande svampen, kunna ligga i
dvala olika lång tid, men vid gynnsam väderlek
om hösten utvecklas från dem små, brunaktiga
skiv- eller skållika bildningar av intill 10—12
mm. diam. i spetsen av ett ungefär 20 mm. långt
skaft. Dessa bildningar, s. k. apotecier, utgöra
de egentliga förökningsorganen och utbilda
under fuktiga höstar sporer i stor mängd. Om
sporerna komma på unga, fuktiga klöverblad,
så utsända de fina svamptrådar, som intränga
Vitklöver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
