Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kålvass ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
Kärnältare Record.
kärnor göras dock ofta av förtent järnplåt,
emedan de bliva hållbarare och
lätthanterli-gare än av trä. De framställas även av glas
och av glaserat lergods, som yisat sig ganska
hållbart. L. Fr. R.
Kärn fruktmögel. Se Fruktträdmögel.
Kärning kallas varje bearbetning av ett
fettrikt material, vanligen grädde, för att därav
bereda smör. Innan separatorer började
användas för mjölks skumning, var under vissa
förhållanden ej ovanligt, att mjölken kärnades
direkt, vilket numera ej förekommer. Grädde
kärnas i såväl osyrat som syrat tillstånd, i förra
fallet undantagsvis i samma mån, som den
avskiljes ur mjölken, med direkta smörmaskiner
eller kontinuerliga kärnor (se Kärna). Numera
är nästan uteslutande brukligt att först efter
skumningens slut kärna grädde i kärna, som
arbetar oberoende av skumningsapparaten.
För att nå så tullständig renkärning som
möjligt bör följande iakttagas: a Kärnan fylles
till högst 45 % av sin rymd. Emedan grädden
vid bearbetning bildar skum och därigenom
ökar i rymd, skulle en större fyllning försvåra
bearbetningen och smörbildningen; b. Gräddens
fetthalt bör vara mellan 25 och 30 %; c.
Temperaturen i grädden vid kamin gens början
bör lämpas efter förhållandena. Den
lämpligaste temperaturen kan vara ganska växlande,
från 8 till 150 C. eller högre, beroende dels på
smör fettets halt av fasta fettsyror, dels på
huru stor del av fettet före kärningens början
varit stelnat till följd av gräddens kylningsgrad
före syrningen. syrningstemperaturen m. m.
Normalt är 10—140 C. den vanligaste kärnings-
temperaturen. Under sommaren måste den
hållas lägre, emedan smörfettet då har lägre
halt av fasta fettsyror och det därför stelnat
mindre vid gräddens kylning. Under vintern
är förhållandet motsatt, och den yttre
värmegraden motverkar då den temperaturstegring,
som inträder under kärningen dels till följd
av friktion mellan gräddpartiklarna under
bearbetningen, dels genom vid fettets stelning
frigjord värme, vilken värmeutveckling är
mindre, ju större del av smörfettet stelnat före
kärningen. — Vid den syrade gräddens
bearbetning frigöres den under syrningen bildade
kolsyran och åstadkommer i tätt slutna kärnor
ett starkt gastryck därest den icke avledes
genom kärnans öppnande. — Kärning
s-tiden för grädde är normalt 20—30 minuter,
för mjölk betydligt längre. Den förkortas
’■; genom högre temperatur, kraftig bearbetning,
I mindre fyllning av kärnan, högre fetthalt i
/ grädden mm. En för hastig smör bildning
medför mindre fullständig renkärning — Så snart
smörkulorna samlat sig till korn av gryns
storlek, bör kärningen avbrytas, kärnmjölken
avtappas och smöret sköljas, kylas och bearbetas.
Härom och om syrning se Smör. L. Fr. R.
Kärnmjölk, återstoden efter smörets
avskiljande ur grädde eller mjölk, är efter dessas
beskaffenhet söt eller sur. Vid den vanliga
smörberedningen av syrad grädde är den
välsmakande, syrlig och värderad som
närings-och njutningsmedel. Sammansättningen
växlar efter gräddens beskaffenhet, renkärningen
och den mängd vatten, som kan hava inblandats
vid kärningen. K. bör alltid innehålla minst
8.5—9 % torrämne och efter god ut kärning
av syrad grädde ej över 0.4 % fett men är
efter kärning av osyrad grädde vanligen så
fet, att den med fördel kan skummas. Som
ungefärligt medeltal för sammansättningen av
sur k. i proc. kan angivas äggvita 2.9 , fett 0.5,
socker 4.0, aska o. 6, vatten 92. Sockret
övergår under gräddens syrning till mjölksyra.
Till en foderenhet åtgår ungefär 6 kg. k., d, v. s.
lika som av skummjölk. Den användes likasom
denna huvudsakligen till kalvar och svin, sur
k. endast till de senare,
Kärnsköra, Kärnspricka betecknar en oftast
cirkelformigt, stundom diametralt gående
spricka i barrträdsved, förekommande
huvudsakligen hos äldre barrträd och vanligen blott
i deras nedre del. De nedsätta i hög grad
timrets värde.
Kärn stam betecknar träd, som uppdragits
av frö, till skillnad från ympade eller okulerade
träd.
Kärnältare. Se Kärna.
Kärr betecknar i allmänhet låglänta
sankmarker men har i mossodlingslitteraturen
använts att särskilt beteckna torvmarker, vars
torv bildats av starr, gräs, örter och
trädväxtlighet, d v. s. vad som även betecknats lågmossar
i motsats till vit- eller högmossar. Se Mosse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
