Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lönnmältat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
följd av sitt täta lövverk är 1. mindre lämplig
som alléträd vid vägar, som av beskuggningen
hindras upptorka. Blommorna äro mycket
honungsrika, veden av spets- och
sykomorlönn är gulvit eller hos den senare nästan vit,
tämligen tung (eg. v. 0,53—0,80), hård,
svår-kluven, spetslönnens mer grovfibrig än
sy-komor-lönnens, och värderas som
snickerivirke. Fröt (1000-korn vikt av spetslönn 100,
av näver 80 g.) gror dåligt; sått på hösten
gror större delen av de grobara fröna på
våren, men eljes först 1 år efter sådden. På god
jord växa plantorna snabbt och med rak,
föga förgrenad stam. Plantorna tåla rätt väl
beskuggning.
Lönnmältat säges ett sädeskorn eller frö
vara, vilkets groning börjat men upphört, utan
att grodden tydligt utväxt. Lönnmältning
medför i regel växtämnets död och gör således
sädeskornet odugligt till utsäde och sänker
även dess värde som mjölkorn, i det att
stärkelsen delvis övergått till socker och dess
gluten delvis sönderdelats, varför mjöl av 1.
säd blir »sötigt» och därav beredd deg jäser upp
dåligt. Jfr Utsäde.
Löpa i lina. Se Motionering.
Löpande räkning. Se Bokföring.
Löpare, Löpskikt, Löpsten. Se Kvarn, Mur.
Löpe. 1. Slemhinnan i åtskilliga diande
djurs mage och särdeles i kalvens löpmage
avsöndrar ett enzym (ferment), kallat
chymo-sin, vilket kommer mjölken att koagulera
(löpna). (Se Enzym, Ost, Äggviteartade
ämnen.) L. framställdes förr i hemmen eller
vid mejerierna efter olika recept, men så
berett hade det mycket växlande styrka och
egenskaper i övrigt, vilket försvårade
framställningen av en jämn och felfri ost. Numera
användes i Sverige så gott som uteslutande
fabriksmässigt berett »konstlöpe», en
beredning, som först utarbetades av dansken Chr.
Hansen och tysken F. Soxhlet. Löpmagen
lösskäres omedelbart efter slakten, rengöres
noga utan att få ligga något längre i vattnet,
emedan 1. då utlöses. Den blåses sedan upp,
rengöres ytterligare från fett, sköljes, saltas
och upphänges luftigt för att långsamt torka,
vilket tager 2—3 månader. Ett gott löpeskinn
bör vara högst 1 år gammalt, ljusgult, rikt på
veck men utanpå slätt samt väga omkring
60 gr. L. beredes genom skinnens utlakning
med en koksaltlösning försatt med borsyra.
Löpets styrka plägar enligt Soxhlets förslag
uttryckas genom den viktsmängd mjölk, som
1 del 1. bringar att koagulera på 40 minuter
vid en värmegrad av 35° C, ett mått som
naturligtvis ej är absolut, då löpläggningstiden är
beroende ej blott av löpets mängd och styrka
utan även av mjölkens surhetsgrad, halt av
kasein och salter m. m. Ett fullgott 1. bör hava
en styrka av 1 : 10,000, d. v. s. 1 del löpeextrakt
bör under nämnda tid och värmegrad bringa
10,000 delar mjölk till normal löpning. Ur
extraktet utfälles 1. genom en större mängd
koksalt och framställes i form av 1.-pulver eller
-tabletter, med en betydligt större styrka än
det flytande löpet. Det förlorar sin
ystnings-förmåga vid upphettning till + 60—700 C,
men torrt 1. tål upphettning till över + ioo°.
Löpe förstöres även genom direkt solljus, varför
det förvaras på flaskor av mörkt glas.
L. Fr. R.
2. Se Bark, 3, Tjärbränning.
Löpeld. Se Mossodling, Skogseld.
Löpläggning. Se Ost.
Löpmage. Se Löpe, Matsmältningsorgan.
Löpskikt, Löpsten. Se Mur.
Lösande medel. Se Avförande medel,
Fod-ring.
Lös massa. Se Virkesmätning.
Lösningsrätt betr. jord se Arrende.
Lov, lövträdens blad, hava av gammalt,
förr mer än nu, brukats till kreatursfoder, dels
som repat löv (»stryklöv»), dels som brutna
eller hamlade kvistar (»brytlöv»). Såsom
följande svenska analystal vid 15 % vattenhalt
I L ö v a v
Rönn Vide Asp Björk Al
Råfett..... 5.0 2.5 4.5 9.4 5.9
Råprotein . . . 10.6 12.41 12.4 14.0 15.1
Kvävefria extrakt- | |
ämnen . . . 49.6 47.0 I 38.0 43.2 I 42.4
Växttråd .... 14.9 | 15.7 23.3 [ 14.0 16.0
Aska..... 4.9 7.4 0.8 I 4.4 j 5.6 I
Smb. äggvita . . 5.2 5.6 6.5 5.5 3.3 |
100 kg. motsv. >
f.enh.....I 59 I 48 I 45 I 44 |.j n42 |
visa, är 1. i näringsvärde jämförligt med gott
hö. Bäst är löv av rönn, asp och vissa arter
sälg eller vide. Asplövets höga halt av
växttråd beror på den lilla mängden blad på
kvistarna. Yngre björk- samt allöv anses sämre
än övriga slag, och deras smältbarhet är även
jämförelsevis låg, troligen beroende på hög halt
av harts (som ingår i råfett) och garvämnen, av
vilka ek- och boklöv innehålla så mycket, att
de äro otjänliga till foder. Till följd av sin
garvämnehalt verkar lövfoder stoppande,
varför det passar tillsammans med lösande foder,
såsom rotfrukter, blast och surfoder. Liksom
andra växtdelar äro löven mest lättsmälta i
ungt tillstånd men förändras föga, förr än de
börja gulna, och skördas därför helst då de äro
fullt utvuxna. Björklöv är dock sämre som
ungt på grund av sin höga halt av harts. Gott
rislöv har ett fodervärde av omkring 15—20,
stryklöv upp till 45 foderenheter per 100 kg.,
d. v. s. 5—6 kg. av det förra, 2.2 av det senare
motsvara en foder enhet. Vid skörden bör lövet
så hastigt som möjligt torkas, skyddat för sol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
