Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
762
fettsyror och glycerin, kolhydrat till socker
och mjölksyra; tillika verka de cellulosajäsning,
varvid bildas organiska syror, som kunna
tillgodogöras som näring, kolsyra och Sumpgas,
samt förruttnelsejäsning, som giver upphov
till svavelväte och stinkande organiska
föreningar. Genom dessa jäsningar går en avsevärd
del av fodrets näringsämnen förlorad i
tarmgaser och oanvändbara ämnen i träcken, och
dessa förluster träffa även lättsmälta eller
redan lösta näringsämnen, ss. socker, stärkelse,
äggviteämnen och amider. Av de kvävehaltiga
ämnena synas bakterierna upptaga
företrädesvis de enklare sammansatta, amidartade
föreningarna framför äggviteämnena. Av den
organäggvita, som bakterierna härav bilda,
anses en del åter komma näringen till godo efter
bakteriernas död och upplösning, varigenom
sålunda amider och t. o. m. ammoniumsalter
kunna tillgodogöras av djuret i form av
äggvita. De förluster, som bakt erie verksamheten
sålunda medför, äro i synnerhet hos idisslarna
stora (beräknade till i medeltal 13.7% av
kolhydratens värmevärde), i det att bakterierna
föröka sig starkt redan i våmmen och fortsätta
sin verksamhet kraftigt i tunntarmen, under
det att denna hos de enmagade djuren försiggår
huvudsakligen i tjocktarmen, sedan de
lättlösliga ämnena till större delen redan upptagits
genom tarmväggen, och sålunda träffar
huvudsakligen mera svårsmälta delar av födan. De
lättsmälta kolhydraten, stärkelse och socker,
tillgodogöras därför fullständigare av hästen
och svinet än av idisslarna.
Avsönd ringen av
matsmältningssafterna påverkas av födans
beskaffenhet, så att fodrets smaklighet ökar
avsöndringen, ett stärkelserikt foder medför
rikligare avsöndring av diastatiska enzym,
f ettrikedom mer av fettspalt ande enzym o. s. v.
Härav inses vikten av att fodret är smakligt
och att tvära förändringar i fodrets
sammansättning undvikas, så att djurets matsmältning
hinner avpassas efter fodrets ändrade
beskaffenhet.
De lösta näringsämnena
uppsugas i såväl mage (löpmagen) som tarmarna,
men huvudsakligen i tunntarmen, till följd
av dennas beklädnad med tarmludd (se
Matsmältningsorganen), och övergå i de fina
blod-och lymfkärl, som finnas utbredda i mag- och
tarmväggen samt tarmluddet, och införas från
dessa i näringsomloppet. Härvid återbildas
fett och äggvita redan i tarmväggen av sina
klyvningsprodukter. Den i tarmluddets
lymfkärl upptagna näringslösningen bildar till
följd av fint fördelat fett en mjölklik vätska,
mj ölksaft (chylus), vilken genom dessa
kärls förening, bröstgången, i övre
hålvenen införes i blodströmmen. Den i
blodådrorna direkt upptagna näringslösningen av
huvudsakligen äggvita och socker föres in i
blodomloppet genom portådern och passerar
levern, där överskott av socker förvandlas till
glykogen och avsattes som näringsreserv, som
vid behov åter övergår i blodströmmen i form
av glykos.
Olika djurslags matsmältning
är skiljaktig på grund av den olika grad av
finfördelning, som fodret vid tuggningen får,
samt matsmältningssafternas olika långvariga
inverkan. Idisslarna finfördela fodret mycket
väl genom omtuggning av det i våmmen
uppmjukande fodret, och då dessutom dessa djurs
tarmkanal är mycket lång, blir näringens
upplösning och upptagning mycket fullständig,
men även förlusterna genom bakterier, ss.
ovan nämnts, större än hos övriga djurslag.
Hästen tuggar fodret mindre fint och har en
kortare matsmältningskanal; fodrets innehåll
av näring upplöses och upptages därför mindre
fullständigt, men förlusten av lättsmälta
ämnen genom bakterieverksamheten är som
nämnts mindre, varför ock hästen tillgodogör
sockret fullständigare än idisslarna. Detsamma
gäller även svinet, 59m tuggar födan obetydligt
och har mycket liten förmåga att smälta
cellulosa, men synnerligen väl tillgodogör lättsmälta
ämnen, ss. stärkelse och socker.
Den tid, hela fodersmältningen tager, växlar
på grund av matsmältningskanalens längd och
fodrets beskaffenhet och kan hos idisslarna
beräknas till 3—4, hos svinet 1 1/2 dygn.
Fodergivans mängd inverkar på
fodrets smältning så, att tillgodogörandet
minskas, när fodermängden väsentligt ökas,
beroende på att den näringsmängd, som är att
smälta, blir större i förhållande till den
tillgängliga mängden av matsmältningssafter.
Fodrets sammansättning
inverkar även, i det att fodret fullständigare smältes,
då det innehåller de olika slagen av
näringsämnen i lämpligt förhållande, än då något av
dem är i alltför stor mängd i förhållande
till-djurets behov. Särskilt gäller detta
förhållandet mellan proteinämnen och kvävefria
näringsämnen. Alltför proteinrikt foder
motverkar ofta djurets matlust eller vållar utsot,
och proteinet bortgår till onödigt stor del med
träcken. Vid för liten halt av ägg vit eartade
ämnen smältas de kvävefria ämnena mindre
fullständigt, även om de, ss. stärkelse, äro
lättsmälta och deras tillgodogörande förbättras
genom tillskott av äggviteartade eller t. o. m.
amidartade ämnen (jfr Näringsförhållande).
Vid alltför riklig tillförsel av kolhydrat synes
även äggviteämnenas tillgodogörande minskas,
varför ensidig fodring med stärkelse eller andra
kolhydrat säges vålla en depression
(nedsättning) i alla näringsämnenas men i synnerhet
äggviteämnenas tillgodogörande. Denna
företeelse är dock delvis skenbar, beroende därpå
att den ökade mängden kolhydrat föranledet
ökad avsöndring av matsmältningsvätskor,
vilkas kvävehalt vid analys av träcken kommer
att medräknas som osmält protein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
