Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjältbrand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
778
och bukväggen (se Inälvor fig.), är hos hästen
långsträckt triangulär med basen vänd uppåt,
hos övriga husdjur smalt tungformig, på ytan
blå violett, inuti mörkt rödbrun. Den består
av ett tätt nätverk av elastiskt
bindvävsbalkar, vars maskor äro fyllda av den egentliga
mjältpulpan, bestående av med röda
blodkroppar starkt bemängda celler, som likna
lymfceller och vita blodkroppar, Mjälten har
till uppgift att bilda vita blodkroppar; man har
iakttagit, att här liksom i levern en mängd
röda blodkroppar sönderdelas, men huruvida
den bidrager till bildandet av sådana, är
omtvistat. Dess verksamhet är för övrigt mycket
litet känd, men man har anledning att antaga,
att den även står i samband med
matsmältningen, enär den kort efter foderupptagandet,
då matsmältningen är som livligast, genom
riklig blodtillförsel starkt förstoras men vid
slutet av. matsmältningsarbetet åter antager
sin vanliga storlek. E. N—m.
Mjältbrand är en hastigt förlöpande,
smittsam sjukdom, som kan angripa alla
varmblodiga djur och bland husdjuren oftast
förekommer hos nötkreatur, får och hästar. Den
uppträder vanligen blott med enstaka fall
(sporadiskt) men stundom hos flera djur i en
besättning samtidigt (enzootiskt), och någon gång
visar sjukdomen farsotsartad karaktär
(epi-zooti). Oftast förekommer den under
sommaren, särdeles då denna är het och torr, och på
vissa ställen synes den vara stationär, så att
den uppträder årligen med spridda fall (s. k.
mjältbrandsdistrikt). Orsaken är
mjältbrandbacillen, som redan 1849 påvisades av
Pollen-der. Bacillerna förekomma hos det sjuka djuret
särskilt i blodet och för övrigt i kroppens alla
organ, där de hastigt förökas. ’ Utom
djurkroppen kunna de under gynnsamma villkor
(tillgång på luft, lagom fuktighet och värme)
utväxa till långa, hopfiltade trådar, i vilka
sedan bildas sporer, vilka äro i hög grad
motståndskraftiga mot alla yttre inflytelser. För
sin tillväxt utom djurkroppen fordra de mellan
15 och 45° värme, bäst förökas de vid 30—370.
Själva bacillerna förstöras lätt genom
förruttnelse (på 1—2 dagar) och av även tämligen
svaga antiseptiska lösningar, men sporerna
uthärda såväl förruttnelse som intorkning i
åratal, frysning vid — no0 och upphettning
i strömmande vattenånga under 10 minuter
utan att förlora sin grobarhet. Av antiseptiska
lösningar synes den verksammaste vara
subli-matlösning, som i en utspädning av 1 : 1000
dödar dem på 20 min. Smittämnet kan
upptagas genom såväl huden som
matsmältningsapparaten. Oftast uppkommer sjukdomen
genom infektion från marken, som blivit foro- •
renad av mjältbrandssporer.
Symtom: Dj uren insj ukna hastigt och
synnerligen häftigt. Allt efter den hastighet,
med vilken sjukdomen förlöper, skiljer man
mellan slagarta d, akut och sub-
akut m. Vid den slagartade formen, som
oftast förekommer hos får och nötkreatur, få
djuren svår andnöd, börja vackla, störta
omkull under konvulsioner, blod uttränger ur
näsa, mun och ändtarm, och döden inträffar
inom några minuter eller högst en eller annan
timme. Akut m., som varar från ett par till
inemot 24 timmar, kännetecknas av hög feber,
andnöd, blodblandad flytning från näsa och
ändtarm, ofta även tecken till blodkongestioner
åt hjärnan med raserianfall och kramp. Den
subakuta , formen skiljer sig endast genom
ett långsammare och mindre våldsamt förlopp.
Det plötsliga insjuknandet och häftiga
förloppet med i regel dödlig utgång är det för
sjukdomen mest karakteristiska och bör alltid
giva anledning att misstänka m. I de fall då
smittan upptagits genom huden, uppstå
karakteristiska svulster,
mjältbrandskarbunklar, som i början kännas hårda och
ömma men snart bliva brandiga och sönderfalla,
efterlämnande elakartade, svårläkta sår. Denna
form förekommer i synnerhet hos hundar men
även hos nötkreatur och hästar.
Behandling av de sjuka djuren lönar
sig föga. överspolning med kallt vatten kan
företagas, och tillses för övrigt, att djuren
isoleras väl och att nödig försiktighet iakttages
för att hindra sjukdomens överförande till
människor. Personer med sår på händer eller
armar böra aldrig hantera i m. insjuknade eller
döda djur. Om försiktighetsåtgärder och
anmälningsplikt vid misstänkta fall, se Sjukdom,
smittsam.
S kyddsympning mot m. Se
Immunitet. E. N—m.
Mjärde, Se Fiskredskap I, 1.
Mjödört, Se Älggräs.
Mjöl, Malningens huvudändamål är att
krossa sädeskärnan, så att dennas
beståndsdelar bliva lättare åtkomliga för
matsmältningsvätskorna. Detta sker redan genom
grovmalning eller gröpning, varigenom erhålles
g r ö p e eller skrå,, vilka dock användas
blott till foder åt husdjuren; finmalningen,
genom vilken m. erhålles, ökar icke smältbar
-heten utan har till uppgift blott att underlätta
bakning och matlagning samt göra det till
människoföda avsedda näringsmedlet
smakligare. M. beredes antingen genom endast
malning, varvid erhålles sammalet m.,
som innehåller sädeskornets alla delar, eller ock
genom malning med följande siktning, genom
vilken skalet och det innanför liggande
gluten-skiktet samt grodden frånskilj es ss. kli. Då
skalet består av tomma celler med ringa
näringsvärde och glutencellernas äggviteämnen
(se Gluten) äro jämförelsevis svårlösliga vid
människans matsmältning, vinnes ett
fullständigare tillgodogörande av säden genom
beredning av siktmjöl till människoföda och
användning av kliet till foder åt husdjur, som
hava större förmåga att smälta dess innehåll av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
